När ArtDatabanken med sina expertgrupper bedömer arter inför varje ny rödlista gör vi detta utifrån internationellt fastlagda kriterier. Dessa rödlistekriterier är konstruerade så att de ska spegla hur stor risken är att arter dör ut från landet. Ju högre försvinnanderisk, desto allvarligare kategori klassificeras den i. Kriterierna handlar exempelvis om att avgöra om arter minskar i populationsstorlek och i så fall hur snabbt, vidare hur stort förekomstområde arterna har och om detta är någorlunda sammanhängande eller om delpopulationerna är kraftigt isolerade från varandra. Även om vi inte har exakta data kan vi ibland bedöma arter utifrån hur deras livsmiljö förekommer och utvecklas (se vidare Gärdenfors 2005). Det händer dock ganska ofta att vi har indikationer på att en arts framtid inte är säker i Sverige, men ändå har vi alldeles för lite data för att kunna utvärdera dess status gentemot rödlistekriterierna. Då klassificeras arten i kategorin Kunskapsbrist (förkortat DD = Data Deficient).
Av rödlistans 3653 arter är hela 601 (16 %) förda till kategorin Kunskapsbrist. Det betyder att vi bedömer att dessa arter sannolikt har problem med sin långsiktiga överlevnad i Sverige men vi har för lite kunskap för att säkert påstå att de är hotade eller t.o.m. försvunna från landet.
Några exempel på DD-arter kan illustrera detta. Svavelskinn Ceraceomyces sulphurinus är en svamp som lever som nedbrytare på liggande, grova stammar av bok i hedbokskog. Den är funnen två gånger i Sverige, i Småland 1940 samt i Halland 2004. Strandsylmossa Pleuridium palustre växer på fuktig torvhaltig jord intill vattensamlingar och sumpiga ställen. Den är senast sedd på 1970-talet i sydvästra Sverige. Framför allt är den iakttagen i norra Skåne framtill 1950-talet.Arten har eftersökts under senare år men hittills utan resultat. Olivtalltagel Bryoria tortuosa är en stor och karaktäristisk busklav som påträffades i Sverige först år 2000. Den är nu känd från två lokaler i Dalarna. I Sverige har den hittats på nordsluttningar med gles gammal tallskog med enstaka senvuxna granar och lövträd nära sjöar i låglandet. Arten växer i stort sett endast på senvuxna granar tillsammans med ett flertal andra hänglavar. På den ena lokalen förekommer arten på fem träd och på den andra på två träd.
Taiganäbbmus Sorex isodon (1, 3 och 5 från vänster) bredvid vanliga näbbmöss. Foto: Karl Fredga
Foto: Eva Jansson
Taiganäbbmus Sorex isodon är sällsynt i Sverige och den är endast känd från två områden i Sverige (SÖ Jämtland samt Överkalix i Norrbotten). Den har fångats på många platser i Finland. I Norge finns två vitt skilda förekomstområden, dels en lokal i Troms fylke, dels fyra lokaler inom ett relativt begränsat område i trakten av Trysil, Hedmark. I det senare området har ett flertal taiganäbbmöss hittats helt nära den svenska gränsen. Man kan förmoda att arten därför också finns på lämpliga lokaler i angränsande delar av norra Värmland och Dalarna. Den optimala biotopen verkar vara gammal och fuktig bland- eller granskog med ett tjockt mosstäcke och tät undervegetation av gräs och örter, ofta längs små bäckar eller åar.
Bärfisen Stagonomus pusillus lever på veronikaarter. Den har tidigare hittats från Skåne till Åsele lappmark på relativt många lokaler. Ca 85% av fynden är dock gamla och endast två fynd har gjorts efter 1948. Fyra exemplar av fjällrotfjäril Gazoryctra ganna fångades i Tornedalen 1847. Sedan dess har arten inte kunnat återfinnas, trots att den fortfarande förekommer i norra Finland. Arten sägs flyga i gryningen under sensommaren och undgår därför ofta upptäckt.
Det är viktigt att arter som klassificeras som Kunskapsbrist inte glöms bort i naturvårdsarbetet. Flertalet av dem är sannolikt illa ute och några har säkert redan är försvunnit från landet. Det är därför mycket angeläget att aktivt försöka söka efter dessa arter. Om någon är intresserad av att hjälpa till i detta sökande hör gärna av er, t.ex. genom ett epostbrev till ArtDatabanken@slu.se.