På senare år har ingen bok om ett naturområde i Sverige fått mig så intresserad och så angelägen att läsa vidare som Ottenby naturen och historien av Urban Ekstam, Nils Forshed och Olof Johansson (Triandrum förlag). Boken tar nämligen upp en rad olika aspekter på Ottenbyområdet på södra Öland. Det är inte bara en uppräkning av historiska förhållanden, fåglar, växter m.m., utan boken väver också samman dessa olika aspekter på ett fascinerande sätt.

Författarna använder verkligen historien för att få oss läsare att förstå varför naturen ser ut som den gör i Ottenby. Det är inte bara den yttre och mer storstilade historien som beskrivs. Tyngdpunkten ligger i stället på det mera vardagliga utnyttjandet genom tiderna.

Fågelavsnittet är mycket bra och här förklaras bl.a. fågelstationens viktiga roll i miljöövervakningen.

Mycket intressanta avsnitt berör 1900-talets skiftande skogsskötsel i Ottenbylund och den varierande slåtter- och beteshävden på bl.a. Schäferiängarna. Tyvärr bygger många av naturvårdens skötseldiskussioner ibland bara på vad som går att se i landskapet vid en snabb överblick. Vi behöver initierade ekologiskt-historiska beskrivningar som denna för att kunna föra en saklig debatt om hur framtida skötsel skall se ut på olika håll. Därmed inte sagt att en uttömmande ekologisk-historisk beskrivning av ett område bara kan resultera i en skötselmodell.

Ottenby är ett av Sveriges mest mångskiftande och intressanta naturområden. Genom Ottenbyboken har vi både fått något av en modell för hur vi kan beskriva sådana intressanta naturområden och ökat på sevärdheterna för en allmänt naturoch kulturintresserad besökare.

Nils Forshed har skickligt och välunderbyggt illustrerat flera av de böcker som Ekstam och Johansson skrivit, men jag tycker att han i Ottenbyboken har nått nya höjder med ett par av landskapsbilderna. Stämningen är fångad på ett mycket finstämt sätt t.o.m. i bilder där det finns bilar med! Han visar också prov på en humoristisk sida t.ex. när han illustrerar fågelskådares mera extrema kryssarmani.

Ottenbyboken berättar om många negativa händelser för naturen i området, men den beskriver också hur negativa trender har brutits och hur naturvärdena har återkommit. Det nya kraftiga betestrycket på Schäferiängarna är kanske det bästa exemplet. Det visas hur vadarna återkom, men jag saknar statistik som illustrerar detta från 90-talet.

Det enda negativa jag kan ha att säga om boken hör samman med denna typ av frågor. Varför finns inte färsk statistik med? Det skulle också vara intressant att få veta hur några fler organismgrupper har reagerat på hävdförändringarna m.m. Författarna må ursäkta att jag efterfrågar mer, men det är deras eget fel. Skriver man en så intressant bok vill läsaren veta mer.

Ett sätt att lära sig mer är naturligtvis att besöka Ottenby. Nu kan den vetgirige dessutom komplettera sina kunskaper i det nyöppnade Naturrummet nere vid Långe Jan.