Det finns en bred politisk samstämmighet i Sverige om att vi ska bevara den biologiska mångfalden i landet. Samtidigt läggs Naturvårdsverkets forskningsavdelning ner. Jag har svårt att se vilken konstruktiv strategi som ligger bakom nedläggningen. För miljöns, och därmed den biologiska mångfaldens, skull hoppas jag att våra ansvariga politiker noga sätter sig in i miljöforskningens villkor, och ser till att vi inte forskningsmässigt tappar fart p.g.a. några administrativa felsteg.

Visserligen ska den Miljöstrategiska fonden (MISTRA) ta över många av forskningsavdelningens arbetsuppgifter, och kanske kan MISTRA:s handlingsinriktade synsätt bli ett stimulerande tillskott, men hur går det med den kompetens, som nu finns inom Naturvårdsverket? Det kan ta många år att bygga upp den igen, om man oförsiktigt river ner flera av Naturvårdsverkets forskningsmiljöer.

Forskningen har många uppgifter

Forskningen kan bl.a. hjälpa oss att förstå de komplexa sambanden mellan politiska beslut och förändringar i naturen. Hur EU:s, och därmed Sveriges, jordbrukspolitik utformas i framtiden är en fråga, som har en avgörande betydelse för om det ska gå att bevara en stor del av Sveriges biologiska mångfald.

Likaså har vi stora skyddsbehov när det gäller skog i Sverige. Hur ska vi använda våra knappa resurser i detta sammanhang? Detta är ytterligare en stor fråga som forskningen kan hjälpa oss att svara på.

Olika typer av miljöövervakning är ett redskap som vi måste ha för att kunna använda samhällets resurser på ett bra sätt när det gäller att bevara biologisk mångfald. Även inom detta område är resurserna knappa.

Regeringen har för några månader sedan bestämt att åtta nya miljarder ska utnyttjas till kommunala projekt som ska ge jobb och en miljömässigt hållbar utveckling i Sverige.

God analys krävs före samhällsstöd

Denna miljardsatsning kan dock få väldigt låg verkningsgrad om den inte görs mot bakgrund av en god analys av vad som är de stora behoven när det gäller miljön. Här är det viktigt att biologisk mångfald kommer in på ett mycket aktivt sätt. Vidare behöver vi en ordentlig och omfattande forskning för att vi ska kunna optimera användningen av miljömiljarderna.

Samma sak gäller miljöstödet i jordbruket. Stora summor betalas ut redan i dag. Här behövs utvärdering och forskning för att samhällets ekonomiska insatser ska kunna optimeras.

Jag hoppas alltså att regeringen snarast ska visa hur forskningen bättre kan utnyttjas så att miljömiljarderna och miljöstödet i jordbruket långsiktigt verkligen kan bli ett redskap för ett hållbart Sverige.

Vi ute på fältet måste ta initiativ som kan få kretsloppsoch energiarbetet att samverka med bevarandet av den biologiska mångfalden. Vi måste visa att det senare inte bara är ett statiskt arbete som kostar pengar. Det kan både ge jobb och vara utmärkta försäkringar för ett långsiktigt ekologiskt fungerande samhälle.

Agenda 21-projekten ute i kommunerna har alltför ofta varit dåliga på att ta in biologisk mångfald i sina program. Låt det bli bättre i framtiden och ni alla som kan mycket om biologisk mångfald, närma er kommunerna och Agenda 21 och ta initiativ till samverkan!