Ett väg- eller järnvägsbygge innebär en påtaglig omvandling av landskapet och förlust av livsmiljöer för en mängd arter. Påkörda grävlingar eller harar i vägkanten får oss att reagera och kanske fundera över vägens och fordonens påverkan på vilda djur. Viltolyckor är exempel på handfasta väckarklockor för infrastrukturens effekter på biologisk mångfald.

Men mycket talar för att de mest betydande effekterna på biologisk mångfald av våra större vägar och järnvägar inte är den direkta habitatförlusten eller dödligheten, utan att de största problemen är barriär- och störningseffekterna. Dessa effekter är mindre synliga, men kan å andra sidan påverka betydligt större arealer. Transportinfrastrukturen påverkar landskapets ekologiska samband och processer, och effekterna kan mätas flera kilometer från transportleden. På motsvarande sätt påverkas landskapets sociala och kulturella värden. Sveriges vägar täcker tillsammans en yta av Gotlands storlek, men den totala yta som påverkas negativt av vägarna är flera gånger större.

Den här frågan har uppmärksammats dåligt av svensk naturvård. Kanske beror det på att landskapsekologi är en svår och lite abstrakt vetenskap. Planering på landskapsnivå förutsätter en nära samverkan mellan olika myndigheter och olika intressenter, vilket tar tid och kräver nya arbetssätt. Sverige har halkat efter många andra europeiska länder när det gäller regelverk och åtgärder för att mildra negativa effekter av infrastruktur på natur och kulturmiljö. Vi har mycket gratis, eftersom vårt land till stora delar är relativt glesbefolkat. Men där transportnätet är som tätast – runt tätorter, på många håll i södra Sverige – påverkas hela landskapet av infrastrukturen. Och transportnätet kommer att tätna ytterligare. Nya vägar och järnvägar planeras, utan att de gamla tas bort.

Om transportinfrastrukturens påverkan på landskapets ekologiska, sociala och kulturella värden skriver forskare i det här numret av Biodiverse. Hur påverkas djur och människor av vägar och järnvägar? Vilka värden och kvaliteter i landskapet vill vi värna om? Hur kan planeringen av infrastruktur förbättras? Dessa är några av de frågor som stått i fokus för CBM:s forskningsprogram Include, som pågått sedan 2006 och som avslutas nu under våren 2009.

Samtliga av numrets medverkande forskare har varit engagerade inom forskningsprogrammet. Forskningen finansierades gemensamt av Mistra, Banverket, Vägverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet, och ingick som en del av paraplyprogrammet TransportMistra, med forskning om hållbara transportlösningar. För den som vill sätta sig närmare in i resultaten från Include finns rapporter och faktablad att läsa på www.includemistra.org.