TEMA: EU:S NYA FÖRORDNING OM RESTAURERING AV NATURVarje EU-land ska upprätta en nationell restaureringsplan enligt de instruktioner som finns i förordningen om restaurering av natur (NRF). Naturvårdsverket har fått regeringens uppdrag att ta fram ett förslag, som ska redovisas senast i februari

Planen ska gälla till år 2050, med mer detaljerat innehåll för perioden fram till sommaren 2032, då planen ska revideras och utformas för en ny tioårsperiod. Av planen ska det framgå hur förordningens restaureringskrav ska förverkligas. Den ska visa vilka livsmiljöer och ekosystem den svenska regeringen betraktar som utarmade, vilka områden på land, i sjöar och till havs som blir föremål för restaurering, hur återställningen ska gå till, och vilka resultat som förväntas. Planen ska också redovisa alla överväganden som gjorts, till exempel hur klimatåtgärder beaktats, hur ekosystemens ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner har beaktats, och hur planen bidrar till hållbar utveckling.

I förordningen betonas att medlemsstaterna ska se till att utarbetandet av restaureringsplanen sker öppet, transparent, inkluderande och ändamålsenligt, så att allmänheten och alla berörda parter får verkliga möjligheter att delta i utarbetandet och genomförandet av planen. Hur det går till ska också redovisas i planen.

Referensarealer ska redovisas

När det gäller skyddsvärda livsmiljöer som listas i EU:s livsmiljödirektiv och svenska artskyddsförordningen ska planen redovisa hur mycket av varje livsmiljö som nu finns, hur mycket som är i gott tillstånd, och hur mycket som skulle behövas för gynnsam bevarandestatus (referensareal). Därefter ska planen kvantifiera den areal som behöver restaureras, och peka ut lämpliga områden. Här ska också redovisas planerade åtgärder för att undvika försämring i områden som har gott tillstånd, och hur tillståndet ska övervakas. För livsmiljöer där kunskapen om bevarandetillståndet är ofullständig ska planen visa hur denna kan kompletteras.

Av planen ska det framgå hur förordningens restaureringskrav ska förverkligas.

För urbana miljöer ska planen fastställa vad som ska räknas som urbana ekosystemområden, hur mycket grönytor och träd det finns där idag, och hur stort restaureringsbehovet är. Inom områden som nyttjas i jord- och skogsbruk ska planen identifiera och kartlägga restaureringsbehov, särskilt för att öka konnektiviteten i landskapet, och ange vilka restaureringsåtgärder som ska sättas in för att ge valda indikatorer en positiv trend. På samma sätt ska planen visa hur stor areal organiska jordar som ska återställas, inklusive områden som ska återvätas. För restaurering av vattendrag ska planen peka ut existerande hinder, som försvårar spridningen för vattenlevande organismer, och visa hur de kan åtgärdas.

För alla olika planerade åtgärder ska planen visa vilka synergier som kan åstadkommas med till exempel planerade klimatåtgärder, utbyggnad av förnybar energi och energiinfrastruktur, samt med jord- och skogsbruk.

Övergripande ska planen redovisa vilka socioekonomiska effekter ett genomförande kan ge. Här ska också redovisas vilket bidrag det svenska genomförandet ger till EU:s gemensamma mål om att ha påbörjat restaurering på minst 20 procent av all areal senast 2030, att plantera ytterligare tre miljarder träd, och att restaurera 25 000 km vattendrag till fritt strömmande vattendrag.

Specifikt svenska förhållanden

I den nationella restaureringsplanen kan regeringen också redogöra för specifikt svenska förhållanden som är relevanta för naturrestaurering. Det kan, i enlighet med förordningen, handla om sociala, ekonomiska och kulturella behov, regionala och lokala särdrag samt befolkningstäthet. Här ska också framgå vilka undantag regeringen vill åberopa, till exempel för livsmiljöer som redan har gott tillstånd över stora områden, eller från återvätningskravet med hänvisning till betydande negativ inverkan på infrastruktur, byggnader, eller klimatanpassning. Sådana undantag ska motiveras.

Regeringen ska lämna ett utkast till nationell restaureringsplan till EU-kommissionen senast 1 september 2026.

Slutligen ska planen också ange beräknat finansieringsbehov, inklusive behov av medfinansiering från EU, samt en beskrivning av hur aktörer som påverkas av genomförandet ska ges stöd. Om det finns existerande statliga subventioner som motverkar förordningens genomförande ska dessa redovisas.

Så ser tidsplanen ut

Regeringen ska lämna ett utkast till nationell restaureringsplan till EU-kommissionen senast 1 september 2026. Kommissionen kommer att granska planen och ge sina eventuella synpunkter och ändringsförslag senast sex månader senare. Svenska regeringen har sedan ytterligare ett halvår på sig att vid behov komplettera och därefter fastställa planen.

Senast 1 september 2027 ska det alltså finnas en färdig restaureringsplan som kan sjösättas. Då återstår tre år till 2030, den första milstolpen i planen, och det datum då åtgärdsmålet om restaurering i det globala ramverket för biologisk mångfald ska vara uppfyllt. •

Torbjörn Ebenhard
forskningsledare, SLU Centrum för biologisk mångfald

FAKTA: UPPDRAGET TILL NATURVÅRDSVERKET

Sveriges regering gav i september 2024 Naturvårdsverket tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Boverket i uppdrag att ta fram ett förslag till nationell naturrestaureringsplan. Myndigheternas förslag ska redovisas till regeringen senast 27 februari 2026.

  • Regeringen gav myndigheterna en särskild instruktion inför detta uppdrag: ”I syfte att förslaget till plan och eventuella författningsändringar inte ska medföra mer långtgående kostnader eller begränsningar, i synnerhet för svenska företag, än vad som bedöms nödvändigt ska den flexibilitet som finns i förordningen analyseras och nyttjas till fullo där det är möjligt. För att skydda svenska företags konkurrenskraft i genomförandet av EU-förordningen ska förslaget till plan och eventuella författningsförslag inte gå utöver miniminivån i förordningen.”
  • I december 2024 fick Naturvårdsverket också en instruktion om hur myndigheten ska rapportera gynnsam referensareal för livsmiljötyper i livsmiljödirektivet till EU-kommissionen. Instruktionen specificerade bland annat följande: ”För hävdade gräsmarker ska myndigheten rapportera gynnsam referensareal som okänd för alla livsmiljötyper där nuvarande areal inte bedöms motsvara gynnsam referensareal och för skogliga livsmiljötyper ska myndigheten rapportera faktisk areal av livsmiljötyperna vid Sveriges EU-inträde.”
  • Samtidigt fick Naturvårdsverket också ett uppdrag att revidera vägledningar för skogliga livsmiljötyper i livsmiljödirektivet ”så att Sveriges uttolkning av livsmiljötyperna inte bidrar till en tillämpning som går utöver miniminivån” i livsmiljödirektivet och naturrestaureringsförordningen. Regeringen beställde också en analys av ”hur nuvarande tillämpning av vägledningarna påverkar svenska företags konkurrenskraft med avseende på regelbörda, administrativa kostnader och andra fullgörandekostnader”.

Läs även:
Kommentar: Se möjligheterna med förordningen
Naturvårdsverket:Arbetet med nationell restaureringsplan