Ett pollinerande bi – något av det mest alldagliga i miljön omkring oss, något som är lätt att ta för självklart. Men Carl von Linné visste bättre, när han valde valspråk: ”Omnia mirari etiam tritissima” – förundra dig över allt, även det mest alldagliga.

Idag har vi börjat inse vilken nytta bin och andra pollinatörer gör. Stora ekonomiska värden står på spel, när deras livsutrymmen krymper.

På 100-kronorssedelns framsida är huvudmotivet en av vårt lands mest kända historiska personligheter, naturforskaren Carl von Linné. Porträttet är graverat efter en målning av den svenska 1700-talskonstnären Alexander Roslin. På sedelns framsida finns också en teckning av pollinerande växter, närmare bestämt skogsbingel (hanplantan till vänster och honplantan till höger) som är hämtad ur Linnés ungdomsverk ”Præludia Sponsaliarum Plantarum” från 1729. Linné ansåg att kunskap om växternas fortplantning var nödvändig för den rätta växtkännedomen.

Motiven på sedelns baksida illustrerar vidareutvecklingen av Linnés arbete – Linné insåg aldrig själv biets roll i blommans befruktning. Alla motiv är hämtade från bilder som har tagits av fotografen Lennart Nilsson, internationellt berömd för sin tekniskt avancerade fototeknik.

Det mest framträdande motivet på sedelns baksida är en teckning av ett bi som pollinerar en blomma. Men det finns också bilder från blommans befruktning: pollenkorn, pistillens märkesflikar och resultatet – en grodd. Ett av motiven är en rekonstruktion av hur blomman ter sig genom biets mångfacetterade ögon.