När vi initierade Svensk Kulturväxtdatabas, Skud, för snart 20 år sedan var tanken att ta fram en mer eller mindre heltäckande databas över Sveriges alla kulturväxter ända tillbaka till prelinneansk tid. Ett gigantiskt projekt kan tyckas. Till dags dato har över 140 000 namn registrerats – och arbetet fortsätter. Med Skud skulle alla kunna leta sig fram till ett korrekt vetenskapligt, hortikulturellt eller svenskt namn. För att Skud så snart som möjligt skulle bli en standard som många gick till blev det nödvändigt att prioritera. Vi valde arter och sorter som förekommer på marknaden idag och som förekommit de 60-70 senaste åren. Annat har fått mindre utrymme, vilket inte alls betyder att det negligerats.

Vi har under arbetets gång lärt oss att registrering av äldre kulturväxter kräver betydligt mer jobb. Framför allt är det tidskrävande att fastställa korrekta sortnamn. Vi håller oss nu till trädfrukter, som det här ska handla om. Det räcker inte med att bara registrera namnen i klassiska inhemska pomologier, trädgårdsböcker m.m. och sedan tro att det är klart. Sortnamn är nämligen internationella. Hos en viktig kulturväxt som äpple har sorter tillkommit och namngivits under en lång tidsrymd och i många länder. Namn har ofta anpassats till det land en sort kommit att odlats i. Den litteratur som krävs för att utreda sortnamnens relationer är därför avsevärd, ofta gammal och till stora delar omodern.

Det är heller inte lätt att säkert veta om vi alltid har med samma sort att göra. Även den store pomologen Adrian Diel, som redan i början av 1800-talet angav förmodade synonymer, tvekade ofta om sorters identitet (se vidare följande avsnitt). Inte minst av sådana anledningar har jag själv avhållit mig från att tills alldeles nyligen försöka registrera och synonymisera gamla äppelsortnamn, även om det legat mig varmt om hjärtat. En annan men dålig ursäkt för denna overksamhet är att jag ser att även andra pomologiskt intresserade runt om i Europa inte heller jobbat mycket med systematisering av äldre äppelsortnamn. Men nu kände jag att det var dags. Den här sammanställningen handlar om det påbörjade arbetet och vad som krävts för att komma till skott.

Sortidentitet – rätt namn på rätt sort

Det finns två verkligt grundläggande saker att ha med sig när man försöker få fram ett korrekt sortnamn. Det ena är av teknisk art, nämligen att sortnamnet följer de internationella nomenklatur­reglerna. Det är en rätt stor utmaning i sig när det gäller gamla sortnamn. Huvuddelen av den här texten handlar ju om just det.

Den andra parametern är sortens ”sanna” identitet, det vill säga att den sort du har i handen verkligen motsvaras av det namn den ursprungligen beskrevs under. Det är en betydligt svårare sak att komma åt och en anledning till att jag tycker att även den bör belysas, om så bara i korthet. Till en början måste vi lita till de tidiga pomologernas bedömning kombinerad förstås med deras egna sortbeskrivningar. Jag kan inte påstå att det alltid varit möjligt att kontrollera dessa för de namn jag just registrerarat i Skud. Men i vissa fall har det varit helt nödvändigt.  Det här förutsätter också att sorten varit oförändrad fram till idag.  Vi vet att sorter som funnits med i flera hundra år kan eller har förändrats genom mutationer.

Som nämnts diskuterade tidernas främste pomolog, tysken Adrian Diel, redan under sent 1700- och tidigt 1800-tal i sina verk olika synonyma namn och bedömde utifrån sin egen erfarenhet om ett tidigare publicerat namn motsvarade ”hans” sort eller inte. Fanns minsta tvekan beskrev han vanligen sorten under ett nytt namn. Samma förfaringssätt har i princip alla hans efterträdare på 1800-talet haft, till exempel Lucas & Oberdieck, Léroy och Hogg. Antalet namn ökar då – om inte exponentiellt – så substantiellt. Efterträdande pomologer granskar utifrån sina kunskaper kritiskt sina företrädares slutsatser, reviderar namn och kommer med nya.

