Här kan du läsa en längre version av denna artikel.
När vi inom Programmet för odlad mångfald (Pom) 2001 initierade Svensk kulturväxtdatabas (Skud) var tanken inte bara att underlätta arbetet inom Pom, utan också att ta fram en mer eller mindre heltäckande databas över Sveriges kulturväxter tillbaka till prelinneansk tid. Avsikten var att skapa ett lättillgängligt referensverktyg och en likriktare i Sverige för att underlätta kommunikation om kulturväxter – både bland professionella och lekmän. Ett gigantiskt projekt kan tyckas, vilket också underströks av det faktum att vi med kulturväxter inte enbart avsåg att behandla växter som odlas i Sverige utan också alla dem vi använder, inhemska eller importerade. Med Skud skulle alla kunna ta fram ett korrekt vetenskapligt, hortikulturellt eller svenskt namn. Till dags dato har över 145 000 namn registrerats – och arbetet fortsätter.
Prioritering en nödvändighet
För att uppnå målet måste alla namn registreras och vid behov synonymiseras så snart de påträffats i svensk litteratur, i odling eller inom handeln. Internetförsäljning av växter och växtprodukter har inte precis minskat projektets omfattning. Vi valde att koncentrera oss på arter och sorter som förekommer på marknaden idag och som förekommit de 70–80 senaste åren. Det innebar att många av våra äldre, men för oss i Sverige ännu relevanta och särskilt intressanta kulturväxtgrupper fått stå tillbaka en del – tills helt nyligen. Turen har nu kommit till dem. Det är om ett sådant projekt – våra gamla fruktsorter, och äpplen i synnerhet – det här i korthet ska handla.
Sortidentitet – rätt namn på rätt sort
Det finns två verkligt grundläggande saker bakom ett korrekt sortnamn. Den ena är av teknisk art, nämligen att sortnamnet följer de internationella nomenklaturreglerna. Det är en rätt stor utmaning i sig när det gäller gamla sortnamn. Den andra är sortens ”sanna” identitet, det vill säga att den sort du har i handen verkligen motsvaras av det namn den ursprungligen beskrevs under. Det senare är en betydligt svårare sak att komma åt och har måst lämnas därhän i det aktuella arbetet.
Sortregistrering i skud – inte bara en nationell angelägenhet
Det finns ett internationellt regelverk som styr de vetenskapliga växtnamnen, det förkortas ICN – International Code of Nomenclature for algae, fungi och plants. Det är kanske mindre känt att det även finns ett internationellt regelverk som styr de odlade växternas namn, ICNCP – International Code for Nomenclature of Cultivated Plants (i fortsättning kallad koden). Det kan tyckas skönt att ha internationella regler att luta sig mot, men det är samtidigt i relation till dem problemen uppstår.
Referenser – en hörnpelare
Grunden i Skud är att varje namnpost ska ha minst en förekomst- och en taxonomireferens. Men registrering av verkligt gamla namn kräver mer än så. Enligt koden bygger ett sortnamns giltighet på principen att det äldsta publicerade namnet har prioritet. Ett sådant namn säger man också är internationellt accepterat. Namn som publicerats före 1753, året när Linnés Species Plantarum utkom, räknas dock inte. För ett stringent arbete blev det därför nödvändigt att försöka finna det äldsta etablerade namnet, vilket inneburit kontroller av ett stort antal pomologiska verk publicerade från 1753 och framåt. Vilka referenser som använts kan ses vid respektive namnpost i Skud. Dessutom har för ovanlighetens skull kommentarer lagts in.
Sortnamn är internationella
Grundregeln i koden är att en sort bara kan ha ett giltigt och internationellt accepterat namn -– en regel som vid arbetet med gamla sortnamn skulle visa sig vara verkligt svår att följa. Oavsett på vilket språk en sort ursprungligen beskrivits så har det i odlarkretsar varit kutym att anpassa namnet till det egna språket. Fenomenet tycks särskilt gälla våra trädfrukter och ses sällan inom till exempel prydnadsväxtsorter. Man skulle kunna tro att någon form av konsensus uppstått idag, när vi har koden att luta oss mot, men så är inte fallet. Så hur löser man den frågan?
Vägar ut ur kaos?
Det kan konstateras att vi än idag har flera olika mer eller mindre giltiga sortnamn på samma äppelsort. För Skud-arbetet har det därför varit nödvändigt att undersöka hur eller om den situationen kan förbättras.
Sortnamn kan efter förslag komma att konserveras av ett internationellt organ, en ICRA – International Cultivar Registration Authority. I koden är världens olika ICRA förtecknade. Till ens bestörtning finner man snart att ingen ICRA existerar för just Malus domestica – äpple!
Som många vet är sortnamn för vilka erhållits växtförädlarrätt juridiskt bindande och har prioritet även över dem som i koden kallas accepterade namn. Tyvärr har just detta faktum inte underlättat så mycket i det aktuella Skud-arbetet då det där mest handlat om att registrera gamla, ofta redan vittspridda och välkända sorter utan växtförädlarrätt.
En annan utväg är normerande nationella listor, vilka redan existerar i mer än 20 länder. Enligt koden kan man betrakta en sådan lista som ett juridiskt bindande dokument, en lag helt enkelt, som anger vad en sort ska heta. Kvintessensen är att ett nationellt antaget namn även gäller internationellt. Det här går naturligtvis inte ihop. Det finns nu fall där samma äppelsort har minst sex olika namn, alla giltiga både i juridisk mening och enligt koden. Jag noterade vid genomgången av dessa listor att ’Transparente Blanche’ nu också kan heta ’Transparente Jaune’, ’White Clear’, ’White Transparent’ och ’Klarapfel’.
Slutord
Det påbörjade arbetet med att registrera och standardisera äppelsortnamn i Skud visade sig innehålla många fler utmaningar än vi kunnat drömma om. Här behövs uppenbart engagemang både från lagstiftande nationella myndigheter och från ICNCP:s namnkommission. Som medlem i denna kommission har jag nyligen framfört förslag om förbättringar och tydliggöranden i koden. Jag har även föreslagit att man skapar ett internationellt forum för diskussioner om fruktsortnamn. Förhoppningsvis kan det underlätta i vårt fortsatta Skud-arbete.