Hur är situationen i Sverige? Hur långt har vi kommit när det gäller implementeringen? Artikel 8j lyder att parterna ska:

med förbehåll för dess nationella lagstiftning respektera, bevara och bibehålla kunskaper, innovationer och sedvänjor hos ursprungliga och lokala samhällen med traditionella livssätt som är relevanta för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald, och främja en bredare tillämpning av dessa, med godkännande och deltagande av innehavarna av sådana kunskaper, innovationer och sedvänjor, samt främja rättvis fördelning av nyttan som uppkommer vid utnyttjandet av sådana kunskaper, innovationer och sedvänjor.

Det är en av de artiklar i mångfaldskonventionen som ger upphov till mycket huvudbry och som har förutsättningar att orsaka stora motsättningar. Internationellt sett har den ansetts vara ett rättfärdigande av ursprungsbefolkningars krav på suveränitet över sina traditionella landområden och en markering om vikten att bevara ursprungsbefolkningar levnadssätt och traditioner. Tankarna bakom artikeln når kanske inte riktigt ända dit även om riktningen är väl markerad.

Vilken kunskap och vilket nyttjande?

Vad är det egentligen som kan motiveras utifrån artikel 8j? Ger artikeln verkligen mandat till så fria tolkningar eller är den faktiskt endast menad för bevarandet av biologisk mångfald och ska sålunda först och främst ses ur ett naturvårdsperspektiv? Mångfaldskonventionens första artikel lämnar utrymme för en mycket vid tolkning, men man bör nog ändå bedöma att konventionens områden egentligen inte inbegriper legala frågor rörande vem som ska besitta olika landområden eller rättigheter till icke-biologiska resurser. Det är frågor som omfattas av andra konventioner pch andra internationella överenskommelser.

Ett nutidsproblem är emellertid att gamla tiders kunskap om naturen och tillvaratagandet av naturresurser håller på att försvinna på grund av urbaniseringen och dagens allt mer teknikintensiva tillvaro. Gammal kunskap som man idag inte anser sig behöva, åtminstone på kort sikt, glöms. Men vem vet vilken kunskap vi inte kommer att behöva i framtiden?

Den kunskap som bör vara av störst intresse här är den som omfattar sådant som kan spela en roll inom naturvårdsarbetet och som handlar om själva nyttjandet av de biologiska resurserna. Eftersom naturen i praktiskt taget hela Sverige har varit under hävd under lång tid är ett av de största hoten mot biodiversiteten att hävden upphör. Det kan exempelvis ske på grund av strukturförändringar i de areella näringarna, främst skogs- och jordbruk.

Kunskap förknippad med hävd bör således vara den viktigaste. Sannolikt kan även folkligt kunnande rörande vilka växter och djur som kan användas för olika ändamål potentiellt öka det ekonomiska incitamentet att bevara biologisk mångfald och ett blandat kulturlandskap.

Själva uppdraget

Arbetet med uppdraget inbegriper kartläggning av hur vi Sverige bäst ska kunna bevara, stärka, skydda och sprida traditionell kunskap. Med bevara menar man i mångfaldskonventionens sammanhang bevara i sin rätta miljö eller ex situ. Avsikten är även att stärka den traditionella kunskapens roll i samhället och olika beslutsprocesser. Innebörden i skydda är att skydda mot otillåten användning och missbruk. Vidare ska vi undersöka hur man i ökad utsträckning ska kunna sprida traditionell kunskap samt praktiskt tillämpa den. Uppdraget inkluderar dessutom en analys av behovet av ett legalt skydd av traditionell kunskap i Sverige och i så fall förslag på en lämplig form för detta.