Även om beskrivningar är ovärderliga för senare pomologer finns också ett problem med dem. Sortkaraktärer är som bekant inte konstanta. Karaktärer kan ha förändrats genom mutationer, som redan nämnts, men de varierar också utifrån växtplats, underlag och inte minst klimatet där sorten odlas. Det innebär att slutsatser om till exempel färg, storlek, smak, fruktköttskonsistens och mognadstid gjorda på äppelsorter odlade i Mellaneuropa inte behöver överensstämma när sorten sedan flyttas till vårt klimatområde. Om en sort beskrivits som ett sommaräpple från sydligare Europa är det inte alls säkert att sorten uppträder så här.

Då många av namnen som användes under 1700- och 1800-talet inte längre är i bruk kan vi dessutom inte heller säkert veta vilken sort som dolde sig bakom namnet, då sorten med vidhängande namn kanske sedan länge är försvunnen. Gamla och väldokumenterade pomologiska samlingar är därför av särskilt stort värde. Har man inte det hjälper det föga att vi idag har sofistikerade molekylära metoder för att identifiera och jämföra sorter. Tyvärr gäller det här all modern systematik som baseras på molekylära metoder. ”Någon” måste således ha eller ha haft tillräckliga kunskaper av traditionell typ för att avgöra om en sort eller en art verkligen är korrekt identifierad. Utan den kunskapen är både vi pomologer och den moderne evolutionsforskaren, den så kallade kladistikern, ganska hjälplösa. Men åter till den tekniska delen.

Sortregistrering i Skud – inte bara en nationell angelägenhet

Alla känner möjligen till att det finns ett internationellt regelverk som styr de vetenskapliga växtnamnen, det förkortas ICN – International Code of Nomenclature for algae, fungi och plants. Däremot är det kanske mindre känt att det sedan snart 70 år även finns ett internationellt regelverk som styr de hortikulturella namnen, ICNCP – International Code for Nomenclature of Cultivated Plants (hädanefter kallad koden). Med hortikulturella namn avser vi i första hand sortnamn, men hit räknas även flera andra typer av namn och beteckningar, flitigt använda på marknaden idag. SKUD behandlar alla dessa.

Vi som initierat och utvecklat SKUD måste förstås ha god kännedom om nämnda regelverk. Vi har dessutom förmånen av att ha blivit invalda i de internationella expertgrupper som ligger bakom och kontinuerligt förbättrar dessa koder. Mina SKUD-kollegor Svengunnar Ryman och Mats Hjertson ingår i gruppen bakom ICN (koden för de vilda växterna, svamparna och algerna), och undertecknad i gruppen bakom ICNCP, det vill säga kulturväxternas nomenklaturkod.

Man bör lägga märke till att reglerna för fruktsortnamn inte skiljer sig på något vis från reglerna för andra växtsortsnamn. Men dessvärre tycks det fortfarande vara många fruktintresserade även i Sverige, som tror att dessa namn endast är en nationell angelägenhet. Men så är det förstås inte.

Referenser – en hörnpelare i Skud

Referenser är A och O även för Skud. Helt basalt är att varje namnpost har minst en förekomstreferens och minst en taxonomisk referens. Men när man ska lyfta fram och ”medvetandegöra” namn som tillkommit under andra tidsepoker med andra krav än idag är det ganska uppenbart att detta inte räcker. När jag väl hade bestämt mig för att börja skriva in och vid behov synonymisera gamla äppelsortnamn blev därför frågan helt central om vilka referenser som borde inbegripas. Visserligen hade nära tusen äppelsortnamn redan registrerats i Skud fram till 2018. Men pomologier från 1800-tal eller tidigt 1900-tal, såsom Eneroths Handbok i pomologi eller Åhléns Bland Pomonas Skatter, hade inte varit föremål för genomgångar. De flesta sortnamn från dessa måste med andra ord få referenser bakåt. Så för alla sorter som inte beskrivits för första gången i nämnda pomologier var det nödvändigt att söka fram äldre referenser, om möjligt t.o.m. den förmodat äldsta publikationen bakom ett namn.  Enligt ICNCP bygger ett sortnamns giltighet på principen att det äldsta publicerade namnet har prioritet. Namn som publicerats före 1753, det år när Linnés Species Plantarum utkom, räknas dock inte. Det viktigaste pomologiska verket att beakta från tiden torde vara Knoops Pomologia från 1758. Det året kom hans holländska version, vilken senare följdes av flera tyska och franska versioner. Det kanske tidigaste verket med fruktsortnamn som har prioritet är annars Millers Gardener’s Dictionary från 1754.

