Bristen på brand som naturlig störning i våra skogar har lett till att ett fyrtiotal brandberoende insektsarter har rödlistats.

Några av arterna utnyttjar den brända marken, som t.ex. liten brandlöpare (Sericoda quadripunctata), medan de flesta behöver nyligen branddödade träd. Några arter, som korthårig kulhalsbock (Acmaeops septentrionis) och sotsvart praktbagge  (Melanophila acuminata), ynglar i trädens kambium. De är snabbt på plats efter en brand. Den senare är till och med utrustad med speciella, värmekänsliga organ för att kunna orientera sig till pyrande stockar och myrstackar för att para sig.

Andra arter lever i bränd tallbark, såsom de närstående arterna slät och grov tallkapuschongbagge (Stephanopachys linearis och S. substriatus). Det är framförallt i levande tallar med tidigare brandskador, s.k. brandljud, som de finner lämpligt substrat.

I de brandskadade trädens sockerrika bastlager finns en rik svampflora med jästsvampar och sporsäckssvampar. De utnyttjas av flera brandberoende skalbaggar, t.ex. kolsvart trädbasbagge (Sphaeriestes stockmanni). Även flera arter av barkskinnbaggar (Aradus) lever av svampar på brandskadade träd.

En karaktärsart i bränd skog är Aradus lugubris. Den har nu blivit relativt vanlig i norra Dalarna, där man har återupptagit naturvårdsbränning. Ett par riktiga exklusiviteter som nyligen har påträffats i dessa trakter är A. signaticornis och A. laeviusculus. Båda är klassade som sårbara, och har tidigare bara påträffats i några få exemplar i Sverige.