Det medvetet anlagda som små och stora historiska trädgårdsanläggningar, parker, begravnigsplatser och landskap är en del av vårt kulturarv som för sin överlevnad kräver kontinuerlig skötsel. De historiska anläggningarna har ett behov av lämpligt växtmaterial för ny- och återplantering. För det praktiska bevarandet av äldre kulturväxter i Sverige har konventionen om biologisk mångfald fått direkt praktisk betydelse. Konventionen understryker betydelsen av att den biologiska mångfalden av både vilda och domesticerade arter bibehålls och nyttjas på ett för människans överlevnad hållbart sätt.
Kunskap och kulturuttryck
De medvetet anlagda anläggningarna bör bevaras i sin naturliga omgivning för att förhindra ekologisk obalans. Det innebär konkret att undvika anläggandet av sådant som kan störa denna balans. Anläggningarna kan ses som kunskapsunderlag och resurser för såväl kulturmiljövården som naturvården. Platsens naturgivna förhållanden utgör, tillsammans med människans kunskap och arbete, miljöer med ett kunskapsunderlag för såväl den biologiska mångfalden som anläggningens betydelse som kulturellt utryck, dess effekter på miljö och hälsa, betydelsen för rekreation och kreativitet och som spridningskorridorer. Ett aktivt bevarande med skötsel kan visa hur naturen nyttjades för ekonomiska, sociala eller estetiska behov.
Ett exempel på en sådan anläggning är Drottningholms slotts parkanläggning som ligger på Lovön i Ekerö kommun. På Drottningholm tillkom den äldsta trädgården vid slutet av 1600-talet, på drottning Hedvig Eleonoras initiativ och under ledning av slottsarkitekterna Nicodemus Tessin d ä och Nicodemus Tessin d y. Den ligger i direkt anslutning till slottet, omgärdad av fyrradiga lindalléer och kallas för barockträdgården. De första 300 lindarna som planterades år 1684 var parklind av holländsk typ, men även andra lindsorter, främst skogslind har planterats i alléerna. Återplantering av lindar har skett av olika anledningar och först omkring 1726 var alléerna med de 846 träden relativt kompletta.
Den arkitektoniska och hortikulturella kompositionen har ett historiskt och konstnärligt värde. De huvudsakliga strukturerna i anläggningen består av levande växter. Det biologiska kulturarvet i den medvetet anlagda anläggningen Drottningholms slotts parkanläggnings fyrradiga lindalléer har inventerats och man vet idag vilka lindarter, sorter och till och med vilka kloner som finns i alléerna. Vid arbetet med föryngringen av trädbeståndet i de senaste etapperna, har träd planterats som är uppförökade från sticklingar som har tagits från de äldsta träden. Äldre lindar – så kallade anekdotträd – har bevarats i alléerna och dessa anekdotträd blir bärare av ett biologiskt kulturarv såväl som en biologisk mångfald.
Internationella stöddokument
Florens-chartret är en internationell deklaration för bevarande och restaurering av historiska trädgårdsanläggningar, parker och landskap, som kan användas vid arbetet med det medvetet anlagda. Det antogs av ICOMOS (International Council of Monuments and Sites) i december 1982.
I artikel 6 anges att begreppet historiska trädgårdsanläggningar är tillämpbart på såväl små trädgårdar som stora parker, formella såväl som landskapliga. Av artikel 2 framgår att en historisk trädgårdsanläggning är en arkitektonisk komposition vars huvudsakliga beståndsdelar utgörs av levande växter. Därmed uppstår anläggningens uttryck i spänningsfältet mellan årstidernas växlingar, naturens gång, växtlighetens föränderlighet och förgänglighet och den konstnärliga strävan efter att bevara anläggningen oförändrad.
Artikel 12 i Florens-chartret anger att de arter av träd, buskar och andra växter som ska ersättas regelbundet ska väljas i enlighet med den bästa kunskapen om odlingstraditionen och ståndortsförhållanden på den aktuella platsen liksom också med hänsyn till möjligheterna att identifiera och i anläggningen bevara ursprungligen använda arter.
ICOMOS Australien arbetade 1999 fram det så kallade Burra dokumentet, som behandlar bevarande av platser med kulturell betydelse och presenterar en arbetsprocess för att ta fram en vårdplan som innebär att samla in kunskap om platsens betydelse och undersöka platsens förutsättningar. Med vårdplanen som grund kan olika åtgärder genomföras. Burra-dokumentet betonar även betydelsen av hantverkskunnande för skötseln av det medvetet anlagda med dess naturliga föränderlighet över tiden.