Man skulle kunna ha gjort det lätt för sig genom att lita på de referensuppgifter som redan finns i Eneroths och Dahls verk. Men det är inte ett sätt att vara källkritisk. Alla kan ha fel. Tack vare ett bra bibliotek på min gamla arbetsplats, Dahls pomologiska bibliotek som finns vid UB i Göteborg, och det smått otroliga faktum att de flesta riktigt gamla pomologierna har digitaliserats och ligger på nätet, har jag kunnat kontrollera uppgifter direkt i Knoops, Diels, Lucas, Oberdiecks, Downings, Hoggs, Leroys och alla andras viktiga verk från 1700- och 1800-talet. Som vanligt kan man direkt i SKUD vid varje namnpost se vilken eller vilka referenser som använts.

Modernisering av sortnamn

Innan namnen ”skarpt” registrerades var det nödvändigt att fundera igenom hur man generellt skulle tackla gammaldags skrivsätt, till exempel stavning, förekomst av bindestreck eller från idag avvikande ordföljd i sortnamn. Exempel på gamla stavningar är hvit, rödt, stjelk, grefve, Dufäple, Säfstaholm och Kafvelås. För vanliga beskrivande ord är det väl självklart att vi måste modernisera, men för till exempel ortsnamn är det ibland mera tveksamt.

Enligt Art. 35.2 i koden så ska stavningen strikt följa den som användes i originalbeskriv­ningen när namnet blev etablerat. Då har man uppenbart inte tagit hänsyn till att vårt vardagliga språk, som ju till skillnad från de vetenskapliga artnamnen ofta använts i sortnamn, förändras över tid. Utan att det har gått att vara helt konsekvent så har jag därför känt det nödvändigt att införa vissa moder­niseringar (gällande sådant som just nämnts). Diskussioner med namnkommissionen pågår om lämpliga förfaranden i ett antal tveksamma fall av mer generell art.

För att inte tappa det ursprungliga skrivsättet helt har detta lagts in i en sökbar kommentar till namnposten. För att underlätta sökning har dessutom klart avvikande skrivsätt ibland blivit en egen namnpost. Målet med Skud är ju att man med hjälp av vilket namn som helst från nu eller förr ska kunna komma fram till dagens gällande namn.

Bindestreck i sortnamn som till exempel Sommer-Rambour, ett skrivsätt som allmänt förekom i framför allt tyska pomologier på 1800-talet eller tidigare, har moderniserats till Sommerrambour. I några knepiga fall har bindestreck bibehållits.

I tidiga plantskolelistor eller i Eneroths första upplagor skrevs sortnamn ibland med omvänd ordföljd, ungefär som militära utrustningslistor (känga, fält-), till exempel Astrakan, hvit, Astrakan, röd, Borsdorfer Zwiebel eller Postoph, Vinter-, med eller utan komma eller avslutande bindestreck. Orsaken till detta skrivsätt förr är väl uppenbart för pomologer. Pomologins fader, tysken Adrian Diel, sökte tidigt systematisera de många hundra sorterna. Han delade in dem i klasser efter utseende, smak och mognadstid, vilka sedan flertalet pomologer inte bara använt flitigt utan själva utökat och förfinat.

