– Utvecklingen inom genteknikforskningen är att jämställa med industrialiseringen eller införandet av parlamentarism, säger Carl-Gustaf Thornström, rådgivare vid Sida/ Sarec, för tillfället baserad på CBM.
– Det är ingen mening att lägga energi på att diskutera eventuella skräckscenarion för genteknikens följder, fortsätter Thornström. Det som däremot är absolut nödvändigt att diskutera är vem som ska ha makten över arvsmassan. Vill vi till exempel lägga vårt dagliga bröd i händerna på ett fåtal multinationella företag?
Allt kommer från syd
85 -– 90 procent av de livsmedel som konsumeras i norra delen av världen har sitt genetiska ursprung i utvecklingsländer. Med undantag för kålrot, råg och vissa vallväxter, är merparten av de grödor vi odlar idag resultat av import av exotiska växter. Vår midsommarpotatis har sitt ursprung i Peru och Bolivia medan vete, korn och havre kommer från Mindre Asien. Varje växtfamilj kan härledas till ett eller ett par geografiska områden, s.k. Vavilovcentra. Vavilov var en rysk växtgenetiker och geograf som under nittonhundratalets början reste världen runt för att systematisera och bestämma olika växters ursprung. Ett Vavilovcentra är det område där grödan först domesticerades, där har den sin genpool, sina vilda släktingar och störst sortvariation. Det är i dessa Vavilovcentra som växtförädlarna letar efter nytt förädlingsmaterial.
Nytt genmaterial behövs
De växtsortmaterial som idag odlas i Sverige är genetiskt smalt. För några år sedan täcktes 80 procent av Sverige höstveteareal av en enda sort. I Sverige är omloppstiden för växtsorter i de vanligaste grödorna mellan fyra och sju år, sedan måste sortmaterialet förnyas.
Thornström hävdar att länderna i Nord kan klara sig i femton till tjugofem år med befintligt genetiskt växtmaterial. Inom trettio till femtio år måste vi dock ha tillgång till Vavilovcentra för att få nytt genetiskt material till våra grödor.
Den biologiska mångfalden är själva grunden och det skafferi ur vilket genetisk materia och genetisk information för biotekniken kan hämtas, säger Thornström. När alla odlar samma sort hotas agrobiodiversiteten. Detta innebär bl.a. ett dåligt skydd mot sjukdomar.
Monopol på liv
Redan 1961 kunde växtförädlare få en slags ensamrätt på nya växtsorter genom en organisation kallad UPOV.
Denna växtförädlarrätt är tänkt att fungera som kompensation för det intellektuella arbete och den produktionskostnad som växtförädlaren investerat i den nya sorten.
I slutet av 1970-talet uppmärksammades att länder i syd gratis levererade material till växtförädlingsföretag i nord. FAO (Food and Agricultural Organisation of the UN) inrättade 1983 en växtgenetisk kommission för att hantera detta problem. U-länderna i kommissionen arbetar för att komplettera växtförädlarrätten med bönders rätt. Om till exempel ett växtförädlingsföretag hittar gener i en lantsort odlad i Indien bör också de indiska bönderna ha del i den ekonomiska vinsten.
Innan Biodiversitetskonventionen (CBD) trädde i kraft i december 1993 ansågs allt genetiskt material vara mänsklighetens gemensamma arv. Nu har stater suverän rätt till sitt eget genetiskt material, dvs. de är ägare av det biologiska livet inom nationens gränser. Forskare och företag måste betala landet för utförsel av biologiskt material.
Inte längre tillgängligt för alla
Bioteknisk verksamhet kräver ofta mycket stora investeringar i utrustning och utbildning. Moderna kommersiella marknader uppstår i bioteknikens kölvatten. Allt mer genetiskt material och produktionsprocesser patenteras. Kunskap och produkter av kunskap som tidigare ägdes av det offentliga och var fritt tillgängligt för alla, omgärdas nu av tillträdesregler. Thornström anser att det är en utveckling som gynnar riktigt stora kapitalstarka företag som också har råd att hålla sig med kvalificerad juridisk kompetens.
Global spannmålsmarknad domineras idag av ett fåtal multinationella företag. Sverige är beroende av Svalöf-Weibull AB för utsäde. Staten subventionerar Svalöf-Weibull för att hålla utsäde anpassat till norrländskt jordbruk, vilket Thornström tycker är bra.
