Sandödlans förekomst i Sverige präglas av ökande fragmentering. I södra och sydöstra delarna av landet återfinns arten från Skåne till Södermanland, men det är endast i de sydligaste landskapen som ett någorlunda sammanhängande utbredningsmönster kan skönjas. Nordgränsen utgörs av isolerade reliktpopulationer i Värmland och Dalarna. Arten saknas på både Öland och Gotland.
Miljökrav
Gemensamt för lämpliga miljötyper är att de erbjuder förutsättningar för artens primära behov, varma och lättgrävda äggläggningsplatser och rika jaktmarker med skydd mot predatorer. Närhet mellan lämpliga delhabitat, störningsregimer som skapar nya habitat, samt kontinuitet i denna dynamik är viktiga förutsättningar för att ett område på sikt ska kunna hysa en sandödlepopulation. Sentida förändringar i markanvändning har försämrat situationen avsevärt på många lokaler. I dagens skogar ges inte utrymme för den mosaikstruktur som tidigare skapades av brand, erosion längs vattendrag och skogsbete. Upphörd hävd av torrängar och igenväxning av gamla grustäkter utgör andra hot.
Fler inventeringar behövs
Vid seminariet poängterades behovet av systematisk inventering. I Svealand finns potentiellt lämpliga områden där sandödlan aldrig eftersökts. Nyligen upptäcktes en tidigare okänd population i trakten av Nyköping. Flera obekräftade rapporter bör också kontrolleras.
De senaste årens studier av sandödlans populationsdynamik visar att artens reproduktionsframgång varierar avsevärt mellan olika år. Speciellt på de nordliga utpostlokalerna kan reproduktionen helt utebli under regniga somrar som 1998, p g a att äggen inte hinner kläckas. Teknik för att kläcka äggen inomhus och övervintra ungarna håller på att utvecklas.
Många följearter
Sandödlans roll som paraplyart understryks av att den förekommer i samma biotoper som ett stort antal andra rödlistade arter (se diagram). Främst är torrängarnas och sandmarkernas fauna av gaddsteklar, skalbaggar och fjärilar sandödlans följearter. Även utanför sandödlans utbredningsområde är dessa biotoper rika på rödlistade arter men sällan uppmärksammade.