Grönområden i städer är viktiga för att bibehålla en rik och varierad flora och fauna. I speciella fall kan parker fungera som tillflyktsort för tillbakaträngda arter som har svårt att klara sig ute i naturen. Exempelvis är gamla, solitära lövträd nödvändiga livsmiljöer för en mängd sällsynta insekter och kryptogamer. Sådana träd har i stor utsträckning försvunnit från kulturlandskapet under de senaste århundradena, men kan återfinnas i parkmiljöer i och utanför städerna. Speciellt parker med flerhundraåriga anor kan alltså underlätta vissa kräsna organismers fortlevnad.

Mänsklig påverkan på gott och ont

En grundläggande fråga är om en artrik flora och fauna kan finnas i städer. I de flesta fall tycks människans utnyttjande av naturen ha utarmat den biologiska mångfalden. Redan under förhistorisk tid bidrog troligen en intensiv jakt till en omfattande utrotning av ett antal storvuxna däggdjurs- och fågelarter. Idag är ödeläggandet av olika biotoper ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden. Men trots allt kan mänsklig störning, utformad på rätt sätt, skapa förutsättningar för hög artrikedom.

Störda miljöers artrikedom

Exempel på störda men artrika miljöer fanns i det ålderdomliga och småskaliga odlingslandskapet i södra Sverige, där många småbiotoper och kantzoner gynnade förekomsten av ett stort antal växt- och djurarter. Även biotoper i eller nära urbana områden kan vara artrika. I engelska studier av trädgårdar har man t.ex. påvisat en förbluffande mångfald bland insekterna.

I stadens parker borde det finnas unika möjligheter att skapa artrika miljöer. Detta kräver dock goda kunskaper om hur man bör utforma skötseln av parkerna och att det finns en långsiktighet i stadsplaneringen. För att dessutom vidmakthålla biologisk mångfald är det viktigt dels att man har förståelse för de ekologiska processer som verkar i olika miljöer, dels att kontinuitet skapas.

Parkens ekologi inte så känd

Våra kunskaper om ekologiska processer i parkmiljöer är dock bristfälliga. I tyska undersökningar av stadsmiljöer har man t.ex. visat att artantal hos vissa marklevande skalbaggar påverkas positivt av en större park-area. Vi vet att arean påverkar artantalet. Fortfarande är dock våra kunskaper ofullständiga om vilka mekanismer som styr artantalet. Det är ju inte säkert att ökad area i sig medför större artrikedom. Istället kan någon faktor som samvarierar med area styra antalet arter.

Kännedom om vilka ekologiska processer som påverkar biologisk mångfald är viktigt både då man utformar skötseln av parker, och då man anlägger nya grönområden. Dessutom måste parker och grönområden få tid att mogna. Skall vissa viktiga element, t.ex. stora träd, kunna uppnå sina fulla biologiska kvaliteter krävs åtskilliga hundra år av utveckling. Därmed inte sagt att parken skall lämnas vind för våg. Tvärtom kan skötseln vara av avgörande betydelse för att bibehålla en önskad hög biologisk mångfald. Vissa partier kanske avsätts till skog, andra hävdas genom intensiv klippning, o.s.v.

Förändrat skötseltänkande

Den traditionella skötseln av parker är inriktad mot att omforma landskapet på ett tilltalande sätt, genom att kontrollera vegetationen. Stora, öppna ytor med klippt gräs varvas med planteringar, buskage och partier med träd. Ofta förekommer även olika domesticerade eller införda arter och sorter. Vad betyder detta för artrikedomen totalt sett?

Om parker och grönområden är viktiga för den biologiska mångfalden, bör skötseln inriktas mot att man gynnar en hög artrikedom såväl i producentledet (de gröna växterna) som bland konsumenterna (växtätare, rovdjur och nedbrytare). Naturligtvis kan vissa nyckelarter bland växterna betyda mycket för en rik artvariation bland konsumenter, t.ex. olika insekter, men generellt sett borde en balanserad mångfald på flera trofiska nivåer vara eftersträvansvärd.

