Många inhemska trädarter har svårt att klara den extrema växtmiljö som en stad utgör. Dessutom är de utsatta för en hel del sjukdo­mar som kan hota hela populationer, exem­pelvis almsjuka och askskottsjuka. Förutom sjukdomsresistens och trädens förmåga att växa och trivas i torka, hetta, näringsfattiga och hårdgjorda miljöer, är estetiken också en viktig aspekt vid val av träd i stadsrummet. Vi har länge använt exotiska trädslag för att förgylla och berika våra gator och torg, och det blir allt mer populärt att i större omfattning plantera främmande träd och växter i våra städer.

Men vid införande av nya arter finns det en del att tänka på. Självklart måste man beakta risken att införa oönskade djur och sjukdomar, om man hämtar växtmaterial från andra länder. Man bör även veta hur växterna förökar sig och sprider sig innan man överväger att börja plantera dem. Och vad kan de bidra med till den biologiska mångfalden på plats?

Så hur ska man tänka vid valet av träd i urbana miljöer? Vad finns det för övervägan­den och prioriteringar man måste göra? Vi har ställt några frågor till två experter på området, men med lite olika bakgrunder och perspektiv på detta med träd i staden.

Henrik Sjöman

Foto: Privat.

Henrik Sjöman är forskare och lärare på SLU i Alnarp med inriktning växtmateriallära och växtan­vändning, och arbetar även som vetenskaplig intendent på Göteborgs botaniska trädgård. Båda tjänsterna har träd i fokus, och han har bland annat gett ut boken Träd i urbana landskap. Det var också vid SLU i Alnarp som han studerade till landskapsarkitekt, och för ca tio år sedan doktore­rade med inriktning på stadsträdsarter och deras användning.

Jörgen Wissman

Foto: Privat.

Jörgen Wissman är forskare vid Centrum för biologisk mångfald vid SLU i Uppsala, och arbetar med frågor relaterat till biologisk mångfald i infra­struktur, urbana miljöer och jordbrukslandskapet. Hans arbete berör områden från pollinationseko­logi till tvärvetenskapliga frågor som biologisk mångfald kopplat till landskapshistoria, och effek­ter av olika djurslag. Han har arbetat i utredningar om effekter av främmande träd och buskarter i stadsmiljö, flera projekt om invasiva växtarter och är engagerad i frågor gällande skötsel av alla slags öppna biotoper som vägkanter, kraftledningar, stadsnära gräsytor, stationsområden, betesmarker etc.

Detta är en längre version av den text som finns i det tryckta Biodiverse nr 4/21.

1 Hur framtidssäkrar man stadens träd? Och hur säkrar man samtidigt grön infrastruktur i en stad?

Henrik:

Detta är en rätt komplex fråga, men för att fatta mig kort är det dels mycket viktigt att vårda de träd som vi idag har i våra städer, då det är främst de större och välmående träden som har den största kapaciteten att leverera viktiga och avgörande ekosystemtjänster såsom att filtrera luft, påverka mikroklimatet genom svalkande beskuggning sommartid och begränsa kalla vindar vintertid, och vara en bas för biologisk mångfald etc. Dels är det viktigt att fylla på med en ny generation av stadsträd som skall leverera dessa viktiga ekosystemtjänster i framtiden vilka måste vara toleranta och framgångsrika för urbana miljöer så att de kan utvecklas till storväxta och välmående träd.

För att säkra upp en hållbar grön infrastruktur är nyckelordet mångfald. Eftersom vi inte vet i detalj hur framtiden kommer att bli med ett förändrat klimat, utbrott av allvarliga sjukdomar och skadeangrepp på våra träd är det viktigt att tänka på att den gröna infrastrukturen har en så stor mångfald som möjligt – bestående av många olika släkten och arter av träd, för att vi ska kunna försäkra oss om att förlusterna inte blir för omfattande ifall en art drabbas av en allvarlig sjukdom, vilket är fallet om en drabbad art står för en alltför stor dominans, med en stor förlust av träd och de ekosystemtjänster som är kopplade till dessa träd och trädplanteringar. Om det skulle inträffa skulle det ta en lång tid att återfå dessa träd.

Jörgen:

Framtidsäkrande av träd kan ses ur flera synvinklar. Träden behöver överleva klimatet i en stad, överleva sjukdomar och tillåtas att bli gamla, det vill säga skötas på ett sådant sätt att de får åldras och därigenom erbjuda substrat och livsmiljöer för annan biologisk mångfald och på så sätt bidra till grön infrastruktur i staden.

För att väva samman alla dessa faktorer måste man tänka igenom trädets hela livsmiljö. Det gäller både ovan och under jord. Om träden planteras i en miljö där de får dålig livskraft ökar risken att de förr eller senare skadas av torka, kyla eller blir infekterade av en sjukdom som knäcker dem. Det är därför inte bara valet av trädart är viktigt utan också vilken miljö som de lever i. Ibland kommer de gröna frågorna in sent i en anläggningsprocess och då kan förhållandena för träd och buskar vara svåra redan från start. Det är viktigt att denna planering kommer in tidigt i processen så att man inte måste välja trädarter som klarar extrema förhållanden istället för arter som har en bra funktion och kan ingå i nätverket av grön infrastruktur.