Klassen blev det första ord man använde i alfabetiska listor. Vi har alla hört dessa klassnamn och använder dem i vissa fall ännu idag, till exempel renett, parmän, pipping, kalvill, rosenäpple, duväpple, kodling, strimling, astrakan, rambour osv. Då grupperna använts flitigt i olika länder så finns olika stavningar. Ursprungslandet har där fått bestämma stavningen, som t.ex. pippin, pipping, pepping och pepin.  I vilket fall råder det knappast någon tvekan om hur namnen ändå användes, dvs. man sade vit astrakan och vinterpostof. Så har de naturligtvis också blivit inskrivna i SKUD. Men återigen, för att inte tappa originalversionen helt, har denna lagts in i den sökbara kommentaren till posten i fråga. Den avvikande stavningen moderniserades förstås också i postens namn. I vissa fall blev för konsekvensens skull även en modernisering av sortnamn på andra språk nödvändig. Så blev gammalstavningen av tyskans rother ändrad till roter. Även en preposition som von, som i vissa äldre sortnamn användes istället för preposition aus, har i några fall justerats i enlighet med moderna tyska pomologier.

Om bestämd artikel och pluralformer

I de första pomologierna står många sorter med bestämd artikel, till exempel’Der Deichzugsapfel’, ’Der Carpentin’ eller ’Die Kleine Casseler Reinette’. De bestämda artiklarna har utelämnats följande dagens praxis. Det ska i detta sammanhang påpekas att sortnamn även kan förekomma både i bestämd form och i pluralis i svensk litteratur. Dessa har justerats till modernt svenskt språkbruk, vanligen med angivande av ursprungsskrivsättet i en kommentar.

Att skriva sortnamn på rätt sätt

Till andra namnjusteringar som behövt göras, innan namnet registrerades som en post i Skud, hör dem som mer klart regleras i koden idag. Reglerna där är nämligen retroaktiva, åtminstone i fråga om hur man skriver sortnamn. Alla ingående ord, utom bindeord som av, de, och, of, af etc, skall inledas med versal. Detta verkar fortfarande inte många av dagens pomologer ha förstått. Äppel- och päronsorter skiljer sig inte det minsta från rossorter, funkiasorter eller andra sorter. Man skriver således ’Stor Klar Astrakan’ och ’Linnés Äpple’. Även i dessa fall har dock originalversionen i t.ex. Eneroth oftast lagts in i en kommentar.

En petitess kan man tycka rör genitivapostrofer. Men även i det fallet gäller det som redan sagts – man följer skrivsättet i originalbeskrivningen. När det gäller de många gamla äppelnamn som nu lagts in i Skud kan jag dock inte garantera att absolut konsekvens har uppnåtts. Ytterligare en detalj där det är svårt att vara konsekvent rör accenter och diakritiska tecken. Dessa ska enligt koden behållas. I databaser och för många som ger ut tryckta plantskolekataloger är detta närmast omöjligt.

I Skud försöker vi, till skillnad från RHS namndatabas, så långt vårt datasystem tillåter ha med diakritiska tecken. Beträffande just accenter fanns också saker att tänka över. Ett uppenbart problem med accenter i sortnamn är att namnen inte hittas när man söker på dem utan accent. Bland annat av den anledningen beslutade jag att i ett fall avvika från viss svensk praxis, transkriberade ryska sortnamn. Ofta använde Eneroth accent för att ange betoning. Skud följer där den ryska originalversionen på kyrilliska och har liksom i den ingen accent.

Om ändelsen -äpple eller ordet Äpple i sortnamn

En rätt jobbig sak döljer sig i själva konstruktionen av de gamla fruktsortnamnen. Man använde förr fruktens alldagliga namn i sortnamnet det vill säga man tillfogade ofta ändelsen -äpple eller ordet äpple. Framför allt, men långt ifrån alltid, gällde detta lokalsorter. ’Maglemeräpple’ och ’Oranieäpple’ är två exempel från Eneroth. För lokalsorter har det namnskicket fortsatt långt in på 1900-talet. Sedan 1 januari 1959 får enligt Art. 21.20 ett nytt sortnamn emellertid inte innehålla det vetenskapliga eller inhemska namnet på det släkte till vilken sorten hör.

