Dyster svamp? Trådskivlingarna är dåligt kända på grund av de murriga färgerna. Den här bestämdes till Inocybe lacera. Foto: Urban Emanuelsson
Även om de flesta svenskar sällan kommer i kontakt med en växt- eller zoosystematiker, pågår ett intensivt arbete med att sortera upp den biologiska mångfalden. ArtDatabanken håller på med Svenska artprojektet – ett gigantiskt dokumentationsarbete som kommer att täcka över 50 000 arter. Det arrangeras konferenser och symposier om arter och systematisk forskning. Den 28 november i höstas samlades Sveriges taxonomiska expertis på Naturhistoriska Riksmuseet för att under två dagar presentera sin forskning, utbyta idéer och förkovra sig i varandras kunskaper och intresseområden. Systematikdagarna samlade över 200 taxonomer, systematiker, evolutionsforskare och andra intresserade från hela Sverige samt en del gästforskare från andra länder.
Okända plattmaskar
Karolina Larsson från Uppsala universitet drog med åhörarna ner i blötan bland en okänd grupp av plattmaskar. Catenulider, som de heter, är mycket vanliga på många olika lokaler runtom i världen, men är trots detta dåligt kända på grund av svårigheterna med att artbestämma dem. Karolina har funnit drygt 20 för vetenskapen nya arter under sina studier och arbetar nu med att ge en mer komplett bild av släktskapen bland plattmaskarna.
Mattias Forshage från samma universitet pratade om steklar under rubriken Diversitet i det fördolda. Bland glattsteklarna finns en grupp där man anser att hälften av de svenska arterna ännu är obeskrivna. När både arterna och de inbördes släktskapen är så dåligt kända som hos denna grupp, är det vanskligt att göra naturvårdsmässiga bedömningar, berättar Mattias.
Mats Thulin trollband publiken med historier om sina vedermödor under botaniska insamlingsresor i Somalia. Ökenvandringar med kamel och dieselhandel på svarta marknaden är stående inslag för en växtsystematiker på jakt efter nya fynd från Afrikas horn.
Knöliga sporer
Från Göteborgs universitet kom Ellen Larsson och presenterade ett av Nordens artrikaste svampsläkten – Inocybe, eller trådingar. Även dessa organismer är dåligt kända, mycket beroende på att de har små, oansenliga fruktkroppar med dystra färger. För att artbestämma dem krävs undersökning i mikroskop där experterna tittar på sporernas knölighet och letar efter kemiska substanser. Men inte ens sådana ingående undersökningar räcker för att skilja arterna åt, utan Ellen Larsson använder molekylära tekniker när systematiken ska redas ut.
En gåta för systematikerna är varför Sydamerika är så ofantligt artrikt. Vid Göteborgs universitet pågår ett projekt där man söker en förklaring till detta. Alexandre Antonelli förklarade att man har observerat två angränsande områden i Sydamerika som hyser den allra största koncentrationen av arter. Eftersom det idag inte finns något som hindrar att arter sprider sig mellan dessa områden, har man dragit slutsatsen att historiska förlopp ligger bakom dessa diversitetscentra. Genom att analysera gensekvenser kan forskarna återskapa evolutionshistorien. Det går sedan att åldersbestämma specifika artgrupper med hjälp av molekylär datering. Genom att jämföra sådana dateringar med tidpunkterna för kända geologiska och klimatologiska händelser, kan man dra slutsatser om hur organismerna har spritt sig och slutligen hamnat där vi finner dem idag.
Tillämpningar för naturvård
Den systematiska biologins relevans för naturvård analyserades av Katarina Andreasen, Uppsala universitet. Forskningen bidrar till att lösa problem inom naturvård som artbegrepp, identifiering och prioriteringar av skyddsvärda grupper. Men det går att utnyttja forskningsresultaten mer effektivt än vad som görs idag. Ett exempel är att använda artens biologiska distinkthet, som kan mätas med så kallad fylogenetisk diversitet. Det är ett mått på artens eller artgruppens evolutionära potential, det vill säga hur många nya arter man kan förvänta sig att en viss grupp kommer att generera. Det ger en viktig fingervisning om hur man ska prioritera arbetet med olika grupper.
Totalt sammanfattade tjugotvå talare sin forskning under Systematikdagarna, som blev en inspirerande uppvisning av verksamheten vid de systematiska forskningsinstitutionerna i Sverige.