På restauranger runt om i världen förekommer delikatessen grodlår på menyerna och efterfrågan har dessutom ökat under senare år. I vissa delar av USA växte under slutet på 1800talet och början på 1900-talet en grodlårsindustri fram och man har beräknat att bortåt tiotusen grodor samlades in dagligen under säsongen. Idag kommer merparten av världens grodlår från Bangladesh, Malaysia, Indien och Indonesien. Under början av 1980-talet importerade bara USA nästan 4 000 ton frysta grodlår årligen. En uppskattning gör gällande att detta motsvarar bortåt 26 miljoner grodor. Merparten av dessa, 90 procent, av grodorna kom från Indien och Bangladesh, vilket har påverkat populationerna där. Nepal gränsar till dessa områden i norr och kan därför komma att spela en roll som grodleverantör till de fina restaurangerna. Globalt sett minskar dessutom förekomsten av grodor på grund av mänsklig miljöpåverkan.
En samexistens
I nepalesiska lokalsamhällen spelar de ätliga grodorna en viktig roll inom folkmedicin, kosthåll och religion. Eftersom Nepal har ett varierat landskap med olika lokala klimat finns det också många olika sorters ätliga grodor. De olika arterna av ätliga grodor (Paha på nepalesiska) är aktiva under olika perioder under säsongen och ursprungs- och lokalbefolkningarna har delvis anpassat sig efter de lokala grodorna. En del arter har ett stort värde som råvara till folkmediciner och som en del av såväl kulturen som religionen. Thami-folket respekterar den ätliga grodan Mon paha (Paa liebigii) och anser att sådana grodor lever osedvanligt länge och att de därför ger ett längre liv åt dem som äter dem. För ceremoniella ändamål framställs därför en soppa av grodkött. Den intas samtidigt som man framför en religiös sång och tillägnar någon person soppan. Den utpekade personen får dricka soppan och anses därmed få ett längre liv. Ätliga grodor används även av Rai-folket i ceremonier. Raifolket är animister och använder ätliga grodor för att hedra sina förfäder, vilket även gör att man betraktar grodornas biotoper som heliga.
Till föda och medicin
Mon paha samlas in av olika ursprungsbefolkningar i Nepal både som proteinkälla och för sin folkmedicinska användning. Därför har folken en mycket ingående kunskap om grodornas beteende och de biotoper där de normalt uppträder. Man anser att mediciner framställda av grodor är mycket användbara mot en mängd olika sjukdomar och människor säljer därför torkade grodor. En enda sådan groda inbringar normalt mellan 5 och 15 kr men vissa människor kan beroende på tillgången betala upp till 25 kr för ett exemplar. Det förekommer också byteshandel och en torkad, för medicinskt bruk lämplig Mon paha byts mot 10–12 kg majs eller ris. Mon paha förekommer främst på kyliga platser med ursprunglig skog. Man anser att dessa grodor under regnperioden beger sig upp till höglandet. Man tror att de där får i sig regnvatten som har runnit från olika medicinalväxter. Under vintersäsongen kommer de åter ner till låglandet och tar med sig dessa medicinska egenskaper. Väl nere övervintrar de i anslutning till skogsbäckar. Man anser oockså att grodornas övervintringsplatserna är speciellt gynnsamma och förbättrar deras medicinska egenskaper.
Viktig proteinkälla
Nepalesiska kvinnor fångar grodynglen som sedan antingen steks eller används till soppa.
Ätliga grodor är mycket populära bland ursprungsbefolkningen i Nepal och särskilt som proteinkälla för fattiga människor på landsbygden. Där är det svårt för fattiga att få tillgång till animaliskt protein på grund av priset. För fattiga familjer är därför grodor enda möjligheten till animaliskt protein. Men man anser också att grodkött är fettfritt, har god smak och dessutom är nyttigt för hälsan.
Även yngel av ätliga grodor är uppskattade som föda. Bland annat tillreder man en närande soppa av grodyngel och ger till nyblivna mödrar. Det är speciellt vanligt bland kvinnor att fånga grodyngel. Men ynglen anses allmänt vara ett utmärkt tillskott till kosten under den delen av säsongen som de är tillgängliga.
Ätliga grodor och ursprungssamhällena i Nepal har ett nära förhållande och det finns stora kulturella och religiösa värden kopplade till grodorna. Det finns särskilda heliga platser, ofta med vattensystem, där man inte får ägna sig åt jakt eller fångst. Dessa traditionella regler har därför skapat en viss form av lokalt biotopskydd. På lokalsamhällesnivån strävar man att via traditionella kunskaper och värderingar försöka uppnå ett hållbart bruk av de biologiska resurserna. Men det krävs mer ingående biologiska studier av hur detta genomförs och vilket det faktiska resultatet blir.
Hot mot grodpopulationer
För närvarande finns det inga företag i Nepal som samlar in och exporterar grodlår, men det förekommer en viss fångst av grodor för försäljning till universiteten. Detta är ett uttag som är i största laget och tillsammans med viss illegal handel utgör det ett potentiellt hot mot grodorna. Det finns inte heller någon fungerande lagstiftning eller naturvårdsutbildning som kan förebygga ett överutnyttjande av resurserna utöver den traditionella kunskapen bland ursprungssamhällena. Dessa byar har emellertid inte något eller mycket ringa inflytande på beslutsprocesserna. Dessutom har man precis som på andra håll i världen problem med förlust av traditionell kunskap. Den yngre generationen tar ofta avstånd från traditionella sedvänjor, vilket på sikt kan leda till ett livssätt som inte längre är lika nära naturen.
Detta arbete har gjorts inom ramen för CBM:s internationella magisterprogram i biologisk mångfald och avsikten har varit att visa att traditionell kunskap och religiösa värderingar har stor betydelse för bevarandet av ätliga grodor i de östra delarna av Nepal.