Innan himlens morgonrodnad övergått till dagens ljus, rör sig fälthare och rådjur från de öppna gräsmarkerna till de mer slutna skogsbrynen. Strax därpå sveper en havsörn fram över trädkronorna, vilken ses av de fågelskådare som just den här morgonen samlats vid en T-baneuppgång i närområdet. Under ett par timmar ska de under ledning av en erfaren guide utforska fågellivet i skogsområdet. Troligtvis kommer de att få syn på flera av de 60-talet skogsknutna arter som under de senaste tio åren häckat i staden. För att få se typiska skogshöns som tjäder och järpe, behöver de däremot besöka någon grannkommun med större skogsområden.
Medan skogsmarkerna sakta torkar upp efter natten skymtas de morgonpiggaste hundägarna med sina ögonstenar. Lika morgonpigga motionärer har valt promenadvägar och stigar för sina morgonrundor. I skogens utkant ökar snabbt antalet människor som promenerar eller cyklar till jobbet. Alla kanske inte hör gröngölingens sång, men många följer på sin väg till arbetet årstidernas gång i markskikt och lövverk. Vintervisset gräs byts ut till grönt och kring blommande sälg surrar nyväckta bin. Någon smyger in i skogskanten och plockar en bukett vitsippor till köksbordet på jobbet. Detsamma gjorde ett av förskolebarnen, medan kompisarna sökte groddjur i skogskärret. Nu sitter de på en årsgammal eklåga och äter sin lunch. Måhända får någon rödlistad insektsart, som plattad lövvedborre, stå ut med sällskapet.
Vitsippor
Foto: Miljöförvaltningen, Stockholms stad
Livet från en bänk
I en öppnare del på en solbelyst bänk sitter samtidigt någon som kanske sökt sig till skogen för en stunds lugn och ro. En citronfjäril flyger förbi, fågelsång, trädsus, myror – men i övrigt står mycket stilla. En plats för en stunds behov av att betrakta livets olika skeden. Från samma bänk, några timmar senare, reser sig en pensionär från ett intilliggande äldreboende. Han har vilat en stund och glatt sig åt att fortfarande känna skogens dofter och att ha nära till så fina marker.
Trots att det blivit många fler som använder skogen så ser den i många delar ut som förr. Och i skogskärret där barnen lekte runt på dagen står en reporter och fotograf från lokalnyheterna och försöker beskriva grodlekens kurrande och brummande läten. Snart blir det för mörkt för att få bra bilder och morkullan kan spela ostörd i nattens mörker.
På en bro över Riddarfjärden, ett par kilometer från den skog vi nyss tittade in i, möter en nattlig flanör en rödräv. Den har kanske följt stadens gröna stråk med skogspartier, öppna gräs- och buskmarker och vegetationsklädda stränder. Flanören stannar till och följer den ovanliga gångtrafikanten med blicken. Räven byter fil och springer vidare över bron. En oväntad händelse som till och med på Västerbron ger flanören en känsla av att ha mött skogens vilda natur mitt i staden.