Naturvårdsverket arbetar för närvarande med en översyn av fridlysningsbestämmelserna. Reglerna och arturvalet är delvis inaktuella. Nu försöker man få in ändringar som gör att den fridlysta artens växtplats eller habitat också omfattas av skyddet. Det är inte alldeles lätt eftersom inga regler om intrångsersättning finns angivna (Miljöbalkens 8 kap. 1-2 §§ – tidigare NVL 14 §). Idag får fridlysningen inte utgöra ett hinder mot att markägaren nyttjar marken ändamålsenligt.

Ett annat problem är att vissa arter är fridlysta i hela eller stora delar av sitt svenska utbredningsområde utan att vara nationellt fridlysta. Då kan det inte minst av pedagogiska skäl vara lämpligt att fridlysningen vilar på nationell basis genom Naturvårdsverket.

Fler fridlysta arter

Det kanske starkaste skälet till översynen är dock de krav som Bernkonventionen och Habitatdirektivet ställer på fridlysning av vissa arter.

Enligt Bernkonventionen ska de arter som anges som ”strikt skyddade” fridlysas i alla länder som konventionen omfattar. Dessa arter har också arbetats in i CITES-förordningen som hindrar transporter och handel med arterna. Bernkonventionens arturval har också legat till grund för EU:s Habitatdirektiv, vilket för vissa arter (Annex 4) innebär krav på fridlysning.

Fåglar och däggdjur samt fiskar (inkl kräftor och musslor) regleras redan genom jakt- respektive fiskevårdslagstiftningen. De flesta andra arter i urvalet är problemlöst att fridlysa för svenskt vidkommande och flera av arterna har redan ett fullgott skydd. Några arter däremot, ter det sig mer tveksamt att ha med. Åkergrodan är ett exempel: Det är vår vanligaste grodart och är spridd i hela landet. Den leker i många typer av vatten allt från vassrika sjöstränder till myrgölar. Enligt förslaget kommer det nu att bli kriminellt att ta in grodrom för kläckning i akvarium, såvida man inte kan finna ett sätt att kringgå just detta.

Det kan ibland vara olämpligt att fridlysa arter. Man riskerar att dra uppmärksamheten från de faktorer som verkligen påverkar artens överlevnad och det är sällan jakt, förföljelse eller insamling, utan istället ofta biotopförluster eller biotopförsämringar. Man riskerar också att respekten för fridlysningsinstrumentet minskar om vanliga arter fridlyses vilket inte gynnar de arter som verkligen är betjänta av skyddet.