Till följd av den ökande andelen patent har alltså genetiskt material och genetisk information för utsäde och andra kulturväxter privatiserats. Om den privata sektorn under åberopande av att behöva säkra återbäring på gjorda investeringar skaffar sig monopol på produktion av livets nödtorft innebär detta en historisk maktförskjutning, menar Thornström.
Privata intressen styr forskning
De multinationella företagen får alltmer inflytande också över den statliga forskningen. I USA finansierar till exempel växtförädlingsföretaget Novartis forskningen vid University of California. Företaget får då företräde till ”fruktsamma upptäckter”. År 2000 räknar man i USA med att över hälften av all intellektuell egendom (idéer om hur något kan användas) som tillhör amerikanska universitet och myndigheter kommer att kontrolleras av multinationella företag med exklusiva rättigheter. Ett företag kan t.ex. köpa ett patent av en forskare och diktera villkoren för hur detta patent får användas i undervisning och forskning på universitetet.
Beroende av kontrakt
Forskare som vill ha tillträde till andra länders genetiska material och till exempel etnobiologisk information (hur växter och djur traditionellt används eller har använts i landet, t.ex. naturmediciner) ställs allt oftare inför det faktum att tillträde inte beviljas och begärda publikationer inte lämnas ut med hänvisning till nationell tillträdeslagstiftning, säger Thornström. Många u-länder har med stöd av CBD anammat en väldigt restriktiv lag gällande genetiska material. Detta försvårar utbytet av genetiskt material och fördröjer forskningen.
Framtidens forskare måste anpassa sitt arbete till vad som bestäms i CBD, FAO och världshandelsorganisationen WTO. Olika former av kontrakt som till exempel materialöverföringsavtal och konfidentialitetsförsäkringar (vad man får undervisa om) måste tillämpas när immaterialrättsligt material skyddat biologiskt material och därtill hörande information ska användas i den offentliga forskningsprocessen. Immaterialrätt innebär ett tidsbegränsat monopol på tillämpning av en idé, t.ex. kunskap om en viss insekts påverkan på en särskild växt. Immaterialrätten inbegriper bl.a. patent, copy-right och växtsortskydd.
Makt över maten
Idag tas bara 15 procent av utsädet i u-länder fram via den kommersiella utsädessektorn. De flesta u-länder har idag därför på det sättet en större inhemsk livsmedelssäkerhet än Sverige.
Jordbruksproduktionen i u-länder måste dock öka avsevärt för att kunna försörja ytterligare två miljarder människor år 2020. Denna ökning kan ske genom att använda växtsorter som ger större avkastning. En del av dessa kommer sannolikt att vara genmodifierade. Genmodifierade grödor är nästan alltid patenterade till skillnad från merparten av dagens globalt odlade grödor som endera värnas av växtsortskydd eller så råder fri tillgång och/eller eget producerat utsäde.
I takt med att sorter med hög avkastning införs i u-länderna kommer kontrollen över utsädesproduktionen och genetiskt modifierade organismer att vara en viktig maktfaktor vilket innebär ett ökat beroende av multinationella företag. Länder kan bli beroende av genmodifierade grödor som följd av att plantsorter försvinner och genpooler töms.
I USA godkändes 1998 ett patent för en metod att förhindra frön från kulturväxter att gro. Tekniken kallad terminatorteknologi, har utvecklats av USA:s jordbruksdepartement och företaget Delta & Pine Ltd och bygger på att göra skörden infertil. Odlaren måste alltså återvända till utsädesproducenterna varje år för att få tillgång till nytt utsäde. Hittills fungerar tekniken på tobak och bomull, men Delta & Pine Ltd har deklarerat att deras målgrupp är andra och tredje världens marknader med grödor som ris, sorghum och vete.
Terminatorteknologin är ett exempel på GURT (Genetic Use Restriction Technology) som stänger av och på vissa egenskaper, t.ex. torkeller herbicidresistens med hjälp av kemikalier.
Globalt möte behövs
De nya överenskommelserna har skapat ett nytt genpolitiskt landskap. En mängd internationella organisationer strävar efter att sluta avtal som ofta blir motstridiga. Det råder en förvirring i världen över hur mångfaldskonventionens lag och nationell lag ska behandlas i förhållande till varandra.
Thornström anser att det måste till ett FN-möte för att utveckla gemensamma och enhetliga globala regler kring kontrollen och utveckling av den globala arvsmassan. Nya regelverk och samhällskontrakt måste utvecklas, regler som gynnar både den privata och den offentliga sektorn. Fram tills att detta har skett uppmanas länder att lämna utrymme för multilateralt utbyte och hävdande av forskar-och odlarundantag.