Hållbarhet för mig är när vi lyckas med det kretslopp där vi kan existera med någon form av välstånd (vad nu det är) utan att äventyra de planetära gränserna. Jag växte upp på den första ekologiska mjölkgården i Norrland, mitt i ett Natura 2000-område. För mig är biologisk mångfald starkt förknippad med bondens känsla av stolthet i sitt arbete med att bruka jorden. Återställande av naturbetesmarker där nya rara arter varje år hittar tillbaks var ett lika givet samtalsämne vid bondens kaffebord, som skördenivå eller mjölkavkastning.
En nyckel för allt hållbarhetsarbete är äganderätten. LRF vill prata mer om ”Det goda ägandet”, vilket är ett samhällsintresse som skapar betydande värde för alla, präglas av långsiktighet och hållbarhet och är basen för det gröna näringslivet. När ägandet hotas skapar det gröna näringslivet mindre samhällsnytta. Jag vill tillägga att den lilla människans vård om ”sin plats på jorden” inte nog kan överskattas. Min tro på en stark äganderätt och frihet under ansvar har säkert grundlagts genom arbetet på gården med återskapande av naturbetesmarker och andra insatser i odlingslandskapet.
Miljöåtgärder har för många inom lantbruket, tråkigt nog, kommit att förknippas med osäkerhet, försenade utbetalningar och stor osäkerhet inför kontroller. Här finns det en möjlighet att vända hela tonaliteten om vi från alla håll hjälps åt. Stoltheten i bondens miljöarbete måste komma tillbaka.
För ett hållbart brukande i framtiden behöver vi hitta nya metoder för att göra insatser på ett mer effektivt sätt än idag. Det finns gårdar som nog ligger så nära hållbart brukande som det går att komma, men i det stora hela så har vi stora utmaningar med ett beroende av fossil energi och samtidigt en stor problematik med konkurrens från import med betydligt högre miljöavtryck som vi måste hantera. I ett hållbart framtidsscenario skulle vi t.ex. behöva ha djurgårdar utspridda över hela landet, större diversifiering inom växtodlingen och förmodligen en helt annan struktur på hela jordbruket. En fråga som inte bonden har makten över till särskilt stor del, utan avgörs av konsumentens val.