Det finns en hel del kunskap och spännande forskning om samisk etnobiologi. Det var tydligt vid det tvådagarssymposium som CBM m fl arrangerade i juni på Ájtte, Svenskt Fjäll- och Samemuseum i Jokkmokk. Bredden bland både föreläsare och åhörare var imponerande och frågestunderna svepte över vitt skilda områden.

Efter ett inledande anförande med en gedigen genomgång av etnobiologins utveckling i Norden, framfört av etnolog Ingvar Svanberg, Uppsala universitet, talade Urban Emanuelsson, CBM, om etnoekologi. Ämnet behandlar människans roll som exploatör och bevarare genom tiderna och människans uppfattning om ekologi. Inom etnoekologi kan man studera orsaker till människans beteende gentemot naturen i olika situationer och olika samhällssystem.

Håkan Tunón, CBM, presenterade projektet ”Människan, växterna och djuren – etnobiologin i Sverige” (se tidigare Biodiverse samt CBM:s hemsida) som arbetar med att dokumentera etnobiologin i Sverige.

I djurens värld

Avsnittet ”samerna och djuren” tog bl a upp djurceremonialism, där björnen spelat en viktig roll. Religionshistorikern Louise Bäckman, Stockholms universitet, berättade om de komplicerade ceremonier som förr i tiden omgav björnjakten hos samer och andra folk på norra halvklotet.

Olov Sikku från Fjällforskningsinstitutet vid Mitthögskolan i Östersund berättade om ett projekt som ska dokumentera samernas kunskap om rovdjur. Projektet ska vara färdigt i september 1999.

Ingvar Svanberg återkom och berättade om skogssamerna i Mellansverige, de s k ”sockenlapparna” som bl a sysslade med hantverk samt slakt av häst, hund och katt åt bönderna.

Kenneth Awebro, Luleå Tekniska Universitet, berättade utifrån Linnélärjungen Lars Montins resedagbok från Lappland om användningen av renmjölk bland samerna. Bl a röktes enligt Montin tarmar med en blandning av renmjölk, lingon och kråkbär över elden och åts under vintern.

Berit Inga berättade om sitt doktorandprojekt vid SLU i Umeå där hon undersöker traditionell ekologisk kunskap inom renskötseln.

Renen var naturligt nog ett av de vanliga djuren inom samisk medicin, som Håkan Tunón talade om. Björnens galla nämndes redan av Linné som ett allmänt läkemedel mot kolik och magsmärtor och idag ingår ämnen från björngalla i apoteksmedicin mot gallsten.

Samerna och växterna

Phebe Fjellström, Uppsala, berättade om användningen av fjällkvanne och hur studier av terminologin runt den kan ge insyn i en äldre kunskapsvärld och visa vilken betydelse växten hade.

Samerna använde även innerbarken från tall som näringstillskott. I ett projekt vid Umeå universitet samarbetar språkvetare, skogsfolk, näringsfysiologer och arkeologer för att utifrån användandet av tallbark belysa bl a kosthåll, kokteknik samt kultur- och språkkontakter.

Audhild Schanche från Sameinstitutet i Kautokeino, Norge, talade om internationell miljöpolitik och bevarandet av samisk etnobiologi. ”De som innehar kunskapen bör ha inflytande över bevarandet och bruket av kunskapen”, sa hon bland annat, och menade att så inte var fallet när det gäller samisk kunskap i de nordiska länderna.

Föredragen kommer att presenterasi sin helhet i ett kommande nummer av skriftserien Studia Ethnobiologica som ges ut av CBM.