Syftet är att ge en samlad bild av vad Sverige åstadkommit hittills, peka ut brister och svagheter, och ge förslag till nya åtgärder. Det kan då handla om allt från kunskapsuppbyggnad till
författningsändringar.

Vad är en främmande art?

Det är lätt att trassla in sig i definitioner, och ännu råder ingen samstämmighet mellan olika aktörer på området. Det viktigaste kriteriet handlar om att en art eller genotyp avsiktligt eller oavsiktligt förflyttats av människan över spridningsbarriärer som hindrat en naturlig invandring. Det är svårt att sätta någon bakre tidsgräns för införseln. En del av de arter vi betraktar som främmande i Sverige, t.ex. ruda och vinbergssnäcka, kom redan under medeltiden medan andra är sentida, t.ex. 1987 dök sargassosnärjan upp på västkusten.

Främmande arter och gener har internationellt pekats ut som ett av de stora hoten mot biologisk mångfald, med många exempel på inhemska arter som drabbats, och ibland hela ekosystem som drastiskt förändrats. Mångfaldskonventionen kräver naturligtvis inte att vi ska utrota alla främmande arter eller rena de ”svenska” populationerna från främmande genetiska inslag. De flesta främmande arter i Sverige utgör inget hot, men vissa är redan idag mycket besvärliga, och nya arter tillkommer hela tiden.

För att sätta saken i perspektiv måste man också inse att vi har mycket stor nytta av vissa främmande arter och genotyper. Nästan alla våra jordbruksgrödor är främmande arter, så även våra husdjur. I strikt mening är alla de olika förädlade formerna av grödor och skogsodlingsträd att betrakta som främmande genotyper. Däremot har regeringen tydligt avgränsat uppdraget så att genmodifierade organismer inte omfattas.

Mycket är främmande

Idag finns ca 760 främmande arter i Sverige, och ytterligare ca 150 har observerats men sannolikt inte etablerat sig. Vilka problem orsakar de?

Vi har sett flera exempel på att främmande arter tränger ut inhemska arter. Minken kan t.ex. utrota arter som tobisgrissla och skräntärna från öar i skärgården, och bisamråttan minskar förekomsten av säv och sjöfräken i våtmarker. I Centraleuropa ersätter den främmande jättebalsaminen det inhemska springkornet längs floder och åar. Möjligen händer samma sak i Sverige.

I vissa fall har man sett hur hela ekosystem förändras, med nya aktörer i hela näringsväven. Det kan inträffa t.ex. när man sätter in fisk i tidigare fisktomma sjöar. Sjukdomsspridning bland både vilda och domesticerade djur och växter är ett stort problem, se bara på signalkräftans roll i spridningen av kräftpest. En introduktion av främmande gener, även om de kommer från samma art som vår inhemska, kan också utgöra ett stort problem genom att lokala anpassningar bryts upp.

Skador för miljarder

Alla dessa exempel handlar om vilda djur och växter, men globalt sett betraktas skadan på människans ekonomiska intressen som långt allvarligare än de som berör naturvården. I USA gjordes ett försök att beräkna den totala skadan av främmande arter, inklusive naturvårdsrelaterade skador, i strikt ekonomiska termer. Resultatet blev smått ofattbara 138 miljarder dollar per år. De största skadegörarna är ogräs, skadeinsekter, råttor, patogener på grödor, och katter. I Sverige är skadornas omfattning säkerligen mindre dramatisk, men sannolikt ändå avsevärd.