För att tillgodose alla arter som kan utnyttja stadens träd som livsutrymme krävs att man inte bara satsar på en trädart eller tänker i banorna ”vi tar ek för den har flest arter knutna till sig”. Alla inhemska trädarter har särskilda arter knutna till sig som kan utnyttja träden i olika livsstadier. För att kunna få hög artmångfald i stadens träd är en väg att gå att koppla träden till omgivande landskap. I en ek-rik omgivning kan staden kopplas ihop med omgivningarna om man ser till att plantera just ek. Ibland är det kanske bättre att stärka sådant som är en bristvara i omgivningarna om de arter som lever på dessa har lätt att röra på sig, till exempel satsa på blommande arter som lönn, rönn, lind etc, för att gynna pollinatörer eller träd med bär för att gynna fåglar.

2. Hur kan man väga risker och möjligheter vid val av träd i staden? Vilka är riskerna och fördelarna med inhemska träd och träd från andra delar av världen?

Henrik:

Man skall alltid utgå från förhållandena som trädet skall växa i. Om förhållandena är varma och periodvis torra på grund av en begränsad växtbädd och ett varmt mikroklimat, är det viktigt att välja den art som på platsen kan få en framgångsrik utveckling. För urbana miljöer, speciellt i innerstadsmiljöer, är förhållandena extrema där växtförhållanden är långt ifrån vad vår svenska natur representerar. Det gör att repertoaren av inhemska arter förståeligt är mer begränsat, och därmed vi får ett sortiment med träd av ett annat ursprung, och som har större likheter med innerstadsmiljöer, vilka även kommer få en mer framgångsrik utveckling och därmed kapacitet att leverera viktiga ekosystemtjänster.  Det som alltid skall ingå i selektionsprocessen av stadsträd är deras eventuella risk att bli till ett ”ogräs” och därmed bidra till ökade skötselinsatser att avlägsna fröplantor i trädets närhet, eller att de riskerar att utvecklas till invasiva hot i vår svenska natur – dessa växter skall alltid undvikas. Man bör dock vara medveten om att det har odlats en mycket stor mångfald av icke inhemska trädarter i Sverige under en mycket lång tid (ibland över flera hundra år) vilka inte har spridit sig och blivit till invasiva hot – besök gärna en botanisk trädgård för att se vilken mångfald vi kan odla och inte riskera invasiva problem.

Slutsatsen är att för urbana miljöer kan vi inte begränsa oss till endast inhemska arter då det blir en för begränsad mångfald där vi idag har många inhemska arter som har, och inom en snar framtid kommer få, problem med allvarliga sjukdomar och skadeangrepp, medan en stor andel av kvarvarande arter har en begränsad möjlighet att få en framgångsrik utveckling i innerstadsmiljöer.

Jörgen:

Staden har, som alla andra miljöer, vissa specifika förhållanden som medför utmaningar för alla arter som lever där. På vissa platser i en stad är miljön så problematisk att det nästan inte finns några växter som klarar sig där. I regel så är dock den största arealen av en stads utbredning mycket gynnsam för träd.

Eftersom grön infrastruktur och ekosystemtjänster alltid ska beaktas i bebyggelse, samt att det finns goda förutsättningar för att få hög biologisk mångfald i städer, är det viktigt att huvudparten av de trädarter som planteras är inhemska. Om vi dessutom vill ha trädindivider som är anpassade för vårt klimat och som inte för med sig patogener är det viktigt att det som planteras är odlat i Sverige. Inhemska arter ingår i ekosystemet och kan utnyttjas av de arter av insekter, svampar, lavar etc. som vi har här. Vissa främmande trädarter kan tyckas bra eftersom de inte angrips eller utnyttjas av andra arter men detta betyder samtidigt att de inte tillför något av värde till den inhemska floran och faunan.

Eftersom främmande arter har ett värde för vissa funktioner, som enda möjlighet i vissa växtlägen och som ett intressant eller estetiskt tilltalande inslag har dessa också sin plats i stadsrummet. Det är dock viktigt att de inte kan sprida sig ut i naturen och att man är noga med att välja arter som till exempel inte rapporterats vara invasiva i andra länder. Med ett förmodat varmare klimat är denna fråga ännu viktigare, då arter som vi redan har planterat och som nu anses ofarliga för spridning, plötsligt kan börja sprida sig. En art som hade börjat få spridning men som hejdades tack vare EUs förteckning över invasiva arter var Gudaträd. Den har tidigare ansetts som säker i Sverige men ses som en av de värsta invasiva trädarterna på en global skala. Det behövs alltså en ökad försiktighet när det gäller införande av främmande arter.

3. Hur ska man kunna få stora och gamla träd med höga värden i städer? Vad finns det för svårigheter och vad finns det för vinster med det? Vilka arter är bäst för detta?

