Tillsammans med de två samerna Olof Johansson och Jörgen Jonsson samt Linda Hedlund och Göran Ternbo från Miljö-respektive Jordbruksdepartementen, ingick jag i den svenska delegation som deltog i mötet i Sevilla. Artikel 8j förpliktar de länder som skrivit under konventionen att bevara och bibehålla kunskaper, innovationer och sedvänjor hos ursprungliga och lokala samhällen med traditionell livsstil som är relevanta för bevarandet och nyttjandet av biologisk mångfald. Problemet för de flesta länder är alltjämt hur man skall implementera dessa åtaganden. Inte heller Sverige har kommit särskilt långt i diskussionen om hur 8j skall få en viktig roll i miljövårdsarbetet.
Förutom de statliga representanterna var ett stort antal ideella föreningar samt urbefolkningar från Nord-och Sydamerika, Sydostasien och Oceanien representerade.
Urbefolkningar i fokus
I praktiken handlade mötet om hur man legalt skall kunna skydda traditionell kunskap och öka inflytandet från urbefolkningar och lokalsamhällen i strävandet efter en hållbar utveckling. Representanterna för urbefolkningarna tog upp allmänna frågor om deras rätt till land. Till de viktiga frågorna hörde även försöken att förhindra möjligheterna att ta patent på levande människor. För mig var det förstås spännande att se hur beslutsprocessen går till vid den här typen av förhandlingar. Det var ett i många stycken obegripligt spel. Mycket handlade om teknikaliteter, medan sådana frågor som hur man definierar traditionell kunskap knappast alls berördes. Mitt intryck var också att mötet fokuserades på urbefolkningar, även om de afrikanska representanterna omedelbart protesterade mot detta och menade att 8j också måste handla om rurala samhällen i allmänhet, vilket vi som forskare på området likaledes framhåller.
Stort intresse för CBM:s etnobiologiprojekt
Min egen funktion vid mötet var att presentera och distribuera skriften Ecological Knowledge in the North som CBM gett ut dagarna före. Intresset var stort och gav mig möjligheter att rådpläga om forskning rörande traditionell ekologisk kunskap och etnobiologi med besökare.
Att det här är viktiga fråför de svenska samerna vid Sevilla-mötet gor, inte minst för urbefolkningarna, lärde jag mig av de representanter för svenska, norska och finska samer som jag träffade och hade stort utbyte av. Det framgick tydligt att forskning inriktad på traditionell ekologisk kunskap och den etnobiologiska dokumentation som vi nu är i full gång med att genomföra vid CBM kommer att få direkt samhällsrelevans i framtiden. Flera representanter för urbefolkningar i Kanada, Norge, Finland och Nya Zeeland samt olika forskare som deltog i mötet kom spontant fram och prisade den skrift vi presenterade och menade att det utgjorde en god modell för hur dokumentation om dessa frågor skall genomföras. Det föreföll som vi var de enda som verkligen kommit igång med detta arbete. Naturligtvis vore det roligt om departementen också kunde ta fasta på detta och stödja det program som vi påbörjat.