För att skapa goda betingelser för grönska har man för första gången i Sverige utvecklat ett beräkningssystem som kallas grönytefaktor med inspiration från Tyskland. Varje byggherre har redan i bygghandlingarna varit tvungen att uppnå ett minimivärde på grönytorna för få bygglov. Delfaktorer som gett höga värden är exempelvis grönska på mark och vattenytor i dammar, bäckar och diken. Grönytefaktorn ska garantera så rik växtlighet som möjligt även på små ytor.

För att stärka den biologiska mångfalden, och skapa förutsättningar för djur och växter att etablera sig på gårdarna, har man också lanserat något som kallas för gröna punkter. Varje gård måste förses med minst tio av dessa. Meningen är att de gröna punkterna ska vara enkla att ta efter i både nya och befintliga miljöer, och att de ska fungera som inspiration och stöd i utformningen av gårdarna. Några exempel på gröna punkter är: en fågelholk för varje lägenhet, holkar för fladdermöss på tomten, väggar klädda med klätterväxter, grodbiotoper med övervintringsmöjligheter på gården.