Under våren 2008 flockades Uppsalas lördagsflanörer vid bron över Islandsfallet, där de kunde titta ner i ett avlångt betonghål som var grävt längs Fyrisåns ena bank. Hålet var avskilt från vattnet genom en kantig järnpalissad och innehöll en serie höga stenplintar. Få av betraktarna kunde gissa vad det skulle bli av konstruktionen. Och det är kanske inte så lätt heller, för den som aldrig har sett en asptrappa förut. Nu finns sedan en tid två färdiga asptrappor i Fyrisån i centrala Uppsala och ytterligare en planeras någon halvmil uppströms vid Ulva Kvarn. Med projektet hoppas man kunna uppfylla miljömålet Levande sjöar och vattendrag samt EU:s ramdirektiv för vatten. Visionen är att skapa fria vandringsvägar mellan Mälaren via Ekoln till Vendelsjön i Uppland.
Mångårigt projekt
Diskussionerna om en asptrappa började 1999 inom Fyrisåns vattenförbund, som tyckte det var motiverat att bredda sitt arbetsområde mot biologisk mångfald. Med stöd från Fiskeriverket gjordes en serie förundersökningar som sedan lämnades över till Uppsala kommun. Själva konstruktionsfasen genomfördes med LONA-medel (Naturvårdsverkets pengar för lokala naturvårdssatsningar) i samarbete mellan lokala naturvårdsmyndigheter och en konsult med specialistkompetens inom fiskvandring.
Anders Larsson är VD för Fyrisåns vattenförbund och var med när diskussionerna startade. Han ser redan positiva effekter av initiativet.
– Redan har mängder av fisk simmat uppåt i ån. Mört, id, abborre och löja stod ovanför Islandsfallet i somras. Även gäddor har vandrat upp genom trappan, berättar Anders Larsson.
Pedagogiskt värde
Men asptrappan har en viktig uppgift förutom att leda fisk. På samma sätt som jättepandan är ett av flaggskeppen för naturvård internationellt, får aspen stå modell för allt liv i Fyrisån.
– Vi ville visa att Fyrisån inte bara är ett smutsigt dike, men folk har svårt att ta till sig diskussioner om fosforhalter och kemi. Aspen är en perfekt symbolart för åns vattenkvalitet.
Fyrisån har haft dåligt rykte ända sedan 50-talet då föroreningsproblemen var som störst. På den tiden spelade man vattenpolo vid Skolgatan och att spelarna blev sjuka var mer regel än undantag. Åns status som ett skitdike förstärktes i litteraturen och har cementerats i folks medvetanden.
– Det där är längesedan och vattnet har blivit mycket bättre sedan dess, säger Anders Larsson. Men stämpeln tar tid att tvätta bort. Asptrappan har en viktig pedagogisk uppgift här. Om vi kan visa att aspen som är rödlistad trivs i Fyrisån, då signalerar vi också att det här vattnet är bra.
Inte oväntat höjs en del röster mot att lägga miljoner på en utrotningshotad fisk. Men Anders tycker att det rör sig om en liten summa i sammanhanget.
– De miljoner det här projektet har kostat är ingenting jämfört med den 160 år gamla miljöskuld vi har dragit på oss sedan Islandsbron byggdes. Nu har vi chansen att återställa den biologiska mångfalden i hela Fyrisån.