Ett mindre missvisande begrepp för dessa postindustriella platser är ”ruderatmark”, som kan härledas tillbaka till latinets ”rudus” – ”täckt av grus”. Många ruderatmarker karakteriseras just av torra och grusiga miljöer. Detta gynnar förekomsten av xerofila (anpassade till torra miljöer) organismer, vilket bidrar till biodiversiteten i stadslandskapet.

Snabb succession

Vad som i hög grad präglar ruderatmarker är de snabba skiftena i successionen. Först att kolonisera är växter med flyktiga levnadssätt så som åkerogräs, trädgårdsrymlingar och med industrin införda och naturaliserade nykomlingar, s.k. neofyter. Snart stöter denna efemära flora på patrull när mer konkurrenskraftiga arter vandrar in. På sikt förändras vegetationen till en mer trivial gräsmark med perenna bestånd av höga örter och inslag av pionjära buskar och träd. Djurlivet på ruderatmarker består till stor del av evertebrater (med många arter av steklar och gräshoppor), samt däggdjur och fåglar på födosök. Detta gör ruderatmarkerna till en viktig komplementbiotop i staden.

Flora från fjärran

En av de mest fascinerande ruderatmarkstyperna är bangårdarna, där transporter från fjärran länder etablerat typiska ”bangårdsväxter”. Dessa exotiska binkor och resedor, dunörter och sporrar m.m., utgör idag – skulle jag vilja säga – ett lika intressant kulturarv som exempelvis hagmarksväxterna. Som landskapsarkitekt finner jag inspiration och undersköna uttryck i dessa marker. Utöver detta finns en filosofisk aspekt i det nära sambandet mellan kultur och natur. Men framför allt är det på stadsplaneringsnivå som ruderatmarkerna bör lyftas fram och utnyttjas som en tillgång under den tid de existerar, och inte som idag betraktas som skamfläckar på kartan.

För att kunna bevara ruderatmarkernas växt- och djurliv måste vi utveckla strategier för att tillgodose dessa ”omkringdansande” arters behov av habitat. Kanske handlar det om att hitta en kontinuitet av ruderatmarker i det stora hela, där den enskilda platsen får blomma upp för att sedan växa igen och ersättas någon annanstans. Viktigt är också att öka förståelsen genom att göra stadsborna uppmärksammade på ruderatmarkernas biologiska och kulturhistoriska värden, samt peka på möjligheterna till rekreation. En föregångare i detta sammanhang är Malmö kommun, som kanske först i landet kommit att uppmärksamma ruderatmarkernas värden, bl.a. i den nya Grönplanen.