Konventionen om biologisk mångfald fyller i dagarna sex år. Fortfarande är dock långt ifrån alla insatser för biologisk mångfald genomförda. Vi ser ännu ingen lösning på frågan om en säker hantering av genmanipulerade organismer, eller hur vinsterna från världens genetiska resurser ska fördelas rättvist. Problemen i dessa fall är främst storpolitiska.
Mångfaldskonventionen tar taxonomiskt initiativ
Den mer jordnära verksamheten med att bevara och hållbart nyttja gener, arter och ekosystem har också sina politiska förvecklingar, men framförallt har man problem med bristande taxonomisk kunskap och kapacitet. Både i tredje världen och de rika länderna i väst är det lätt att påvisa det som internationellt kallas för ”the taxonomic impediment” – taxonomins otillräckliga resurser för att lösa konventionens arbetsuppgifter! Konventionen har därför startat ett globalt taxonomiinitiativ ”Global Taxonomy Initiative” (GTI).
Sverige sponsrar taxonom
Tillsammans med Australien är Sverige taxonomiinitiativets främsta sponsor. Genom ett samarbete mellan Sida och Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald har nu konventionens sekretariat i Montreal förstärkts med en taxonom, Dr Ian Cresswell, som på heltid kan samordna verksamheten inom GTI. Ian var tidigare chef för den botaniska sektionen av Australian Biological Resources Study, där han koordinerade landets taxonomer, muséer och botaniska trädgårdar i ett stort floraprojekt.
Vägledande konferenser
Ians första arbetsuppgift blir att organisera en serie av konferenser runt om i världen där både taxonomer och användare av taxonomisk kunskap ska analysera hur problemet ser ut och vad som behövs för att angripa det. Sverige stödjer två sådana möten, ett i Centralamerika och ett i Afrika. Förhoppningen är att diskussionerna ska utmynna i fler utbildningsplatser för unga taxonomer, uppbyggnad av taxonomins infrastruktur (t.ex. museisamlingar), användarvänlig taxonomisk litteratur och en mer effektiv utforskning av den okända biologiska mångfalden.
Som en avslutning på en serie om 5–6 regionala konferenser hoppas vi att Sverige ska kunna stå värd för en global taxonomikonferens. Ett sådant möte skulle kunna utgöra ett avstamp för en upprättelse av taxonomin som den främsta stöttepelaren för all vetenskaplig och praktisk biologi.
Mångfaldsarbetare behöver taxonomi
Merparten av de naturresurser människan använder som livsmedel, mediciner, kläder, emballage, pap-per, ved och virke utgörs av vilda eller domesticerade djur och växter. Taxonomin sätter namn på alla dessa resurser, och erbjuder ett ramverk för lagring av kunskaper om dem. Bestämningsnycklar och taxonomiska handböcker är helt enkelt kataloger över resurser.
Med bioprospektering avses ofta sökandet efter nya mediciner i vilda växter och djur, men minst lika viktigt är sökandet efter nya livsmedel och fibrer. Av världens totalt drygt 250 000 växtarter utnyttjas idag bara ungefär 7000 som människoföda. Taxonomisk kunskap om arterna är en av de viktigaste förutsättningarna för bioprospektering.
Livsviktiga arter bristfälligt utforskade
Ekosystemtjänster såsom primärproduktion, koldioxidassimilation och nedbrytning utförs av arter, både i naturliga och människopåverkade miljöer. Relationen mellan artmångfald och ekosystemens funktion är långt ifrån klarlagd, men både artantal i sig och närvaron av enskilda, särskilt viktiga arter, tycks vara avgörande. Inget skogsekosystem eller jordbrukslandskap kan nyttjas hållbart om det förlorar sin uppsättning av svampar, nematoder, mikroorganismer, kvalster och insekter. Samtidigt är just dessa organismgrupper bristfälligt utforskade taxonomiskt sett, vilket ofta innebär att vi inte ens vet vilka arter som står för de ekosystemtjänster som utgör basen i vår försörjning.
Kunskap om arter utgör bas i miljöövervakning
Merparten av dagens miljöövervakning bygger på kunskap om arter, som sedan ofta extrapoleras till andra parametrar som är enklare att mäta. Utan kunskap om arterna kan inte metodiken vidareutvecklas, eller övervakning komma till stånd i länder som saknar detta. Indikatorarter har ofta förts fram som viktiga genvägar till förbättrad övervakning, men detta kräver en mycket exakt kunskap om arters identitet och egenskaper.
Införda eller spontant invandrande främmande arter kan innebära stora problem. Men vilka arter är egentligen inhemska, och vilka är främmande? Vilka bekämpningsmetoder kan fungera? Bara med goda kunskaper i taxonomi kan sådana frågor besvaras. Taxonomisk kunskap behövs alltså både för att förebygga och komma till rätta med sådana problem.
Begränsad kunskap
Vår kunskap om de existerande arterna är mycket begränsad. Uppskattningarna av antalet arter som återstår att upptäcka och beskriva varierar mellan 10 och 100 miljoner. I grupper som bakterier, alger, svampar, nematoder, spindlar och insekter är troligen högst tio procent av artstocken känd. För de arter som är beskrivna och namngivna saknas en samordnad databas. Kunskapen om arterna är utspridd, fragmenterad och svåråtkomlig.
Bristande resurser
Idag utbildas mycket få taxonomer, och merparten av de 7000 aktiva taxonomerna i världen närmar sig pensionering. Universiteten ger få kurser i taxonomi, det är svårt att rekrytera lärare, och studenterna undviker taxonomi eftersom de vet att antalet tillgängliga tjänster är mycket begränsat. För många organismgrupper finns världens taxonomiska kompetens samlad hos en handfull personer, ibland hos bara en enda.
Samlingar negligeras
Samlingar i museer och herbarier utgör taxonomins ryggrad – utan samlingar ingen taxonomi. Trots det är de flesta vetenskapliga samlingar underfinansierade. Detta innebär att nyaccessionen (tillkomsten av nytt material) avtar, befintligt material vårdas bristfälligt, lokaler och förvaringsutrymmen är olämpliga, information baserad på samlingen görs ej tillgänglig, och forskningen stannar av.
Låg status
Taxonomi har låg status som forskningsgren. Bristen på medel för skötsel av samlingar och taxonomisk forskning kan härledas till ett misslyckande att marknadsföra taxonomin. Behovet av taxonomisk information och kompetens är oförminskat eller ökande. Ändå betraktas ofta taxonomin som en ”färdig” vetenskap som nu stagnerat. Bilden förbättras inte av många taxonomers bristande intresse för avnämarnas behov. Taxonomin behöver återta sin status av basvetenskap för all annan biologi.