Ofta finansieras forskningen helt eller delvis av dessa aktörer. I många fall deltar de också i själva forskningen genom att genomföra storskaliga experiment, samla in data, bidra med kunskap och delta i tolkning av resultaten. Att utforma frågeställningar, utföra forskning, tolka och tillämpa resultat blir del av samma samverkansprocess i form av en långsiktig dialog. Det ömsesidiga utbytet av kunskap mellan aktörer är centralt. Resultatet av långa och goda relationer med olika aktörer utanför akademin samt CBM:s kunskapsproduktion har lett till konkreta nya råd inom naturvården, påverkan på internationella organisationer, och skrivningar och förslag i offentliga utredningar. På följande sidor finns röster från några av CBM:s många samarbetspartners genom åren.

RIKSANTIKVARIEÄMBETET

Riksantikvarieämbetet har under ett flertal år samarbetat med CBM kring frågor som rör biologiskt kulturarv. Samarbetet påbörjades i form av utbildningar där flera av RAÄ:s medarbetare fick ökade kunskaper om hur biologiska företeelser kan förstås och tolkas i ett kulturhistoriskt perspektiv. Redan innan dess hade flera av medarbetarna deltagit på de fältkurser som CBM organiserat i Rumänien och som på ett uppenbart sätt bidrog till insikten om den intima kopplingen mellan biologi och historia, och som gynnade ett ökat utbyte mellan naturvårds- och kulturmiljövårdsmyndigheter. Samarbetet fortsatte sedan i form av flera FoU-projekt där CBM tillsammans med RAÄ utvecklade innebörden av begreppet biologiskt kulturarv, tog fram uppskattat informationsmaterial om identifiering och tolkning av biologiskt kulturarv i olika miljöer, genomförde inventeringar och fältworkshops, publicerade rapporter, med mera.

– Detta samarbete resulterade i omfattande ny kunskap som kan komma till användning både inom natur- och inom kulturmiljövården. Den nya kunskapen kan ligga till grund för ökad förståelse för biologiska och historiska processer och för en mer framgångsrik förvaltning av natur- och kulturmiljövärden, säger Fabian Mebus på Riksantikvarieämbetet.

– Samarbetet med CBM har också resulterat i att RAÄ fått ökade kontaktytor till flera aktörer som på olika sätt arbetar med kulturarvs- och naturvårdsfrågor, allt från myndigheter och forskare till brukare och intresseföreningar. CBM:s breda kompetens har hjälpt till att överbrygga traditionella sektorsgränser och har ökat RAÄ:s möjligheter att kommunicera med fler målgrupper än dem som kulturmiljövården traditionellt riktat sig till.

SAMETINGET

Anne Walkeapää har arbetat på Sametinget i ett par år och där deltagit i samarbetet med CBM och forskningsprogrammet Naptek. Hon berättar om ett arbetssätt som på ett unikt sätt förmår förena två olika världar. Genom Sametinget har de samiska aktörerna kommit in med sina kunskaper, och forskarna inom Naptek har kompletterat med det vetenskapliga perspektivet, så att kunskapen både kan tolkas och traderas i vidare kretsar. För en tyst kunskap som är på väg att förloras genom att de äldre generationerna som besitter den försvinner, är det en överlevnadsstrategi. Men det är inte bara viktigt för den samiska kulturen, menar Anne Walkeapää:

– Den samiska kunskapen är en viktig del av förvaltningen av den biologiska mångfalden. Tar vi inte vara på den nu riskerar den att försvinna, och det hotet är på nationell nivå. Om Sverige ska uppnå de uppsatta miljömålen måste vi ta vara på den kunskap som finns sedan länge. Men vi är redan på gränsen till att förlora den.

Genom Napteks långa samarbete med Sametinget har man upparbetat en kunskapsbas och förståelse för detta fält, som gör att man direkt kan komma in på djupare frågor utan att behöva en startsträcka.

– Det är annars ganska vanligt att man först måste förklara vad samer är och hur renskötsel går till, innan man kan börja jobba. Det måste till en grundkunskap innan arbetet kan komma igång på riktigt. Så det upplever jag som positivt i samarbetet med Naptek, att det finns en grundförståelse som gör att vi har kunnat börja med väsentligheterna direkt. Därför är också något av det viktigaste, som hon ser det, att det finns en långsiktighet i arbetet.

LRF

Jan Sandström arbetade på Skogsägarnas Riksförbund respektive LRF Skogsägarna under tiden från CBM:s bildande till 2008, med skogs- och näringspolitiska frågor. Hans uppdrag för det organiserade familjeskogsbruket hade en bred bas. Med modern terminologi handlade det om att vidmakthålla och utveckla “hållbar utveckling” på den svenska landsbygden och då inkludera såväl ekologiska, ekonomiska som sociala dimensioner.