Studerar arters samspel

I ett forskningsprojekt som stöds av Skogs- och jordbrukets forskningsråd studerar vi (undertecknad och Mikael Hake, Grimsö forskningsstation, SLU) betydelsen av olika trofiska interaktioner för biologisk mångfald. Hittills har vi fokuserat på sambanden mellan trädlevande insekter, spindlar och småfåglar.

Experimenten, som utförts i Göteborg i samarbete med parkförvaltningen och Botaniska trädgården, går bl.a. ut på att utvärdera om fågelpredationen påverkar leddjuren på björk och ek, samt om skillnader i påverkan föreligger mellan parker med olika skötselintensitet.

Fåglarnas roll viktig

Våra första resultat tyder på att fåglarna har en kraftig negativ effekt på populationstätheten av många leddjursgrupper. Detta innebär att fågelpredation åtminstone i teorin kan påverka artrikedomen bland insekter och spindlar. Vi vet ännu inte om så är fallet eftersom bearbetning av material från experimentet pågår.

Men det finns anledning att misstänka att om man önskar skapa stor biologisk mångfald på flertalet av de trofiska nivåerna bör skötseln av parker inkludera fågelfaunan på ett eller annat sätt.

Studier av predationseffekter i andra system, t.ex. marina hårdbottnar, har visat att biodiversiteten kan öka om s.k. topprovdjur äter flera arter på de underliggande trofiska nivåerna. Predationen hindrar de konkurrenskraftigare arterna från att tränga ut de konkurrenssvagare. En hög täthet av småfåglar i parkerna skulle alltså kunna leda till en hög artrikedom bland leddjuren. Emellertid kan flera olika faktorer komplicera bilden.

Våra resultat tyder på att det finns skillnader mellan olika parker och vilka effekter fågelpredationen får för insekter och spindlar. En tänkbar förklaring är att mänsklig påverkan indirekt griper in i de ekologiska processerna. Därmed kan också parkskötseln vara ett viktigt instrument för att skapa artrika miljöer.

Gamla träd innehåller en stor artdiversitet, men anses ibland skräpiga och farliga. Här en ålderdomlig ek i Strömsholms slottspark.

Foto: Björn Cederberg

Konflikter vid förändrad skötsel

Fortsatta studier av interaktioner mellan olika trofiska nivåer i parkernas födovävar kan förhoppningsvis leda till att man får bättre förståelse för de ekologiska mekanismer som påverkar den biologiska mångfalden. Eftersom skötsel och annan mänsklig påverkan troligen måste inriktas mot fler trofiska nivåer än producentledet, kan dock detta innebära att man kommer i konflikt med allmänhetens intressen.

Kanske skall gräset tillåtas växa högt och buskage få breda ut sig på en del ställen i parker, om man vill gynna en hög artrikedom hos bl.a. insekter och fåglar. Dessutom kanske man bör välja inhemska växter för en del av planteringarna, o.s.v. Om dessa åtgärder genomfördes skulle det leda till att parkernas struktur förändrades ganska radikalt.

Vissa av problemen förknippade med en förändrad skötselfilosofi finns idag bl.a. hos allmänhetens attityder till parkerna. Att död ved är en viktig resurs för mängder av arter är nu väl uppmärksammat. Om död ved lämnas kvar, kan detta upplevas negativt av människor som besöker parken. Gemene man är inte alltid övertygad om det lyckade med att ha ”skräpiga” partier i parker och grönområden.

Viktigt informera allmänheten

Parallellt med arbetet att hitta solid ekologisk grund för parkskötsel, finns det ett utrymme för ett omfattande pedagogiskt arbete. Om idéerna om biologisk mångfald ska kunna omsättas i praktiken får vi inte glömma att informera allmänheten om våra syften.