Vad är naturvård? Det är inte helt lätt att definiera i praktiken. Ordet i sig kan ge intryck av att skydda och konservera (särskilt om man ser till det engelska ordet för naturvård, nature conservation). Och det är en av naturvårdens alla uppgifter. Men det är en komplex verksamhet med många andra mål, och många verktyg i sin verktygslåda.

Naturvård kan handla om att skydda vissa områden, och allt som finns däri. Det finns en rad olika slags områdesskydd, och flera olika aktö­rer kan använda detta redskap – Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket genom länsstyrelserna, eller kommunerna. Frivilliga avsättningar kan också ligga i detta ”fack”.

Om man skär på en annan ledd har vi arter av växter och djur som är utsedda som skyddsvärda. Vissa av dessa har blivit fridlysta, medan andra skyddas inom EU:s Natura 2000-områden, som tillsammans är tänkta att bilda ett ekologiskt sam­manhängande nätverk i hela Europa.

Att skydda ett område med målet att bevara den biologiska mångfalden kan innebära att man avly­ser den mesta verksamheten där, men kan också innebära en vis typ av skötsel.

Utanför skyddade områden ska arter bevaras genom hållbart nyttjande, men förutsättningarna är olika i olika sektorer. Jordbruket är starkt reglerat i vad man får och inte för göra på sin mark ur ett miljöperspektiv, men det finns också många slags ersättningar för att styra verksamheten exempel­vis mot jordbruksmetoder som gynnar biologisk mångfald. Om man tittar på skogssektorn finns det mindre av både reglering och ekonomiskt stöd för att främja biodiversitet.

Trots naturvårdens starka utveckling de senaste decennierna med goda föresatser, politiska mål­sättningar och hårt arbete på alla nivåer i samhäl­let, har vi en trend som går åt fel håll, inte minst vad gäller den biologiska mångfalden. Hur kan vi hitta verksamma verktyg för att vända detta? Det blir allt tydligare att naturvården inte enbart är en angelägenhet för naturvetare. Mycket i natur­vårdsarbetet handlar om samhällets organisering, policyfrågor, beteendeförändringar, och hur olika sektorer och intressenter (forskare, tjänstepersoner vid myndigheter, bönder, skogsägare, företag) kan kommunicera och samarbeta. För att förändra och förbättra dessa processer krävs kunskap och insik­ter som samtliga vetenskapsområden kan bidra med. Just så som CBM arbetar – tvärvetenskapligt och interdisciplinärt, och med samverkan i fokus.

Forskningsprogrammet Naturvårdskedjan, bedrivet på CBM åren 2001–2007 med 30 miljoner kronor i omsättning, är ett konkret exempel på mångvetenskap för att främja naturvårdsarbetet i Sverige. Syftet med forskningen var att identifiera de svaga länkarna i naturvårdsarbetet. Enligt Naturvårdskedjans modell behövs fyra övergri­pande och sammanlänkade komponenter för att åstadkomma effektiv naturvård:

• Tydliga mål på olika nivåer (Sveriges miljökva­litetsmål, aktionsplaner för biologisk mångfald, sektorsmål).

• Fungerande styrmedel som styr verksamheten mot målen (internationella konventioner, natio­nell lagstiftning, ersättningar, information och utbildning).

• Rätt skötsel för att nå målen (skyddade områden, bruksmetoder i olika sektorer, restaurering).

• Utvärdering för att veta när målen har uppnåtts (tillfälligt eller som kontinuerlig övervakning av tillståndet i naturen och av styrmedel och åtgärder).

Idag är det ofta så i naturvården att man utvecklat olika komponenter oberoende av varan­dra, vilket gör att länkarna inte hänger ihop, till exempel att ett styrmedel inte ger rätt incitament till åtgärder.

Vår värld utvecklas i snabb takt, och utmaning­arna i naturvården skiftar. Men i grunden handlar det hela tiden om att både använda och förvalta naturen på ett sådant sätt att de livsviktiga livsvä­var, som vi människor är helt beroende av för vår överlevnad, håller samman och kan fortsätta växa.