Nu är bågen spänd, och det handlar om att jobba hårt. Det krävs nödvändiga politiska beslut, tillräckliga resurser, attitydförändringar, ökad kunskap och medvetande om problemen och utmaningen vi står inför.
Koppling till ekosystemtjänster
I besluten från Nagoya ingår den strategiska planen för CBD. Den innehåller ett utvecklat mål jämfört det som gällde till 2010, som tydligare kopplar bevarandet av biologisk mångfald med ekosystemens förmåga att tillhandahålla ekosystemtjänster. Planen omfattar även 20 targets (mål) som tillsammans – om och när de nås – ska säkerställa att det överordnade målet uppnås. Några mål är mer konkreta än andra, och har en tydlig koppling till naturvården. Andra mål berör främst olika näringar.
Svårt att följa upp
Mål 5 säger att ”till 2020 är hastigheten beträffande förlust av naturliga livsmiljöer, inklusive skogar, åtminstone halverad och där så är möjligt nere till nära noll, och försämringen av kvaliteten och fragmenteringen har minskat i betydande grad”. Självklart ett mycket tufft mål, som också blir svårt att följa upp på grund av avsaknad av tydliga referensdata.
17% av land och 10% i hav
Mål 11: ”Till 2020 är minst 17 % av ytan av land och sötvatten skyddad, liksom minst 10 % av kust- och marina områden, och då särskilt områden av specifik betydelse för biologisk mångfald och ekosystemtjänster…”. Målet tar också upp vikten av att områden ska vara ekologiskt representativa, sammanknutna i nätverk och integreras med omgivande vardagslandskap och kustområden. Målet framhåller också vikten av en ändamålsenlig förvaltning. Skydda områden har vi gjort i Europa i drygt 100 år, så detta verktyg är ingalunda nytt. Det relativt nya är kopplingen till hela landskapet, och de nya former för områdesskydd som växt fram globalt de senaste decennierna. Hur kan/bör dessa räknas in i statistiken? Vad är egentligen ett skyddat område? Även detta mål är tufft. Många hävdar att vi har långt till 17%, men enligt officiell statistik om Natura 2000 omfattar detta nätverk idag 18 % av EU:s landyta. Så kan EU slå sig till ro med att, åtminstone ”landdelen” är i mål? Knappast! Det handlar också om att förvalta områdena på ett ändamålsenligt sätt. Målet med art- och habitatdirektivet, dvs. gynnsam bevarandestatus för förtecknade arter och naturtyper, är ingalunda uppnått.
Utmaningar för areella näringar
Flera mål adresserar den stora utmaningen hur vi nyttjar det brukade landskapet. Vi talar om areella näringar som jord- och skogsbruk, fiske men även bebyggelse, infrastruktur och energiförsörjning. Mål 7 säger: ”…2020 bedrivs jord- och skogsbruk och fiske, i berörda områden, på ett hållbart sätt så att bevarande av biologisk mångfald säkerställs”. Det bör noteras att CBD:s definition av hållbart nyttjande (artikel 2) lyder ”…på ett sätt och i en utsträckning som inte leder till långsiktig minskning av biologisk mångfald…”. Hur ska detta nås? Och hur tar de berörda näringarna upp bollen?
Jan Terstad
Samverkan är lösningen
Detta var ett nedslag i några av de mål beslutade av partsmötet, dvs. företrädare för världens regeringar utom USA (som inte har ratificerat CBD). Ambitiöst, ja. Orealistiskt, kanske. Men nu har vi chansen att göra något bra. En viktig fråga är: hur ska dessa mål från Nagoya inkorporeras i vårt svenska miljömålssystem? Det grunnar den parlamentariska miljömålsberedningen förhoppningsvis vidare på.
ArtDatabanken är redo att bidra till förverkligandet av Nagoya-åtagandet, utifrån vår kunskap och våra data. Vi är beredda att stödja olika aktörer, såväl inom offentlig och ideell naturvård som aktörer inom näringsliv och bland markägare och brukare. Endast tillsammans klarar vi denna utmaning!