Lokala bybor förbereder nötter från trädet Bibitaki (Terminalia belerica) som samlats in i en näraliggande helig lund för att användas som traditionell ayurvedisk medicin mot matsmältningsproblem.

Foto: Grzegorz Mikusinski

Arter dör ut och deras livsmiljöer försvinner i en allt snabbare takt än någonsin. Detta trots en rad initiativ, både globalt och på nationell nivå i olika delar av världen, för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. I arbetet för att bevara arter från utrot­ning och för att skydda känsliga biologiska system skulle en strategi kunna vara att påverka män­niskors etiska inställning till naturen, till exempel genom de etiska riktlinjer som finns i trossystem.

Från många platser i världen finns det exempel på hur värdefulla områden skyddas mot intensivt och skadligt brukande genom religiösa övertygelser och tabun. Sådana heliga områden är ofta skogspar­tier som ligger på landsbygden där annars åkermark och odlingar är dominerande, och de fungerar som tillflyktsort för hotade arter. I Indien finns det upp till 150 000 heliga lundar, där varje lund är kopplad till en eller flera gudar. Dessa heliga lundar har huvudsakligen religiös betydelse, men levererar ofta en hel del nödvändiga resurser som rent vatten eller växter som används i traditionell medicin av lokalbefolkningen. Dessutom används många heliga lundar som mötesplats för byborna där olika ceremonier, fester och även beslutsfattande äger rum.

De områden som av naturvårdsorganisationer utpekas som särskild viktiga för bevarande av den globala biologiska mångfalden är koncentre­rade till vissa delar av världen. I en studie har vi undersökt hur olika världsreligioners utbredning överlappar med dessa områden. Vår analys tyder på att merparten av de viktigaste områdena ligger i länder som domineras av kristendomen, i synnerhet romersk-katolska områden. Till exempel tillhör de flesta länder i Latinamerika denna kategori. Det finns också en viss överlappning av områden viktiga för biodiversitet och områden som är buddistiska (Sydostasien), hinduiska (den indiska subkontinen­ten) eller muslimska (Mindre Asien samt delar av Nordafrika). Vi tror att världens religiösa ledare har möjlighet att åstadkomma en förändring när det gäller bevarande av biologisk mångfald genom att verka för etiska åtaganden mot framtida generatio­ner i förhållande till miljön och naturen. I synner­het romersk-katolska kyrkan verkar vara idealiskt positionerad att göra skillnad. För det första har den ett starkt fäste i många länder med stor biologisk mångfald och för det andra är detta samfund starkt centraliserat genom påvens ämbete – budskapet från Vatikanen kan mycket snabbt nå en miljard katoliker världen över.

I maj 2014 initierade Vatikanen en uppmärk­sammad vetenskaplig konferens om hållbarhet. Det tyder på att det finns ett intresse för att lyfta betydelsen av miljöetik i kyrkans lära, och att se omsorgen för naturen som människors plikt.