Temat för detta nummer är etnobiologi, dÊvÊs hur människan genom tiderna har nyttjat biodiversiteten. Mat har förstås alltid varit ett viktigt användningsområde. Det har inte bara varit några enstaka sädeslag och tamdjur som har varit våra födoämnen. Bara genom att räkna efter hur många djur- och växtarter som är inblandade vid en bättre middag står det klart att mångfalden arter vi nyttjar tÊex i matlagningen är mycket stor. Studerar vi sedan den fulla bredden av historiskt nyttjande av djur och växter finner vi att våra förfäder och även en del personer fortfarande idag besitter mycket stora kunskaper om nyttjandemöjligheterna av också vilda djur och växter.

Gamla uppslag kan vara bra när vi idag försöker finna nya användningsområden för fauna och flora. Äldre tiders kunskap kan tas tillvara och utvecklas med dagens moderna metoder. Det kan röra sig om medicinska användningsområden, nya byggnadssätt, nya material i moderna produkter och mycket mer.

Detta är ett av många skäl som gör att vi på CBM driver ett projekt som går ut på att kartlägga den traditionella kunskapen om användning av djur och växter i Sverige.

Projektet Etnobiologi i Sverige visar också på de starka kopplingar som finns mellan vår kultur och den biologiska kunskapen. Bara att veta mer om hur olika djur- och växtarter varit till nytta för våra förfäder ger oss en större respekt både för äldre generationer och för biodiversiteten i stort.

Kunskap om systemen

Jag vill dock framhålla att etnobiologi inte bara är en fråga om kunskap om användandet av enskilda djur- och växtarter. Etnobiologi handlar också om den kunskap som funnits i äldre samhällen för att nyttja hela ekosystem och för att förstå sig på och hantera olika processer.

För att ta ett exempel så har det funnits en hel del kunskap om hur gödsel kunnat användas, långt före man kände till begrepp som kväve, fosfor och kalium. En del av den folkliga kunskapen om gödselanvändningen var som mycket annan etnobiologi vidskepelse och sagor medan andra delar av kunskapen var empirisk nyttig (om än i en något fantasifull dräkt ibland). Vissa uppfattningar var också direkt menliga för tex ett effektivt jordbruk.

Ekologiska förfäder?

Etnobiologin intresserar sig alltså också för äldre samhällens ”ekologiuppfattning”. Här finns mycket intressanta saker att hämta bl.a. för att kunna ta reda på om det ligger något i uppfattningen att äldre samhällen handskades på ett varsammare sätt med naturen än vad vi gör idag. Eller var det kanske så att man gjorde sitt bästa för att avkräva naturen så mycket resurser som möjligt utan tanke på de långsiktiga följderna? Naturligtvis kan man inte generalisera i ena eller andra riktningen, men det är mycket intressant att försöka att djupare förstå om det funnits någon ”balans” mellan natur och människa eller om vi bara hade för små resurser för att riktigt kraftfullt exploatera naturen på ett ohållbart sätt i äldre tid. Etnobiologin kan alltså medverka till vår förståelse av den mänskliga historien i ett längre perspektiv.