Under den största delen av året för svamparna ett osynligt liv och gör sig inte påminda. De växer som mikroskopiska hyfer och mycel i mark och ved, ja överallt där det finns organiskt material. Det är därför inte konstigt att mycket av svamparnas leverne och betydelser i naturen varit ganska okända och dåligt uppmärksammats. Förutom den mer allmänt spridda kunskapen om att svampar kan vara parasiter, nedbrytare eller viktiga mykorrhizapartners med träd, har de ofta mer betraktats som kuriositeter än självklara och viktiga delar av den biologiska mångfalden. Men forskare och andra intresserade har undersökt och försökt förstå svamparnas värld och deras betydelser i naturen.
Det osynliga går att se
Det börjar ge resultat. Senare års olika forskningsmetoder har inneburit ett stort genombrott i möjligheterna att både identifiera och komma åt vad svampar gör. Nu kan man relativt enkelt och i stor skala använda DNA-teknik för att identifiera svampar från mycel i olika miljöprover som jord eller ved. Svamp identifieras med hjälp av arternas unika DNA-streckkoder, genom att allt svamp-DNA i ett prov avläses genom så kallad sekvensering och jämförs med databaser över kända svampars DNA. Den stora finessen med DNA-streckkodning är att alla svampar detekteras, även de som sällan eller aldrig bildar fruktkroppar.
Många, mycket och överallt
Mängden och artmångfalden av svampar i skogsmark är svindlande. I genomsnitt finns det i ett par hundra svamparter och 20 km svamphyfer per kvadratdecimeter skogsmark. Nästan alla hyfer, ett par tusendels millimeter i diameter, finns i markens översta 10 centimeter och växer runt och inuti varje litet markfragment. Omräknat till i ett skogsparti blir siffrorna hissnande, kanske tusentalet svamparter. De svampar vi ser som fruktkroppar i skogen utgör bara en del av markens svampsamhälle. Även om drygt 10 000 svamparter är kända i Sverige, är antalet ännu inte påträffade och framförallt ännu inte beskrivna svamparter i landet betydligt större, minst 10, kanske 20 gånger större. De okända är främst mikrosvampar, som helt saknar eller har mycket små fruktkroppar. Många av de allra vanligaste svamparna, som har stor betydelse för markens processer, har inte uppmärksammats tidigare.
Nya insikter om svamparnas roller
Marksvampar spelar en avgörande roll för näringsoch vattenupptagningen hos träd, ris och örter, liksom för omsättningen av markens organiska material. Särskilt i barrskogar, där den sura miljön och avsaknaden av omrörande daggmaskar begränsar betydelsen av bakterier. De stora mängderna markmycel utgör också basen för markdjurens och skogsmarkens näringsväv. Även om frilevande nedbrytaresvampar dominerar artmässigt, svarar trädens mykorrhizasvampar för merparten av marksvamparnas biomassa och aktivitet. Genom att ingå i symbios med träden och växa samman med trädens rötter, får mykorrizasvampar tillgång till energi i form av socker direkt från trädens fotosyntes. Mykorrhizasvamparna försörjer i sin tur träden med näringsämnen som de tar upp i marken med sina mycelnätverk. Enskilda träd kan vara associerad med uppemot 100 olika arter mykorrhizasvampar. Hittills är närmare 2000 olika arter mykorrhizasvampar kända från Sverige.
Vissa mykorrhizasvampar, särskilt spindlingar, bryter också ned organiskt material i skogsmark. De har effektiva enzymer som kan attackera svårnedbrytbara organiska föreningar som lignin och därmed motverka ackumulering av organiskt material i måren (en typ av jordmån) och främja en effektivare näringsomsättning och skogstillväxt. Två nya avhandlingar vid SLU redovisar samband mellan artsammansättningen av svampar i mark och dels hur mycket kol det finns i och lagras in marken och dels att artsammansättningen har betydelse för trädens tillväxt. Vår forskning fortsätter att utreda orsakssamband och funktionella betydelser av marksvampars artsammansättning (det man kallar redundans). Vi tittar också vidare på hur skogsskötsel påverkar och skulle kunna anpassas för att gynna vanligare arter med önskade mykorrhiza-egenskaper. En betydelsefull nyvunnen insikt är att omkring hälften av skogsmarkens kolförråd härrör från marken. Den byggs upp av svampmycel från mykorrhizasvampar.
Marksvamparna är inte längre lika osynliga. Vår kunskap om deras bidrag till skogars mångfald och olika processer i skog ökar och kan alltmer beaktas i våra ansträngningar att hållbart bruka skog. Avverkning, kortare omloppstider, skogsgödsling och trädslagsbyte är exempel på skötselåtgärder som ger stora och långvariga effekter på diversiteten svampar och till delar också deras funktioner. Med hjälp av hänsynsträd kan en del av den äldre skogens svamparter fortleva, som annars svårt att återetableras efter avverkning. Skötseln kan också utformas för att gynna den stora gruppen spindlingar, över 400 arter i Sverige, som är centrala för näringsomsättning i mark. Många av dem missgynnas av trakthyggesbruk och skogsgödsling.