Kritikerna har konstaterat att syftet bakom förordningen är gott, men samtidigt hävdat att den kommer att leda till oproportionerliga kostnader och hota arbetstillfällen på landsbygden. Tillskyndarna däremot har sett lagen som räddningen, en game changer, för den biologiska mångfalden. Hur det blir får vi se tids nog. Det är nämligen nu upp till medlemsstaterna att tolka hur lagen ska tillämpas och försöka bedöma vad som är tillräckliga insatser.

Syftet med restaureringslagen är att motverka den förlust av biologisk mångfald och ekosystemtjänster som till stor del har förorsakats av människan. Under sekel, ja till och med millennier, har vi steg för steg förändrat förutsättningarna för den biologiska  mångfalden genom att omskapa och exploatera naturen. Mångfaldens livsmiljöer har gång på gång naggats i kanten av vår förändrade markanvändning. Det har skett lite i sänder tills vi börjat se konsekvenserna i form av en skenande förlust av biologisk  mångfald.

Avsikten med restaureringsförordningen är att återställa naturen och skapa förutsättningar för mångfalden att återhämta sig – både för sin egen och för vår skull. Vi är och har alltid varit beroende av naturens ekosystemtjänster, och fortsätter vi på den inslagna vägen sågar vi av den gren vi sitter på.

Den svenska regeringen verkar dock inte till fullo inse vikten av att restaurera mångfalden och ekosystemtjänsterna. Man vill lägga sig på lägsta möjliga ambitionsnivå, vilket kan komma att straffa sig ordentligt i form av förlorade ekosystemtjänster.

I detta nummer av Biodiverse ger ett antal experter sin syn på vad restaureringslagen kan tänkas innebära för olika livsmiljöer i Sverige.

Håkan Tunón
föreståndare, SLU Centrum för biologisk mångfald