Det övergripande syftet med Planta Europa är att bygga upp ett nätverk som på olika sätt kan bidra till bevarandet av Europas flora. Nätverket innebär bla att experter från olika länder sluter upp kring viktiga frågor och tar initiativ till åtgärder.

Planta Europas president Jan Cerovsky var en av inledningstalarna vid konferensen i Uppsala.

Foto: Ute Grimm

Sektorsamordning

Konferensen öppnades av rektor Thomas Rosswall och Planta Europas president Jan Cerovsky från Tjeckien. Miljöminister Anna Lindh framhöll i ett uppskattat inledningsanförande bla behovet av fler skyddade områden och vikten av delat ansvar för vad som sker i Central- och Östeuropa.

Anna Lindh påtalade också behovet av samordning mellan olika sektorer; det är inte acceptabelt att använda skattebetalarnas pengar först till att betala för EU:s jordbrukspolitik (CAP), och sedan till att betala för skadorna som den orsakar. Lindh framhöll också vikten av vetenskapligt baserad kunskap, bla behövs grundliga taxonomiska kunskaper.

Traditionell markanvändning

I ett annat av första dagens anföranden påtalade Hans Dieter Knapp vid tyska Bundesamt für Naturschutz, Vilm, att Europa i ett globalt perspektiv är tämligen fattigt på arter, släkten och familjer, men att århundradens markanvändning och brukningsmetoder har lett till en fascinerande mångfald bland växterna. Denna mångfald är en påtaglig del av världens biodiversitet.

Viktigt för bevarandet är en uthållig markanvändning som inbegriper de sociala, ekonomiska och kulturella sektorerna. Åtgärder bör i ett europeiskt perspektiv inriktas främst på ostörda och gamla ekosystem, växtplatser för endemiska arter, upprätthållande av traditionella kulturlandskap samt bättre skötsel av skyddade områden.

Inte för sent!

Klaus Ammann från Berns Botaniska Trädgård, Schweiz, talade om utmaningar och möjligheter. I Europa finns fortfarande ett stort antal sällsynta arter, ett fåtal helt försvunna arter och en rikedom på områden med högklassig vildmark. Det är alltså ännu inte för sent!

Ammann framhöll också att gentekniken måste föras upp på agendan och att mer uppmärksamhet måste ägnas åt sällsynta, vilda släktingar till odlade grödor.

”Important Plant Areas”

Sammanlagt drygt två hela dagar ägnades åt sju viktiga teman som diskuterades i separata workshops. Varje tema resulterade i ett antal fastställda resolutioner.

I en workshop diskuterades ”Important Plant Areas” (IPA); geografiska områden av särskild vikt för växter. Man enades bla om tre urvalskriterier: Ett IPA-område ska hysa en betydande del av en eller flera arter som är av globalt eller europeiskt bevarandeintresse, det ska i sin biogeografiska zon ha en exceptionellt rik flora i ett europeiskt perspektiv och slutligen vara ett särskilt bra exempel på en biotop av botanisk betydelse i ett globalt eller europeiskt perspektiv.

Vikten av taxonomi

En workshop syftade till att fästa uppmärksamhet på betydelsen av taxonomi inom bevarandearbete och uthålligt nyttjande av arter. En utgångspunkt för diskussionerna var insikten om att taxonomins ställning behöver återupprättas, inte minst mot bakgrund av implementeringen av Konventionen om biologisk mångfald.

IUCN-kategorierna

Andra grupper behandlade kryptogamer, europeisk politik (EU), identifikation av hotade arter, skogsoch jordbrukets inverkan. Kryptogamgruppen diskuterade blÊa vikten av att öka kunskapsnivån rörande kryptogamerna. Man ansåg också att lavar och svampar borde inkluderas i Bernkonventionens och Habitatdirektivets listor över skyddade arter.

När det gäller att identifiera hotade arter rörde sig diskussionen naturligtvis främst om de nya IUCNkategorierna. Det nya systemet stöddes generellt, men det finns ett behov av att dra upp särskilda riktlinjer för olika organismgrupper.