För snart ett halvår sedan träffades representanterna för Mångfaldskonventionens 193 parter i Nagoya, Japan för att jobba vidare med nya överenskommelser under konventionens paraply. Vi kallar mötet för partsmötet, COP10 eller rätt och slätt Nagoya. Det var en rejäl tillställning där 17 000 deltagare under 11 dagar förhandlade, manglade texter och bjöd på diverse sidoarrangemang.

Ett partsmöte under Mångfaldskonventionen är egentligen det yttersta och högsta samrådet för global förvaltning av biologisk mångfald. Där formuleras principerna för hanteringen av hela vårt globala gemensamma naturkapital. Det finns mycket att vinna – och mycket att förlora. Motsättningarna kan vara hårda och utgörs i grund och botten av den klassiska utvecklingskonflikten mellan Nord och Syd där utvecklingsländerna kräver kompensation för århundraden av exploatering, som idag har tagit nya former men som pågår likafullt. Egentligen bevisar dessa motsättningar i sig hur fantastiskt värdefull biologisk mångfald är. Det handlar om alldeles för stora värden för att någon ska låta dem rinna ur händerna.

Med hjälp av några av förhandlarna som var på plats vill vi med det här numret ge en bild av de viktigaste dragen i överenskommelserna från partsmötet. Och bilden är ljus. COP10 beskrivs allmänt som en framgång för biologisk mångfald. Vi har fått på plats realistiska efterföljare till de misslyckade 2010-målen, avtal som är på väg att lösa historiska intressekonflikter samt mekanismer som synliggör värdet av fungerande ekosystem i ekonomiska termer. Nu börjar det viktiga arbetet med att förverkliga de nya målen.

FN har utnämnt 2011 till Internationella skogsåret. Över hela världen pågår firandet av skogen och alla dess värden. CBM uppmärksammar skogen med Mångfaldskonferensen om bioenergi 4–5 oktober i Örebro. Håll utkik efter inbjudan framåt maj.

Till dess – trevlig läsning!