Under senare tid har debattens vågor gått höga mellan naturvårdare och parkförvaltare tillsammans med andra ansvariga för kulturlandskapets trädvård. Konflikten handlar om att gamla träd i tätorter med sin begynnande röta kan utgöra en riskfaktor för skada på egendom och människor. Samtidigt är ofta dessa träd bärare av en exklusiv biodiversitet.
Problemet har ställts på sin spets i flera aktuella fall. De gamla magnifika träden i Lundagård är ett talande exempel. Denna kända park mitt inne i Lund har engagerat snart sagt envar i lärdomsstaden.
Farliga träd
Striden gäller om de gamla trädjättarna i parken ska avverkas eller ej. De flesta börjar bli så gamla att de betraktas som ”farliga träd”. Med det menas äldre träd som anses utgöra en överhängande fara för människor som vistas i deras närhet. Parken uppfattas av vissa som mycket långt från det parkideal man hade när parken planterades. Geometrin börjar gå förlorad och föryngring är inte möjlig utan ökat ljusinsläpp dvs. avverkning. Kommunen kan också bli ersättningsskyldig om en olycka skulle hända med nedfallande träd eller grenar. Det känslomässigt komplicerade läget förenklas inte av att det finns konventioner som måste följas både beträffande kulturarv och biologisk mångfald, som här står emot varandra. Efter tio års strid har man nu försiktigt börjat föryngra parken.
Urskogsarter
Under de senaste åren har en rad mycket intressanta insektsarter som är knutna till de gamla ihåliga träden kunnat påvisas. Flera av arterna är rödlistade och har bara ett par kända lokaler kvar. Ett par av arterna troddes t.o.m. vara försvunna från landet och hade inte setts sedan mitten på 1800-talet. De är helt knutna till de överåriga innanmurkna träd som finns i urskogsliknande ädellövskogar – och i några gamla parker. Kan vi med berått mod förstöra dessa sista förekomster i landet?
Alléer
Traditionellt ska en allé utgöra ett linjärt element i kulturlandskapet. Men många finner större estetiska värden i de skulpturala gammelträden än i en rad av jämnåriga ungträd av exakt samma storlek. Många alléer föryngras i sin helhet eller avvecklas idag med den räta linjens estetik som grund, samt av trafiksäkerhetsskäl. Här står sig ofta biotopskyddet slätt även om det är lagfäst.
Skog utan jättar
Dagens produktionsinriktade skogar saknar nästan helt de riktigt gamla lövträden. Det är endast i några få reservat och i en del igenväxande hagmarker som trädjättar kan uppbringas. Den livsmiljö som tidigare fanns företrädd såväl på skogsmark som i kulturlandskapet håller snabbt på att försvinna. Utsikterna att kunna återskapa gammelträd av rätt sort i produktionsskogar är i stort sett obefintliga, även om s.k. evighetsträd nu sparas i viss omfattning.
Sektorsansvar
Uppenbarligen är det här en del av sektorsansvaret för bl.a. Fastighetsverket, Boverket och Vägverket. Trots det möter man ofta samma förnärmade attityd som 1960-talets skogsmän visade upp mot naturvårdare, som kom och blandade sig i den verksamhet där de alltid själva stått för expertisen. Inom parkförvaltningar har man dock under den sista tiden kunnat spåra ett nytänkande. Intresset för de unika biologiska värdena i stadsparker, slottsparker, kyrkogårdar och alleér börjar vinna gehör hos de skötselansvariga. Det lovar gott för framtiden.