Det är lätt att instämma i storslagna uttalanden om att vi måste ha en hållbar utveckling såväl i Sverige som i världen när det gäller ekologi, ekonomi och det sociala området. När sedan dessa storslagna ord skall omsättas i handling, finner man ofta att det övergripande målet rymmer inbyggda konflikter. I miljödebatten för 10–20 år sedan ställdes konflikterna på sin spets. På senare tid har dock en hel del uppmuntrande exempel visat att vi kanske har överbetonat motsättningarna mellan samhällets ekonomiska och ekologiska utveckling. Det har nästan gått mode i att framhålla de positiva samarbetsmöjligheterna i olika sammanhang. Vi skall fortsätta att göra detta, men det får inte innebära att man sopar naturvårdens verkliga konflikter under mattan. För tillämpad forskning kring biologisk mångfald gäller det att både klargöra var naturvården kan ha samarbetsvinster, och när det verkligen är fråga om konkreta motsatsförhållanden mellan naturvården och andra intressen.

Konfliktinriktad forskning kan ibland ha det positiva med sig att den konflikt man först trodde sig se inte var så påtaglig, och att lösningarna låg närmare än vad man kunde tro.

Det svenska miljöarbetet utgår idag till stora delar från de 15 (snart 16) miljömålen. I detta nummer av Biodiverse som handlar en hel del om konflikter granskar vi en del av miljömålen. Författaren frågar sig om miljömålet Storslagen fjällmiljö  verkligen är särskilt relevant och om det verkligen aktivt leder fram till en god hushållning med naturresurserna i fjällen. Artikeln visar på den ganska stora diskrepans som finns mellan det centrala perspektivet i statsförvaltningen och de lokala uppfattningarna om olika miljöfrågor.

Lokal förvaltning behövs för att vi på ett realistiskt sätt ska närma oss miljömålen. Men i ett odelat applåderande av lokal förvaltning ligger en motsättning. Det centrala perspektivet är fortfarande nödvändigt för att tillgodose intressen hos alla de människor som inte bor i lokalt förvaltade områden och för att skydda arter och miljöer som kan vara svåra att överblicka med ett lokalt perspektiv. Det är en utmaning för naturvården att i framtiden kunna få till stånd en bra avvägning mellan lokal och mer nationell förvaltning. Även i ett europeiskt perspektiv är detta helt nödvändigt. Vi i Sverige måste ha rätt att komma med synpunkter på hur till exempel panterlo och munksäl förvaltas i Spanien och Grekland, likväl som eneglsmän och tyskar skall kunna ha synpunkter på  till exempel hur vi förvaltar fjällen.