Vi har bedömt att päron- eller äppelsortnamn med ordet päron resp. äpple tillkomna efter angivet datum inte är etablerade, dvs. är ogiltigt publicerade. Vi anser detta, trots att samtliga kulturväxt­släktens inhemska namn enligt Skud har ändelsen -släktet, till exempel päronsläktet och apelsläktet, och således inte heter bara päron eller äpple. Vi ser ändelsen -släktet mer som en teknisk lösning, underlättande i lagtexter eller i andra informationssammanhang, än som en del av själva namnet. Det här innebär m.a.o. att endast de sortnamn, med ändelsen -äpple eller ordet Äpple, som tillkommit före 1959 är giltigt publicerade namn.

Synonymer och handelsbeteckningar

Det har varit ett allmänt förfarande att sortnamn i nationella pomologier och kataloger som ursprungligen beskrivits på ett annat språk än det egna anpassats eller direktöversatts till det egna språket. Detta strider mot princip 2. i koden, som säger att varje sort bara kan ha ett enda accepterat namn. För gamla etablerade och vittspridda nationella namn som till exempel Husmoder, Kalmar Glasäpple och Kesäter innebär det att namnen blir synonymer till äldre etablerade namn.

En synonym enligt koden är ett etablerat namn som inte är det accepterade eller legalt antagna namnet.  Det innebär att synonymer inte ska användas. För att undvika att gamla namn försvinner i synonymernas dunkla värld föreslog jag själv till namnkommissionen för ca 10 år sedan att sådana etablerade namn istället ska kunna tas upp som handelsbeteckningar. Den som använder Skud då och då har säkert upptäckt att förslaget gick igenom och numera finns i koden. Många av våra plantskolor har också anammat detta.

Grundförutsättningen för att få använda handelsbeteckningar är att det accepterade sortnamnet anges samtidigt. För att ta ett av exemplen ovan blir ett sådant namn, om man följer exempel i koden, KALMAR GLASÄPPLE (’Gelbe Spanische Reinette’). Man bör dock komma ihåg att koden inte på något vis uppmuntrar användningen av handelsbeteckningar. Man bör med andra ord vara ytterst restriktiv med att införa sådana. Vi får acceptera att sortnamn kan vara på tyska, spanska eller till och med ryska och kinesiska.

Att tackla namnöversättningar av äldre etablerade namn

Många pomologer har ägnat sig åt att översätta gamla sortnamn som inte råkat vara på det egna språket. En som m el mindre satt detta i system var vår pomolog Åhlén, ibland med rätt lustiga resultat. Vad sägs om hans namn ’Nordens Spejare’ på den gamla kända amerikanska sorten ’Northern Spy’? Som om inte det vore nog, kallar en del den fortfarande ’Oretorp’, trots att vi nu vet att det inte är en svensk lokalsort.  Men som vi hört strider det mot den grundläggande Princip 2. i koden – ”en sort, ett namn”. Hur ska man då betrakta sådana översättningar? Utan tvekan har det mest varit frågan om sorter som haft begränsad spridning eller t.o.m. dött ut hos oss. Därför har det inte funnits någon anledning att ta upp dem som handelsbeteckningar och ytterligare belastat namndjungeln. Översatta namn har således istället blivit synonymer. Det finns naturligtvis inget som hindrar att en sådan synonym tas upp som svensk handelsbeteckning om sorten åter blir föremål för odling eller försäljning hos oss.

