I gamla tider avsattes vackra eller säregna naturområden som reservat. Ofta bevarades det ovanliga, det avvikande, och man tittade då i första hand på naturen i sin helhet. Idag är det i många fall rödlistade och sällsynta arter som styr valet av värdefulla områden för skydd och bevarandeåtgärder. De första listorna över ”rödlistade arter” och inte minst ”signalarter” presenterades i mitten av 1980-talet. Att intresset och gensvaret blev stort märks inte minst på utbredningskartorna för vissa rödlistade arter där antalet förekomster i vissa fall tiofaldigats.
Stort inflytande
De rödlistade arterna har fått ett mycket stort genomslag i naturvårdspolitiken. De har blivit vassa och viktiga instrument och en bra värdegrund vid utpekandet av värdefulla områden. Stora ekonomiska resurser har också avsatts för ändamålet, för inköp av mark till reservat och biotopskydd, för naturvårdsåtgärder inom skog- och jordbruk, kommunala naturvårdsplaner och liknande.
Inventering. Det är viktigt att arterna på rödlistan är så trovärdiga att de kan utgöra värdegrund för samhällsplanering. Foto: Svante Hultengren, Naturcentrum AB.
Själv arbetar jag som konsult med särskilt inriktning på utredningar om bevarande av arter och med olika planeringsfrågor kring naturtyper och rödlistade arter. Uppdragsgivare är kommuner, länsstyrelser, statliga verk samt privata företag. I många fall anlitas vi av exploatörer och kommunala planerare för utredningar om naturvärden i specifika områden. Inventeringarna används sedan som underlag för den fysiska planeringen, till exempel översiktsplanering, MKB (miljökonsekvensbeskrivning) och fördjupade översiktsplaner. ”Rödlistade arter” är detta sammanhang ett mycket centralt begrepp, och den allmänna respekten för begreppet är – vill jag understryka – mycket stor. I planeringsprocessen undviks värdefulla naturområden, särskilt om det finns rödlistade arter, när man bygger vägar, järnvägar och bostadsområden, och mycket stora resurser läggs på att bevara och undvika påverkan på miljöer med rödlistade arter. I vissa fall är resurserna som läggs på åtgärder och hänsynstaganden så stora att det kan upplevas som om de skulle gjort större nytta om de lagts någon annan stans, exempelvis i form av kompensationsåtgärder i ännu värdefullare områden.
Olika tolkningar
Vad det egentligen innebär när det dyker upp en ”rödlistad art” i ett område är inte alltid helt självklart för varken planerare, markägare eller ens biologer. I vissa kretsar uppfattas förekomst av rödlistade arter och deras habitat som att marken inte får röras överhuvudtaget, medan man i andra grupperingar kan ta mycket lätt på saken. Ytterligheterna kan leda till motsättningar vilka på sikt kan undergräva förtroendet för rödlistorna. Därför gäller det för ArtDatabankens expertkommittéer att vara lyhörda och receptiva.
Låt mig ta några exempel på sådana ytterligheter. Ett fall gäller ett större barrskogsområde i södra Sverige med tämligen trivial fauna och flora. Lokala skogsgrupper har i området lokaliserat förekomster av rödlistade arter och driver linjen att betydande delar av skogsmarken därmed måste undantas från skogsbruk. Eftersom pressen ofta gärna gör rubriker av sådana här saker så blir resultatet att skogsbruk inte kan bedrivas i det aktuella området, eftersom markägaren eller förvaltaren är rädd för att hamna i dålig dager. Resultatet blir låsningar mellan intressena och följden blir misstro mot rödlistade arter och bevarandeintresset.
