Det finns ett antal svenska kommuner som har lyckats mycket bra med sin naturvård. Några exempel är Kristianstad, Lund och Kungsör. Bakom framgångarna står eldsjälar och ofta starka lokala naturvårdsopinioner. Riktig fart på arbetet har det dock sällan blivit förrän sådana kommuner fått statliga stimulansmedel för hållbar utveckling och inom ramen för dessa gjort naturvårdssatsningar.

Kommunerna når längst

I de här kommunerna har det också visat sig att man har nått mycket längre än i de fall där det bara har varit länsstyrelserna som har drivit på naturvården. Länsstyrelserna har helt enkelt inte kunnat satsa tillräckligt mycket resurser och engagemang och har därför inte nått lika långt som de framgångsrika naturvårdskommunerna. Slutsatsen borde alltså vara att om kommunerna fick hand om naturvården så skulle det gå väldigt bra. I verkligheten är det emellertid bara en liten minoritet av de svenska kommunerna som har varit riktigt framgångsrika inom naturvården. Kunskaper, engagemang och politisk vilja har helt enkelt varit en bristvara på många platser. Är det då möjligt att kraftigt öka antalet framgångsrika naturvårdskommuner? Ja, jag tror att det är möjligt, och antagligen också en nödvändighet för att vi ska klara den biologiska mångfalden runt om i Sverige.

Några exempel

I regeringens skrivelse i våras till riksdagen om den framtida naturvården finns det en hel del förslag som ska stärka just den kommunala natur– vården. Förhoppningsvis kommer också handfasta politiska åtgärder inom en snar framtid. Låt mig ge några exempel på åtgärder som skulle kunna driva på en positiv utveckling:

• Statliga bidrag till bra kommunala satsningar på biologisk mångfald bör finnas.
• Statliga satsningar bör villkoras med krav på god kommunal kompetens, med t.ex. anställning av kommunekolog.
• De kommunala översiktsplanerna måste inbegripa offensiva naturvårdssatsningar, gärna i kombination med kulturella satsningar och satsning på turism.
• Lyft fram de tätortsnära områdena.
• Framtidens miljöersättningar till jordbruket bör innehålla en komponent som gör att kommunerna får ett inflytande över en andel av dessa medel.
• Utbildnings- och informationssatsningar måste även involvera lokala skogs- och jordbrukare på ett positivt sätt.
• Någon form av nationell stödfunktion för kommunala naturvårdssatsningar bör formas, gärna som ett nätverk mellan ett antal befintliga organisationer, där Kommunförbundet tar på sig en väsentlig roll.

Till sist bara några lite lösryckta detaljförslag:

• Satsa mer på väl utmärkta led- och stigsystem.
• Skaffa kommunala betessamordnare för att bättre matcha betesdjur och betesmarker.
• Satsa på samordnade natur- och kulturprojekt.

Detta skulle kunna bidra till en långsiktigare naturvård och en större biologisk mångfald.