– Vi på riksförbundet mycket breda och djupa kontakter med skogs- och miljöforskningen i Sverige sedan 70-talet. Vi var starkt engagerade i de viktiga miljöfrågorna. Men förbundet efterlyste en helhetssyn när naturvårdsprojekt växte fram på universiteten och nya miljöinstitutioner kom till. I denna miljö blev CBM ett syntesorgan som hade framtiden för sig för att de verkligen viktiga naturvårds- och miljöfrågorna skulle bli styrande och man kunde undvika detaljstyrningar och onödiga miljöpolitiska utspel, menar Jan Sandström.

– Vi på riksförbundet såg CBM som den garant för saklighet, helhetsperspektiv och samverkanstankar som svårligen kunde spåras i de flesta andra miljöforskande institut, inklusive Naturvårdsverket. Enligt min uppfattning har CBM hållit linjen väl och projektet Naturvårdskedjan, som vi uppfattade som mycket värdefullt att få ingå i (och där jag fick ingå i referensgruppen), blev ett fint bevis på målsättningens genomförande.

– Vad CBM producerade har alltså upplevts som trovärdigt och användbart för ett samhälle som oundvikligen skiftar karaktär och utseende över tid. CBM har fått och upprätthållit forskningsuppgifter som inga eller få andra institutioner på miljöområdet fastnat för eller varit intresserade av. Detta grepp har varit värdefullt och torde vara än viktigare att hålla fast vid framöver, säger Jan Sandström.

JORDBRUKSVERKET

Knut Per Hasund arbetar på Jordbruksverket, men har ett förflutet som miljöekonom på SLU, då han bland annat arbetade i CBM-programmen Hagmarks-Mistra och Naturvårdskedjan. För några år sedan ledde han från Jordbruksverkets sida ett utredningsprojekt med syftet att få erfarenheter och lärdomar från andra länder för att kunna skapa effektivare miljöersättningar. Hur har de utformat sina miljöersättningar och vad visar deras analyser? Jörgen Wissman på CBM var koordinator för forskargruppen vid SLU, som även Åke Berg, professor vid CBM, var en del av. Knut Per Hasund beskriver projektet som att det låg någonstans i gränslandet mellan utredning och forskning.

Tyngdpunkten i arbetet, och den rapport som det resulterade i, låg vid miljöersättningar och bruknings- eller skötselåtgärder för biologisk mångfald i kulturlandskapet. I rapporten beskrivs och utvärderas miljöersättningar i fem EU-länder samt Schweiz.

– Stödet är exceptionellt viktigt för att bland annat betesmarkerna ska finnas kvar, och för den biologiska mångfalden i landskapet. Vi ville se vad det finns för goda exempel på hur miljöstödet är utformat i andra länder, men även om vi kunde lära av andras misstag, säger Knut Per Hasund.

Han berättar att de framför allt ville se vad det kan finnas för intressanta åtgärder i andra länder som ännu inte diskuterats här, och vilka skötselvillkor, avgränsningar eller andra ersättningsformer som visat sig vara effektiva eller fungera bra i samarbetet med lantbrukarna. I arbetet fann man bland annat att England har ett betydligt mer komplext system än Sverige, med fler regler och alternativ. Men de engelska bönderna uppfattar det ändå som enklare än vad de svenska bönderna gör om vårt system. Rapporten kom 2012 , och en översättning till engelska gjordes 2013. Den har fått stor spridning i Sverige och internationellt.

– Rapporten var ett inte helt obetydligt underlag och stöd när vi designade det nya landsbygdsprogrammet 2014-2020. Projektet har gett oss stöd att argumentera för att vi måste lägga mer pengar på stödet till naturbetesmarker – det visade sig att Sverige ligger lågt i jämförelse med andra likvärdiga länder. Vi har fått argument och idéer för att bättre anpassa stödet efter de villkor som finns, säger Knut Per Hasund.

Världsnaturfonden WWF

– Under åren sedan CBM:s tillblivelse har Världsnaturfonden WWF alltid haft ett gott öga till deras verksamhet. Det var fantastiskt inspirerande med en centrumbildning vars ursprungliga huvuduppgift var att vara en länk mellan alla de universitets institutioner som arbetade med biologisk mångfald och de aktörer i det svenska samhället som hade den utmanande uppgiften att genomföra Konventionen om biologisk mångfald i Sverige.