Henrik:

Dels måste man vårda de träd som är stora och gamla så att de kan förbli det en lång tid in i framtiden, samtidigt som medelålders träd även de måste vårdas och ges den förståelse i staden som är nödvändig för att bli stora och gamla träd. Beträffande nyplanteringar är det avgörande att man i planeringsprocessen ger dessa träd utrymme ovan såväl som under mark att utvecklas framgångsrikt och därmed ha förutsättningar att bli stora och gamla träd.

Beträffande vilka specifika arter som är bäst för detta är det främst sekundärarter såsom lind, avenbok, ädelgranar, hemlocksgranar och lönnar som naturligt kan bli riktigt gamla, tillsammans med många stresstoleranta arter som på utmanande platser kan bli riktigt gamlas såsom ekar och tallar.

Jörgen:

Den största faran i samband med träd i stadsmiljö är att de inte tillåts producera de livsmiljöer som är avgörande för andra arters möjligheter att leva på träden: död ved, stamhåligheter och andra strukturer som bara finns på gamla träd. Åldrande träd innehåller mångdubbelt fler arter än de unga och bör skötas väl och tillskrivas ett större värde så att de kan vara kvar i stadsmiljön även när de blir riktigt gamla. Traditionella värderingar av vad som är snyggt och välskött kan behöva utmanas. Planering inför hur träd kommer att se ut och uppföra sig när de blir äldre är bra att ha med sig redan innan träden planteras för att detta ska vara möjligt. Exempelvis bör planeringen och placeringen av växtplatsen väga in hur stort utrymme rotsystemet eller kronan kräver när trädet blir gammalt, och om det kommer i vägen eller skapar säkerhetsrisker när det åldras. Träd som redan funnits länge i stadsmiljön – och som alltså är de mest värdefulla träden – kan behöva prioriteras i stadsplaneringen så att trafik, förtätning och gatuombyggnad anpassas till dem i stället för tvärtom. Att restaurera och att få tillbaka artmångfald i träd om de gamla träden i närheten är borta är mycket svårt, om det ens går, och är därigenom också mycket dyrt. Att bevara naturliga miljöer är därför mycket enklare och billigare än att försöka återskapa dessa i efterhand, om regelverket om att gynna och bevara ekosystemtjänster i bebyggd miljö ska tas på allvar.

4. Hur ser kunskapsläget ut om trädarter i stadsmiljön? Behövs mer forskning?

Henrik:

Idag pågår en omfattande forskning internationellt kring träd och trädanvändning för urbana miljöer vilket gjort att kunskapsläget förbättrats markant de senaste decennierna. I framtiden måste vi utveckla kunskap om hur olika arter, och genetiska typer inom en och samma art, hanterar stadsmiljöer idag samt i ett framtida klimat. Denna forskningsinriktning är avgörande för att vi ska kunna förutse olika trädarters kapacitet att kunna utvecklas framgångsrikt för specifika platser och klimat, trots ibland riktigt utmanande förhållanden. Vi måste också i detalj utveckla kunskap om olika trädarters kapacitet att leverera specifika ekosystemtjänster då vi mer i detalj måste kunna dimensionera ett framtida trädbestånds kapacitet att hantera dagvatten, öka den biologiska mångfalden, påverka mikroklimatet, vara en viktig rekreativt element etc.

Dessa två ovan nämnda inriktningar måste inkludera en stor mångfald släkten och arter av träd då vi i framtiden behöver ha en god vägledning av en stor mängd träd för stadens gröna infrastruktur för att på så sätt skapa en resiliens mot framtida utmaningar. ​

Jörgen:

Kunskapsläget är relativt bra om vilka arter som lever i träd generellt och vilka organismer som är knutna till olika trädarter. Kunskapen om spridningsavstånd mellan träd är inte klarlagt för de flesta arter på grund av att det är svårstuderat och det finns så oerhört många arter som använder träd som livsmiljö. Även om man vet att de flesta arter kräver relativt små avstånd mellan träd för att kunna sprida sig* det vill säga ett par hundra meter som mest, behövs mer kunskap om spridningsavstånd, spridningens interaktioner med hus och annan vegetation och så vidare, för att kunna modellera hur grön infrastruktur fungerar i landskapet i stort men också i städer.

För att kunna planera och förstå hur framtiden för biologisk mångfald som är knuten till träd ska kunna överleva på längre sikt, så krävs dessutom en analys av hela landskapets trädbestånd. De gamla och grova träden är relativt väl inventerade men det är också viktigt att redan innan träden blir gamla ha en stor mängd träd som har potential att bli gamla innan de äldsta träden dör. För att förstå hur detta ser ut i dagsläget behövs kunskap om mängden och avstånden till så kallade rekryteringsträd vid äldre träd. Genom detta skulle områden med behov av nyplantering uppdagas innan det är för sent, det vill säga innan det blir ett glapp mellan att ett värdefullt träd dör och att ett rekryteringsträd blir gammat nog att överta dess roll.

Vid anläggning av nya stadsmiljöer bör man alltid sträva efter att bevara de gamla träd som eventuellt finns på platsen. De blir ofta oersättliga värdekärnor i stadens nya trädbestånd.

* Vilket är en förutsättning för att överleva på sikt, eftersom träd oundvikligen dör och försvinner med tiden.