Att finna det äldsta etablerade namnet och veta om det ska prioriteras

Till de mer krävande uppgifterna har varit att leta fram det äldsta etablerade namnet och därefter bedöma om det verkligen ska prioriteras, det vill säga. skrivas in som det gällande namnet i Skud. Det finns nämligen andra aspekter än bara tiden. När det gäller dem är koden inte helt entydig. I ett antal oklara fall har jag därför valt att inte skriva in det förmodat äldsta etablerade namnet som det i Skud gällande, utan istället tagit upp det i en kom­mentar till det för närvarande prioriterade namnet. Normalt i Skud är det ytterst sällan vi har möjlighet att kommentera namn såsom nu gjorts för äppelsorter. Men jag hoppas de kan fungera som allmänna upplysningar inför vad jag hoppas ska bli en internationell samsyn på sortnamn, antingen genom en konserverande lista från ett nybildat internationellt sortregistreringsorgan (en ICRA – se nedan) eller en juridiskt bindande internationell sortlista där sortnamnen i nationella listor (se vidare nedan) har prioriterats i vederbörlig ordning och givit det resultat vi alla måste eftersträva – en sort, ett namn.

Vad är ett accepterat sortnamn? – Internationell koncensus behövs

Som nämnt är en viktig princip i ICNCP att det äldsta publicerade sortnamnet har prioritet och det som skall användas. Det kallas också för sortens accepterade namn. För att åter nämna ändelsen – äpple så har, som många vet, många av de äldre namnen med ändelsen -äpple kortats i nyare litteratur. Man kan tycka att även detta är en slags namnmoder­nisering, i stil med dem jag nämnt och genomfört i Skud, men enligt koden är det inte tillåtet.

Då det finns massor av etablerade sortnamn som har denna ändelse hamnar den som arbetar med nomenklaturstandarder därför snart i oråd. Ska vi återta de gamla etablerade namnen eller ska vi frångå koden och korta dem? Svaret på den frågan är långt ifrån entydig. Det primära, har jag ansett, är att registrera båda skrivsätten i Skud, så att de blir sökbara. Referenser ger sedan besked om vem eller vad som följts.

Men frågan måste få en lösning. Koden ger inget direkt stöd för moderniseringar. Däremot finns en rekommendation under Art. 29, som säger att återinförande av sedan länge glömda eller föråldrade sortnamn, vilka skulle få prioritet över etablerade och nu allmänt använda namn, skall undvikas. Men vem bedömer om ett namn är föråldrat eller inte? Frågan är komplex då sortnamn inte bara är en nationell angelägenhet utan är internationella. Det kan uppstå situationer då man i ett land anser att ett namn är obsolet medan man i ett annat ser samma namn som högst adekvat. Vi riskerar att få olika namn för samma sort i olika länder. Till yttermera visso vet ju de flesta att så redan är fallet. För att verka tjatig, enligt kodens Princip 2, kan varje sort endast ha ett accepterat namn, nämligen det tidigast publicerade. Olikheterna i sortnamn kan naturligtvis vara mycket större än bara ändelsen -äpple, -apfel, -apple, -appel etc.

Namnkonservering enligt ICNCP – en möjlig lösning för att stabilisera namn?

Nu finns det faktiskt utvägar ur den problematik som just berörts – även i koden. Sortnamn kan efter förslag komma att konserveras av ett internationellt sortregistreringsorgan, en ICRA – International Cultivar Registration Authority. Förslagsvis går man då till koden och söker i dess förteckning över världens olika ICRA, som har ansvar för olika växtgrupper. Då finner man till sin bestörtning att ingen ICRA existerar för Malus domestica!

Lagstiftning – en sista utväg?

Som de flesta vet är sortnamn, för vilka sökts och erhållits växtförädlarrätt, juridiskt bindande och har prioritet även över dem som i koden kallas accepterade namn. Tyvärr har just detta faktum inte underlättat så mycket i det aktuella SKUD-arbetet då det mest handlat om att registrera gamla, ofta vittspridda och i många länder väl kända sorter. Det skulle knappast lyckas att få växtförädlarrätt till förökningsmaterial av till exempel ’Alexander’ eller ’Cox’s Orange Pippin’. Så det krävs uppenbart något annat för att få rätsida på gamla namn.