Så säger Peter Westman på WWF. Han såg att CBM tidigt tog ledningen kring vissa frågor som ligger WWF varmt om hjärtat – inte bara i ett svenskt perspektiv utan även ett internationellt. En sådan fråga var att lyfta vikten av den traditionella lokala kunskapen om biologisk mångfald. Förutom många givande möten och diskussioner med CMB:s experter lyfter Peter Westman fram Biodiverse som kanal. En publikation som strävat efter att länka forskningsfronten med dem som jobbar praktiskt med bevarande och hållbart nyttjande, vilket är ovanligt för att komma från en akademisk institution, menar han. Dessutom har WWF:s handläggare använt CBM:s hemsidor och publikationer som inspiration och underlag till rapporter och olika artiklar i tryckt media. Det finns även flera konkreta samarbetsprojekt om skogen och generell hänsyn och hur den påverkar den biologiska mångfalden, samt naturvårdsskötsel i samband med bioenergipotential och biomassauttag. I flera olika omgångar har WWF och CBM samarbetat rörande fladdermöss, bland annat ”bat forts” där militära bergrum byggts om till fladdermusfort. Totalt har nu 25 bat forts iordningställts.

Det största projektet under senare tid är ett samarbete mellan CBM, WWF och Naturskyddsföreningen för att publicera trilogin om lövträd och biologisk mångfald (Sälg – livets viktigaste frukost, Asp – darrar min asp, myllrar min värld, Björk – svart på vitt om myllrande mångfald). Det handlar om sälg, asp och björk och deras betydelse för mångfalden. De tre böckerna är en fantastisk kunskapssammanställning och är skrivna av Bengt Ehnström och vackert illustrerade av Martin Holmer.

– Vi hoppas att Centrum för biologisk mångfald även i fortsättningen skall kunna fungera som den brobyggare som behövs mellan forskningsfronten och den praktiska naturvården. Utan en korsbefruktning mellan praktik och kunskap kommer det vara svårt att bevara och hållbart nyttja den mångfald vi alla är beroende av.

Energimynmdigheten

Energimyndigheten med företrädare har finansierat forskning om miljökonsekvenser av biobränsleproduktion, mest skogsbränsle, ända sedan 80-talet. Anna Lundborg jobbar på Energimyndigheten på en avdelning som ger stöd för forskning, utveckling och innovation på energiområdet. Syftet med det stödet är att ta fram kunskap som på olika sätt kan användas i samhället för att utveckla energisystemet i mer hållbar riktning.

Den övergripande inriktningen i de forskningsprogram om hållbar bioenergi som myndigheten arbetat med är att först identifiera vilka faktiska miljörisker som finns med de olika skötselåtgärderna (uttag av grot, stubbar, återföring av aska och kanske annan växtnäring, och liknande frågor för till exempel salix- och poppelodling).

– Men vi stannar inte där vid riskerna, utan vi vill ha förslag på lösningar: Hur ska man gå tillväga när man producerar biobränsle utan att ställa till några nya bekymmersamma miljökonsekvenser? Biobränslen är ju i princip miljö- och klimatsmarta eftersom de är förnybara, men det är många miljöaspekter som kan gå mer eller mindre snett om man är ovarsam.

Och det är här som CBM med flera kommer in, berättar Anna. Baserat på ett stort antal forskningsprojekt har forskare från CMB, SLU, IVL och Skogforsk genom åren i sammanfattande och analyserande syntesprojekt dragit övergripande slutsatser om skogsbränsle och miljö. En sådan syntes om konsekvenser av skogsbränsle togs fram 2012 med Johnny de Jong från CBM som projektledare och flera andra forskare (SLU och IVL) i gruppen.

I den syntesen gjorde man först en kunskapssammanställning över forskningsresultaten. Men huvudfrågan var: Under vilka förutsättningar är det miljömässigt acceptabelt att ta ut skogsbränsle? Utifrån en analys av miljömålen försökte man identifiera uttagsnivåer per skogsbestånd och i landskapet, som inte skulle försvåra arbetet med att nå respektive miljömål. Detta arbete har gjort att det går att översätta forskning om grot och stubbar och olika miljöaspekter till hur stort uttag av skogsbränsle man kan göra om man tar vissa hänsyn.

– Den här kunskapen är alldeles nödvändig för att bioenergin ska kunna bidra till ett mer hållbart energisystem så att fossila bränslen kan fasas ut men utan att nya miljöproblem skapas. Sammantaget en alldeles utmärkt process som ger väldigt mycket tillbaka till samhället, säger Anna Lundborg.

Fäbodbrukarna

Föreningen Sveriges Fäbodbrukare (FSF) har samarbetat med CBM främst inom ramen för Naptek, det nationella programmet för lokal och traditionell kunskap relaterad till bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald, vilket samordnades av CBM under perioden 2006–2012.

