På sidan här intill ser du ett i mitt tycke alldeles fantastiskt exempel på initiativ som gör att vi kan lära känna havet lite bättre. Det är kanske inte så konstigt att kunskapen om den marina miljön ligger långt efter skog och mark – vi människor har ju inneboende fysiska begränsningar som hindrar oss från att utforska havsdjupen i samma utsträckning som landbacken. Men med all den teknik som finns idag har ursäkterna börjat tryta. Ta bara en vanlig snorkel. För Vattentältet, som beskrivs på nästa sida, är denna enkla uppfinning nyckeln till tusentals människors möte med världen under ytan. Jag själv är en hängiven snorklare och är, trots mina drygt femtio år, gärna ute och snorklar i tångskogar längs våra kuster. Av någon anledning känns det som att det kan vara okej för vuxna karlar att bada och snorkla på utlandssemestern, men inte hemma i Sverige. Då missar man en betydande del av svensk flora och fauna. Haven runt Sverige hyser minst lika intressanta – om än inte lika många – arter som till exempel Medelhavet eller Siambukten.

Ny teknik kan också användas på andra sätt. På sidorna 12–15 beskriver Tomas Lundälv Sveriges djuphavsfauna i ett spännande bildreportage från Skagerrak, där han har fotograferat med hjälp av en fjärrstyrd U-båt som går ner till 800 meters djup. Havens mångfald kan också leda till utveckling av ny teknik och nya substanser som Lars Bohlin berättar om på sidan 17.

Men jag vill här lyfta fram två saker som känns speciellt angelägna när det gäller haven och vad som finns där. Det första är värdet som rekreations- och upptäckarmål. Svenska kommuner satsar mycket på att göra naturen tillgänglig för sina invånare. Det kan handla om att skapa stigar med informationsskyltar, lägga spänger, bygga bryggor och självstängande grindar till beteshagar. Allt detta är gott och riktigt, men det känns tråkigt att havsmiljön, som är så spännande, är så eftersatt som utflyktsmål. Med rätt insatser kan Sverige bli ett föregångsland när det gäller att guida befolkningen ner till undervattensvärlden.

Det andra gäller havens hotade mångfald. Det talas om den biologiska analfabetismen som breder ut sig bland människor. I allmänhet avser man arter som är relativt vanliga och som finns på land. Då kan man förstå att när organismerna lever några meter under vattenytan, blir de i stort sett helt okända för de flesta. Det vi inte känner till eller vet namnet på, det saknar vi heller inte när det försvinner. Därför är det extra viktigt att vi arbetar för att förbättra kunskapen om havet och förståelsen för sambanden som gäller i en biotop som täcker 70 % av vår jord.