Riksdagen beslutade om femton miljömål 1999. Syftet med miljömålen är att vi inom en generation ska kunna lämna över ett land till våra barn där de stora miljöproblemen är lösta. Ett av de femton miljömålen är Storslagen fjällmiljö (se faktaruta).
Storslagen och ursprunglig?
Men för vem är egentligen fjällmålet skrivet? Är det för renskötaren som rör sig över fjällen med sina renar efter årstidsväxlingarna? För hemmansägaren som driver ett småbruk med kor och får i fjällmiljön? För fjällkommunens övriga invånare som nyttjar fjällområdets naturresurser i sin hushållning? Eller är målet skrivet för norrländska kustbor som har fjällen som arbetsfält eller som nyttjar fjällen för friluftsliv vår, sommar och höst? Eller kanske målet riktas mot de människor som kommer hit söderifrån för att turista i fjällen någon enstaka gång?
Vem upplever fjällen som ”storslagna”? Storslagenhet finner vi på många ställen i naturen – vid havets strand, vid väldiga klippor eller på fjällets topp. Men hur ser du själv på naturen du har utanför knuten? Är den storslagen? Kanske ligger i begreppet storslagen ett avstånd; något är storslaget när man betraktar det på håll. När man själv ingår i sammanhanget byts storslagenheten ut mot något närmare, där jag är en del.
Vem betraktar biologisk mångfald som ”ursprunglig”? När och i förhållande till vad, kan man tala om ”ursprunglighet”? Ekosystemen i fjällen är lika dynamiska som på andra håll. Varför ska just fjällen och inte skogen, odlingslandskapet eller de marina miljöerna bibehålla sin ursprunglighet?
Vem formulerar mål för vem?
Redan i rubriken till fjällmålet har man stängt ute den lokala aktören, de människor som lever i eller har sin utkomst av fjällen. Det är lätt att tro att rubriksättaren var någon som kom hit och betraktade fjällen med ett utifrånperspektiv. Eftersom miljömålsarbetet i huvudsak genomfördes från Stockholm så ser jag framför mig någon som vistats i fjällen, troligen sommartid, på en vandring längs en av de utstakade lederna. Det är ett alldeles utmärkt sätt att uppleva fjällen på. Men hur upplevs perspektivet av lokalbefolkningen – de som ska vara en del i att målen uppnås och som kommer att påverkas i sin vardag av de restriktioner som läggs för att nå målen? Miljömålet Storslagen fjällmiljö bygger på en traditionalistisk syn på miljöarbetet där människan, aktören i landskapet, skapar oordning och ställer till problem. Faktum är att fjällens natur är beroende av människan och människans aktiviteter i fjällen. Fjällen är en extremt dynamisk miljö där många rödlistade arter är beroende av olika typer av störningar: tramp, bete, skred, vind, is, snö och kyla med mera. Bilden av fjällen som Europas sista vildmark som ska konserveras i ett ursprungligt tillstånd är en myt.
Mål med fel fokus
Fjällmålet har inte tagit hänsyn till det lokala perspektivet. Men tyvärr har det inte heller tagit hänsyn till de fantastiska natur- och kulturvärden som finns där. Målet och den nationella uppföljningen av målet är fokuserade på vegetationsskador, buller, skyddade områden och exploaterade miljöer. Det är i princip allt. Visserligen finns förslag om att upprätta åtgärdsprogram för hotade arter, men det är mer en åtgärd än ett miljömål. Här står man med en för landet unik miljö, ja, unik för hela Europa. Vi har ett stort antal arter som inte finns någon annanstans än i fjällen, vi har exklusiva växter och djur varav vissa i endast ett fåtal exemplar. Vi har Europas huvudpopulation av en mängd arter: fjällräv, järv, jaktfalk, lappfela, mångfingerört, fjällgås, polarblära… och så fokuserar uppföljningen av målet på vegetationsskador och buller! Varför väljer vi att fokusera mål och uppföljning i landets mest ostörda områden på exploatering och buller? För vem ska vi minska bullret och exploateringen? Är det för norrbottningen? Renskötaren? Kirunabon? Eller är det för de människor som lever i de mest bullriga miljöerna och som måste ha en chans att ”fly” från dem till tysta platser ibland?
Högljutt på möten
I mitt arbete med miljömålsuppföljning på länsstyrelsen träffade jag företrädare för en av länets fjällkommuner i syfte att diskutera uppföljningen av miljömålen i länet. Bland dem som företrädde kommunen var både tjänstemän och politiker på hög nivå representerade. Vad hände? Vi blev utskällda! Tjänstemännen stod upp och skrek åt oss på mötet: ”Vad fan kommer ni här från Naturvårdsverket [sic!] och talar om vad vi ska göra…” Allt var naturligtvis pinsamt även om mötet redde upp sig en smula mot slutet. Men vi kom absolut ingenstans. Mötet var bortkastat. Hur ska vi på regional och lokal nivå kunna arbeta vidare med fjällmålet när inställningen är såhär? Den lokala acceptansen för det nationella målet är på många håll påtagligt låg. Hur ska vi då kunna nå det på ett framgångsrikt sätt? Vi kan genomföra det med mer och mer bevakning, mer och mer skarp tillsyn, hårdare nypor och fler restriktioner och regler. Men hur långsiktigt är det?
Miljöpolitiken kör över sina medspelare
Länsstyrelsen har en bred verksamhet som spänner över ett stort antal olika sakområden. En viktig uppgift i Norrbotten är att arbeta med utveckling av näringslivsfrågor. Här finns instrument som strukturfonder (EU-medel) och medel för företagsetablering och utveckling. Gemensamt för de flesta utvecklingsfrågor är att de utgår från lokal nivå: regeln är att bygga tillsammans. Meningen är att lokala aktörer ska stå för utvecklingen. Riktningen i dagens miljöpolitik är en annan: det handlar om att verkställa. Det är knepigt för oss som arbetar med utveckling i länet när två viktiga pelare i utvecklingen – miljö och näringsliv – styrs på så olika sätt i samhället. Individen står i fokus när utveckling av en bygd sker, utan individen dör bygden. Men när vi arbetar med utveckling av miljön innebär det att genomdriva den nationella miljöpolitiken (miljömålen i detta fall) utan att individen och den lokala aktören ses som en medspelare. Det är ibland oerhört frustrerande, inte bara för oss myndighetsutövare utan självklart även för individen.
Om vi för ett ögonblick vidgar naturvårdsperspektivet att även omfatta skogen i Norrbotten så vet var och en som följer den dagliga debatten i media vilket motstånd som finns mot skogsskyddet här! I samlande ordalag kan man säga att naturvården helt enkelt ligger risigt till i Norrbotten. Många individer och lokala (och regionala) aktörer har inte förtroende för den naturvårdspolitik som idag förs i Sverige. Det grundas till stor del på en upplevd brist på lokal förankring, oavsett vad som har varit regeringens ambition de senaste åren.
Min slutliga reflektion är att vi idag sitter med ett nationellt miljömål för fjällen som inte fyller sin funktion i ett naturvårdssammanhang. Det svarar inte alls upp mot de naturvärden som fjällen har. Samtidigt är inte heller miljömålet lokalt förankrat och användbart i ett lokalt eller regionalt miljöarbete.
Så frågan kvarstår: storslagen fjällmiljö – visst, men för vem?