– Från Fäbodbrukarnas sida har vi följt arbetet med dessa frågor inom Konventionen om biologisk mångfald CBD, under förstudien, genom utvecklingsprocessen, vid verksamhetsstarten och under programarbetet. Nu har vi ett par års distans efter den egentliga programtiden och det blir alltmer intressant att följa den fortsatta utvecklingen. Eller är det möjligen avvecklingen av Naptek? Så säger Kristian Olofsson, ordförande i Föreningen Sveriges Fäbodbrukare, och fortsätter:

– Vi uppfattar det genomförda programarbetet som väsentligt och till både nytta och glädje för fäbodbruket och fäbodbrukarna. Inom ramen för olika projekt och skrifter har många viktiga frågor behandlats, verksamheter har dokumenterats, fakta har lyfts fram, sammanhang har klargjorts, internationella kontakter har skett och intressanta aspekter har blivit belysta. Detta till trots finns en inte obetydlig besvikelse då vi nog förväntat oss mera.

Reaktionen handlar knappast bara om otålighet. Förmodligen mer om det faktum att det praktiska fäbodbruket in situ under den senaste tioårsperioden i praktiken gått ”kräftgång” och inte har getts rimliga förutsättningar och möjligheter att bevaras och utvecklas som brukare och kulturbärare av lokal och traditionell kunskap. – Det är inte oförtjänt som Naptek ibland beskrivits som nationellt expertorgan i frågor kring lokal och traditionell kunskap. Ändå har förvaltningsmyndigheterna inte visat förtroende för arbetet att genomföra kartläggning och objektiv beskrivning av det svenska fäbodbruket, liksom vad gäller identifikation av brukare och kulturbärare av lokal och traditionell kunskap. – Bevarande och utveckling av lokal och traditionell kunskap berör ett antal ursprungliga och lokala samhällen i vårt land med traditionella livssätt som är relevanta för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Det är då mycket frustrerande när förvaltningsmyndigheter inte tar detta ansvar på allvar vad gäller situationen i vårt land för exempelvis samer, fäbodbrukare, fjällbönder, skärgårdsbönder samt kust- och skärgårdsfiskare.

Det finns behov av ett tydligare politiskt ställningstagande vad avser framtiden i Sverige för de landskapsbaserade historiska kulturarv som utövas av t.ex. samer, fäbodbrukare, fjällbönder, skärgårdsbönder samt kust- och skärgårdsfiskare. Ur fäbodbrukarnas perspektiv understryker det också behovet av ett fortsatt nationellt och långsiktigt arbete med lokal och traditionell kunskap i en verksamhetsram som står på egen och oberoende grund.

– Vi vill alltså mera!

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET

Naturhistoriska riksmuseets överintendent Jan-Olov Westerberg har i olika former samarbetat och samverkat med CBM nästan ända sedan starten hösten 1995. Vid denna tid var han enhetschef för samhällsplanering vid Länsstyrelsen i Norrbottens län och från 1997 avdelningschef för miljöfrågor.

– Med en grundutbildning som kulturmiljövårdare, och en lång erfarenhet av fältstudier i skärgård, odlingslandskap, skog och fjäll, var det glädjande då en organisation bildades vars uppdrag redan från början var fokuserat på samspelet mellan både natur- och kulturmiljövårdare inom landskapet, säger han.

Under första halvan av 1990-talet gjordes stora insatser för att utveckla och bygga upp arbetet med bevarande inom odlingslandskapet, både som en följd av de nationella satsningarna på natur- och kulturmiljövård i odlingslandskapet (NOLA och KOLA) och senare den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU (CAP). Det var uppenbart att de bakomliggande landskapssyner som de olika professionerna hade, bidrog till motsättningar mellan olika intressen, berättar Jan-Olov:

– Vi hade ofta svårt att se landskapet med alla dess delar som ett sammanhängande helhet. Tillkomsten av CBM som på en vetenskaplig grund strävade mot att utveckla samspelet, kom under 1900-talets andra hälft att bidra till att nya mötesplatser och samtalsformer skapades. Jan-Olovs främsta erfarenhet av CBM kommer från den period då Länsstyrelsen i Norrbottens län och CBM arbetade med att förnya förvaltningen av världsarvet Laponia. Detta skedde successivt i stadier men som intensivast från 2005-2011. Samma motsättning som inom arbetet i odlingslandskapet, var lika tydlig då det gällde synen på fjällvärlden och förfjällen som ett betespräglat landskap. Var renbetet positivt eller negativt för fjällen och skogslandets biologiska mångfald? Genom expertstöd från CBM och etablerandet av gemensamma forskningsprojekt, ökades förståelsen för att även det extensiva bete som renen utövar på ett positivt sätt bidrar till bevarande av den biologiska mångfalden och de landskapstyper som finns inom Sápmi.

– CBM har också haft en stor betydelse i att vara nationell nod för arbetet kring traditionell kunskap för biologisk mångfald inom landet. Arbetet med Naturvårdskedjan är ett exempel på hur avnämare och forskare kan mötas för att utveckla förutsättningarna för ett gott bevarande. Bevarandesverige behöver fler, inte färre, mötesplatser mellan förvaltning och forskning och CBM är en av dessa!

Artikeln är baserade på samtal med och texter skrivna av respektive företrädare för sin organization.