Inte är väl klätten, en av våra vackraste nejlikväxter, ett ogräs! Nej, vi ändrar ständigt uppfattning om vilka växter som är oönskade. Plogen hindrade fleråriga växter som blåhallon och oxtunga att vara allvarliga åkerogräs. Senare decenniers effektiva metoder har t.o.m. gjort att annueller som åkermadd, gaffelglim och korndådra är så sällsynta att de har blivit rödlistade.

I ett kretsloppsinriktat jordbruk försöker man att minska kväveläckaget t.ex. genom att behålla en aktiv rotfilt efter skörd med s.k. fånggrödor. Man kan då tänkas dra nytta av inhemska växter som är aktiva vid våra låga temperaturer. De gamla ogräsen är inte bara vackra, levande kulturminnen utan också en genreserv för framtiden!

Idag är ett fyrtiotal ogräsarter hotade i olika grad och därtill är tolv arter redan försvunna. Tack vare projektet Allmogeåker (se Biodiverse nr 1/96), där gamla lantsorter och ogräs odlas på ideell basis, har situationen för råglosta och klätt förbättrats och arterna bedöms numera som Sårbara. Hittills har projektet använt gotlandsråg som gröda, men i syfte att utnyttja mer lokalt genmaterial arbetar man nu med ett antal regionala lantsorter och hotade ogräs. Även ogräsen är en del av vår biologiska mångfald!