Jag ser bara en utväg just nu, nämligen att få nationella myndigheter i stil med Jordbruksverket att ta upp sortnamn på de nationella listorna över frukt- och bärsorter inom EU och därmed få dem fastställda. På Sveriges nationella lista har hittills förts upp 36 äppelsorter, varav några med namn som SKUD har kunnat luta sig mot. ’Aspa’ är ett sånt exempel, en sort vars tidigast etablerade namn är ’Aspa Äpple’, senare av Eneroth ihopdraget till ’Aspaäpple’ och därefter i olika sammanhang kortat till ’Aspa’. Detta namn betraktas som lagligt fastställt. I koden används uttrycket ”adopted names” för sådana namn, vilket inte gärna kan översättas med adopterade namn. Synpunkter mottas gärna.

Den nationella listan har också hjälpt till att, åtminstone temporärt, lösa ett mycket knivigare fall, nämligen ’Transparente Blanche’. Om man bortser från att namnet är felstavat i listan (”Transparent” utan e) kan vi efter en liten justering fastställa namnet på vårt gamla ’Glasäpple’ till ’Transparente Blanche’ – eller?

De nationella listorna

Att skapa normgivande sortlistor inom EU skulle kunna vara en bra modell, som dessutom redan börjat införas.  Men frågan är hur man tänkt. Ville man inte åstadkomma namnstabilitet och skapa en standardisering, i likhet med vad man gjort innanför många andra områden. Resultatet man finner pekar inte på det och är direkt nedslående.

Inom EU finns nu över 20 nationella sortlistor för äpplen. Jag har gått igenom dem. Enligt koden kan man betrakta en nationell lista som ett juridiskt bindande dokument, en lag helt enkelt, som anger vad en sort ska heta. Visserligen kan dessa listor komma att revideras efter hand, men kvintessensen är att ett nationellt antaget namn även gäller internationellt. Det här går naturligtvis inte ihop. Det finns nu fall där samma äppelsort har minst sex olika namn, alla giltiga både i juridisk mening och enligt koden. Det luktar chauvinism lång väg. Man kan också tolka det som om myndigheter i många länder dels inte känner till ICNCP och dels inte förstår konsekvenserna av nationella listor.

Jag noterade vid genomgången av ett antal listor att ’Transparente Blanche’ nu kan heta ’Transparente Jaune’, ’White Clear’, ’White Transparent’ och ’Klarapfel’. Alla är lika giltiga. I SKUD finns detta exempel också i kommentaren under ’Transparente Blanche’. Man kan vidare notera att det land från vilket sorten anses härstamma, Lettland, har det ”legala” namnet ’White Clear’.

Frumatis

För tre år sedan initierades ett projekt inom EU kallat Frumatis. Det är en databas för fruktsortnamn. Vi hade väl hoppats att man även skulle försöka sig på att standardisera sortnamn i samband med byggandet av denna databas, men det har man dessvärre inte gjort. Ja, databas var kanske att ta i. Man kan ta ut information i form av en sökbar excelfil. Det är förstås en bra sak, men det för inte vår sak framåt en millimeter. Hade det funnits internationellt engagerad pomologisk expertis i EU-länderna hade man kanske på sikt kunnat enas om vilka namn som ska konserveras. Övriga namn kunde, precis som koden medger, användas som nationella handelsbeteckningar.

Summa summarum

Det påbörjade arbetet med att registrera och standardisera äppelsortnamn i SKUD visade sig således stöta på många fler utmaningar än jag kunnat drömma om. Här behövs uppenbart engagemang både från lagstiftande nationella myndigheter och från ICNCP:s namnkommission. Jag har i alla fall till ICNCP:s namnkommissionen förmedlat ett antal av de olösta frågor som jag stött på under registrerings­arbeten i SKUD.  Jag har även fört fram förslag om att inrätta en ICRA för Malus domestica liksom att även söka skapa ett internationellt forum för diskussioner om fruktsortnamn. Det är rätt vågat att föreslå sådana ting. Risken är uppenbar att man själv tvingas ta ansvar för att saker ska hända, något som man som pensionär kanske inte är beredd att göra. Jag lever förstås i förhoppningen att det bland dem som läst ända hit skall finnas någon fruktintresserad som är villig att engagera sig.