Vad är skillnaden mellan en myllrande våtmark och en vattensjuk skog? Rent biologiskt behöver det faktiskt inte vara någon skillnad alls mellan den myllrande våtmarken som alla vill bevara och det vattensjuka området som ingen vill ha. Som biolog vill man gärna tro att bara man samlar tillräckligt med data, inventerar så många artgrupper som möjligt och lyckas beskriva alla ekologiska samband mellan organismer, så omvandlas det vattensjuka området till en myllrande våtmark. Men så är det inte. Naturvård handlar bara till en liten del om biologi. När man gräver lite djupare i olika naturvårdskonflikter upptäcker man snabbt att varje problem handlar om en mängd andra faktorer. Det handlar om värderingar, juridik, ekonomi, hälsa, livskvalitet, landsbygdsutveckling, infrastruktur med mycket mera. Synen på våtmarker präglas bland annat av om man anses vinna eller förlora på fler våtmarker, vilket visar hur komplex naturvård är.
Frågan är om det måste vara så att naturvård handlar om vinnare och förlorare. Kan man utforma styrmedel och åtgärder på något annat sätt? Är det överhuvudtaget möjligt att åstadkomma en effektiv naturvård när vissa anser sig förlora?
Pussel eller smältdegel
I Naturvårdskedjan har vi haft möjlighet att testa nya arbetssätt där synteser mellan olika ämnesområden varit en central metod. Genom att knyta ihop olika forskningsområden har vi kunnat analysera mer övergripande naturvårdsproblem.
Kunskapssynteser kan åstadkommas på olika sätt. En variant kan liknas vid ett pussel där varje pusselbit utgörs av någon typ av kunskap som behövs för att svara på en övergripande fråga. Varje vetenskaplig disciplin, till exempel ekologi, historia eller sociologi bidrar med sina detaljkunskaper, och olika organisationer, myndigheter eller företag bidrar med sin kompetens. När pusslet är klart ser man förhoppningsvis en helhet och den övergripande frågan är besvarad, men samtidigt kan man vid behov identifiera varje detaljfråga och lyfta fram enskilda pusselbitar. Resultatet kan till exempel presenteras som en bok där varje kapitel är en självständig pusselbit, men samtidigt passar in i ett sammanhang.
En annan typ av syntesarbete kan liknas vid en smältdegel. Om man blandar två olika metaller får legeringen nya egenskaper, och man kan inte plocka fram de ursprungliga beståndsdelarna igen. Det är svårt att hitta exempel på vetenskapliga synteser av det här slaget. Ett exempel kan möjligen vara när man tolkar arkeologiska fynd. Detta kräver ofta tvärvetenskapligt samarbete där slutresultatet kan vara en sammanvägning av olika analyser. Naturvårdskedjans syntesarbete liknar dock mer den förstnämnda pusselmodellen.
Syntesen låter flera aspekter på en fråga komma fram och bidrar till vidare perspektiv, förståelse och samsyn bland olika intressenter.
Foto: Oloph Demker
Några resultat
Miljökvalitetsmålens relevans har diskuterats på flera konferenser och träffar inom syntesprojekten. Ett av syntesprojekten har till exempel visat att delmålet om död ved i Levande skogar i sig inte räcker till för att nå miljökvalitetsmålet, men om vi förlänger målet och fortsätter öka mängden död ved i samma takt har vi goda chanser att klara av huvuddelen av faunan och floran som är beroende av död ved.
Syntesprojekten har också visat på behoven av nya delmål och identifierat hinder mot att nå ända fram. Ett sådant hinder är arealen och fördelningen av nyckelbiotoper och skyddade områden, samt fördelningen av områden med stora mängder död ved. De flesta områden är för små och för isolerade för att kunna bevara arterna på sikt.
Flera av syntesprojekten har pekat på bristen på koppling mellan mål och styrmedel. Inte sällan formuleras nya mål utan att de åtföljs av incitament eller styrmedel som är tillräckligt skarpa för att nå målen.
Ett av projekten har demonstrerat behovet av att knyta ihop ekologiska och historiska kunskaper. För att förstå dagens utbredning av arter och vilka faktorer som påverkar utbredningen behövs kunskaper om hur landskapet såg ut förr och vilka brukningsmetoder som användes. Man konstaterar bland annat att äldre tiders markanvändning bättre förklarar dagens utbredning av arter än dagens markanvändning. Arter kan finnas kvar som relikter från äldre tider i ett helt ogästvänligt landskap.
Behovet av strategier på landskapsnivå är ett återkommande tema som gäller både för skogslandskapet och för odlingslandskapet. I odlingslandskapet finns effektiva styrmedel i form av miljöersättningar, men dessa tar inte hänsyn till värden i hela landskapet utan är mer knutna till objekt. I skogslandskapet saknas incitament för att planera på landskapsnivå.
Konflikter är ett annat ämne som analyserats ingående, och vi kan konstatera att målkonflikter är ett stort hinder för effektiv naturvård. Ett syntesprojekt analyserade 32 konflikter. En slutsats var att konflikter oftast hanteras genom att samla in mer information, medan dialog och kommunikation spelar en underordnad roll.
Bra men tidskrävande
Några av de viktigaste slutsatserna är att arbetssättet har varit framgångsrikt, men samtidigt väldigt tidskrävande. När man blandar en grupp samhällsvetare, naturvetare, representanter från näringsliv, myndigheter, ideell naturvård och andra slås man av hur olika man kan se på en fråga, och det kan ta lång tid innan man diskuterat fram hur frågan ska tolkas, vilka data som behövs, hur de ska samlas in och hur resultaten ska presenteras. Syntesarbete innebär inte att man blir överens om alla detaljer, däremot blir frågorna belysta på ett allsidigt sätt. Även om det tar lite längre tid tror vi att underlaget för beslutsfattare blir bättre.
För oss är det uppenbart att synteser genom mångvetenskap och samarbete mellan olika sektorer och olika organisationer är helt avgörande för att skapa en effektiv naturvård.