Vi är duktiga på att producera skog i Sverige. På mindre än 0,5 % av den globala skogsmarksarealen får vi fram produkter som svarar för 5 % av den globala handeln med produkter från skogen. Självklart har det betydelse. Både för landet och för skogsägarna.
Det finns också beräkningar som antyder att om alla jordens skogar sköttes som den svenska skulle vi klara klimatmålen – om vi samtidigt kan ersätta fossila bränslen med förnybar energi, bland annat från skogen. Om detta kan säkert motstridiga intressen träta sig genom spaltmetrar, men mera odiskutabelt torde vara att ska vi nå ett samhälle som bygger på förnybara resurser måste det mesta, förutom mat, komma från skogen. För vad finns mer att tillgå?
Skogen och våra behov
Skogen och skogsbruket har ett stort samhällsekonomiskt värde. Det går att räkna fram arbetstillfällen, bidrag till skatteintäkter lokalt och nationellt, del av BNP, skogens värde i form av ekosystemtjänster och intäkter från andra verksamheter än skogsbruk. Men det tycker inte jag är det viktigaste. Det viktigaste är att utgå från vad vi människor behöver i ett hållbart samhälle, där vi använder förnybara resurser i en takt som inte föröder jorden.
Jag skulle vilja se en räkneövning som visar hur mycket skogsråvara som går åt om hela jordens befolkning ska leva på en dräglig nivå i ett hållbart samhälle. Hur mycket skog krävs per person om världens befolkning ska ha bostäder, hygienprodukter, kläder och en del av energin, och kanske lite annat som vi inte vill avstå från också, från skogen? En gissning, som jag inte tror är alltför vågad, är att en sådan siffra skulle visa att vi behöver producera ännu mera från våra svenska skogar i en ”rättvis” värld. Det är för mig den viktigaste samhällsekonomiska nyttan av skogen: att omvandla solenergi via fotosyntesen till råvara som vi kan göra i stort sett allt vi behöver av utom mat.
Räkneövningen ovan borde inte vara så svår att göra. Inte om man använder grova tal och inte kräver fullständig exakthet. Ändå har den mig veterligen aldrig gjorts. Varför? Vem är rädd för resultatet?
Långsiktighet en utmaning
Därifrån kan man fortsätta diskutera hur skogen ska brukas och hur den ska bevaras. Ett bibehållande av skogens ekosystemtjänster innebär inte att alla arter måste bevaras överallt. Min samlade tolkning av skogsforskningen säger att vi kan få ut ännu större värden ur skogen, utan att föröda resursen. Det går att öka produktionen med 20–50 % i Sverige utan att miljömålen äventyras. Egentligen kräver en sådan ökning inget mera än att alla följer skogsvårdslagen. Men för att detta ska vara möjligt måste värdet av skogsproduktionen komma skogsägaren till del, eftersom merparten av Sveriges produktiva skogar ägs av familjeskogsbrukare som inte har skogen som huvudsaklig inkomst.
En investering i skogsproduktion skördas inte av den som gör investeringen, utan av dennes barn eller barnbarn. Det betyder att om samhället anser att skogsproduktionen behövs måste styrmedlen vara långsiktiga, så att ägaren känner en trygghet i det som görs och att det är meningsfullt att investera. Här tror jag vi har de största utmaningarna framför oss – att upprätthålla den gamla skogsägarandan att investera på 80 års sikt i en värld där investeringar ska löna sig betydligt snabbare än så. Därtill skulle en större mångfald i brukandet behövas, både som värdesäkring för ägaren och för naturen och eventuella klimatförändringar; intensivt – extensivt, nya arter – traditionellt bruk.