Det finns omkring 12 000 främmande arter i miljön i EU och andra europeiska länder. Av dessa betraktas mellan tio och femton procent som invasiva. Sammetsgetingen, Vespa velutina, är en av dessa arter.

Sammetsgetingen är en rovlevande insekt som bland annat äter honungsbin och vilda pollinatörer som sociala vildbin. Främst orsakar getingen skada för yrkesbiodlare genom att den äter honungsbin. Det gör den i större utsträckning än vad den europeiska bålgetingen gör. I Frankrike har man dessutom sett att sammetsgetingen kan skada frukt- och bärodlingar. Dels utgör getingen ett problem om den orsakar utebliven eller otillräcklig pollinering, men också för att de vuxna getingarna äter av mogna frukter och bär. Sammetsgetingen sticks, men är vare sig mer eller mindre aggressiv än andra bålgetingar. Dock innebär sticket att mer gift injiceras i den stuckne än vid ett bi- eller ”vanligt” getingstick. I Frankrike har flera fall av anafylaktisk chock till följd av stick av sammetsgeting skett. Getingarna försvarar sitt bo och i sådana fall kan följden bli att en angripare får många stick samtidigt. I vilken utsträckning getingen är ett hot mot den inhemska biologiska mångfalden är ännu inte klarlagt, men kan inte uteslutas. I Sydkorea har man sett att artsammansättningen bland getingar har ändrats efter att sammetsgetingen etablerade sig i landet.

Sammetsgetingen kan förmodligen överleva i södra Sverige och utgör då ett betydande hot mot den sydsvenska biodlingen. De flesta större yrkesbiodlare vi har i Sverige håller till i landets sydligaste delar. Även många av Sveriges fruktodlingar finns i södra Sverige.

Sammetsgetingen I Europa

Sammetsgetingen hör hemma i sydöstra Asien. År 2004 påträffades den i Frankrike. Getingen introducerades oavsiktligt genom att en parad drottningar fanns i lergods som importerades från Kina. Spridningstakten i Frankrike har varit ca 100 km per år och sammetsgetingen har också påvisats i Spanien, Portugal, Belgien, Italien och Tyskland. Det är fullt möjligt att getingen kan ta sig till Sverige på egna vingar. Ännu mer sannolikt är det att vi människor hjälper getingen hit när vi handlar varor från områden där getingen finns. En parad getingdrottning kan lätt gömma sig i de varor som transporteras kors och tvärs genom Europa. Av den anledningen är det viktigt att vi har en väl fungerande beredskapsplan så att vi kan minska skadan av sammetsgetingen den dagen vi eventuellt har de första fynden i Sverige.

Sammetsgetingens bon
kan bli enormt stora, som
upp till 70 cm stora ovala
”badbollar”. Liksom för
andra getingar är det
bara drottningar som
övervintrar. På våren
börjar getingdrottningen
bygga ett mindre bo.
När det finns ett femtiotal
arbetare överger
getingarna det lilla boet
till förmån för ett nytt bo
som helst är byggt högt
upp i ett träd.

Foto: Jean Haxaire

Det som utmärker sammetsgetingens bo är storleken. Ett getingsamhälle kan bestå av ett tusental getingar. I början av säsongen domineras samhället av arbetare, men mot slutet av säsongen kläcks blivande drottningar och hannar. Som rovdjur är sammetsgetingen egentligen generalist. De insekter hon jagar använder hon för att mata larverna med. Jakten sker vanligen på flygande insekter, som förföljs och fångas. Om sammetsgetingen hittar en bigård övergår getingen gärna till att jaga honungsbin. En sammetsgeting kan fånga 20-30 bin på en dag och när ett stort antal sammetsgetingar jagar bin från samma bisamhälle kan resultatet bli att bisamhället utplånas. När vaktbina är döda kan bålgetingen också gå in i kupan och hämta bilarver.

I Asien livnär sig sammetsgetingen bland annat på det asiatiska honungsbiet, Apis cerana. Apis cerana har utvecklat försvarsmeknismer mot rovgetingar, men vår europeiska geting saknar dessa försvarsstrategier och är därför ett betydligt lättare byte för sammetsgetingen.

Vuxna sammetsgetingar äter även mogna frukter, vilket kan orsaka skador för den som odlar frukt eller bär yrkesmässigt.

Sammetsgetingen är nu en av de 37 arter som ska listas som invasiva främmande arter av unionsbetydelse. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att förhindra att dessa arter sprids och ha en övervakning av arternas förekomst och utbredning.

Tidig upptäckt och övervakning

För att vi ska kunna agera snabbt när det gäller sammetsgetingen har vi bedömt att det är viktigt att vi också sprider kunskap om denna vackra men ovälkomna insekt till olika nyckelgrupper. Till nyckelgrupperna räknas till exempel biodlare och entomologer.

Sammetsgetingen är en
bålgeting, det vill säga
tillhör släktet Vespa. Den
är mindre än vår inhemska
bålgeting. Drottningen
är ca 30 mm lång och
en arbetare ca 20 mm
lång. Sammetsgetingen
är påfallande mörk, men
har ett brett orange band
på bakkroppen och ett
tunt gult band på första
bakkroppssegmentet. De
mörka delarna är matta
och kan uppfattas som
sammetslika. Hon har ett
orangefärgat ansikte,
men svart huvud i övrigt.
Benens yttre delar är
distinkt gula.

Foto: Illustrationer: GB Non Native Species, Secretariat (NNSS)

Naturvårdsverket har tagit fram en övergripande handlingsplan över hur Sverige kan arbeta med invasiva främmande arter. Fram till den 29 juli 2016 remitterar Miljö- och energidepartementet en remiss om ansvarsfördelningen för invasiva främmande arter i Sverige. Naturvårdsverket är föreslaget som den myndighet som har ansvar för de terrestra invasiva främmande arter av unionsbetydelse som regleras via den nya EU-förordningen. Därmed är det Naturvårdsverket som har det övergripande ansvaret för att till exempel ta fram en handlingsplan också för sammetsgetingen. För praktiskt arbete vid importkontroller eller bekämpning kan andra myndigheter bli involverade. Exakt hur det blir återstår att se.

Jordbruksverket har arbetat med att ta fram beredskapsplaner i syfte att skydda honungsbin mot olika exotiska skadegörare. Vi är angelägna om att bidra till att arten uppmärksammas så att vi kanske kan agera i tid så att skadorna på primärproduktionen blir så små som möjligt. Vi har därför informationsmaterial och en identifikationsnyckel på vår webbsida.