I ett annat fall finns ett stort antal grova träd på en kyrkogård. Träden inrymmer flera olika rödlistade arter, men de anses vara så stora, gamla och murkna, att de utgör en fara för allmänheten och därför måste avverkas. Ingen konsekvensbeskrivning görs. Beslut att föryngra trädbeståndet tas utan några invändningar och vips så har stora naturvärden försvunnit utan att de egentligen ens hunnit bli uppmärksammade. I och kring vår bebyggda miljö råder helt andra förutsättningar när det gäller hänsynen till den biologiska mångfalden än inom skogs- och jordbruket. Kanske har det med tradition att göra, kanske ren okunskap.
I ett tredje fall görs en utredning kring en motorvägsdragning. Man finner ett antal tidigare okända förekomster av rödlistade arter inom flera sammanhängande områden. Inom ramen för den lagstadgade miljökonsekvensbeskrivningen görs analyser utgående från de faktiska omständigheterna. Olika alternativ diskuteras med länsstyrelsen och resultatet blir att vägsträckningens dragning förändras vilket medför stora ekonomiska kostnader. Här fungerar i och för sig användningen av instrumentet ”rödlistade arter” på ett önskvärt sätt, men kostnaden blir stor och frågan är om inte någon typ av intrångsersättning i stället borde diskuteras i varje enskilt fall. Uppenbarligen skiljer sig synen på värdet av de rödlistade arterna avsevärt mellan de olika exemplen.
Listans stabilitet otillräcklig
Trädbasdynlav Micarea globulosella har både varit rödlistad som sårbar (1995 års rödlista) och missgynnad (2000) och är numera bedömd som ej hotad (2005). Acceptabelt under en vetenskaplig process, men inte om den skall tillmätas något värde vid naturvärdesbedömningar. Foto: Svante Hultengren, Naturcentrum AB.
En annan sak som måste åtgärdas innan rödlistorna fullt ut kan leva upp till sitt rykte, är att arterna på listorna måste vara trovärdiga. Det är inte acceptabelt att en art kategoriseras som starkt hotad i en upplaga av rödlistan, för att i nästa uppdatering helt tas bort. Hur reagerar en planerare som ändrat ett helt bostadsområde till förmån för en hotad art, när den ett par år senare anses vara utom fara? Expertkommittéerna måste vara mycket mer säkra på sin sak när det gäller kategoriseringen av de arter som skall tas med i listan. Om man inte kan klara av detta så får man dela listan i arter som kan användas vid fysisk planering, hänsyn och MKB (säkra arter), och så en annan, mer akademisk lista.
ArtDatabanken har en viktig uppgift i att ta emot, strukturera och tillgängliggöra uppgifter om rödlistade arter. Det är den helt överskuggande uppgiften anser jag, såsom användare av dessa uppgifter. Idag fungerar, åtminstone för mig, leveranser av uppgifter om rödlistade arter på ett utmärkt sätt. ArtDatabanken levererar med kort varsel uppgifter om rödlistade arter om man klargör sina syften och försäkrar att man inte missbrukar eller sprider uppgifterna på ett otillbörligt sätt. Däremot är en stor del av uppgifterna svåra att använda i den fysiska planeringen. Jag har roat mig med att gå igenom uppgifterna för en kommun en efter en, och det visar sig då att mindre än 25 procent av uppgifterna har korrekt lokalangivelse eller en acceptabel koordinat. Materialet måste gås igenom ytterligare ett par gånger, vilket medför stora kostnader. För att leva upp till förväntningarna måste detta förbättras och kvalitetssäkras. Skall uppgifterna användas i den fysiska planeringen måste det till en ordentlig uppjustering av lägesdata.
En potentiell tillgång
Sammanfattningsvis är min spaning att rödlistorna nu har en mycket hög profil bland politiker och planerare på både hög och låg nivå. Den stora utmaningen för ArtDatabanken och för oss som arbetar med och nyttjar listorna är därför att öka kvaliteten så att de på ett bättre sätt motsvarar avnämarnas krav på tydlighet och kvalitet. Informationen om vad förekomster av rödlistade arter förpliktigar till, både moraliskt och lagligt, kan också förbättras. De rödlistade arterna måste mer och bättre upplevas som en tillgång och inte som ett hinder.