I en artikel från 2008 hävdar Nobelpristagaren i kemi Paul Crutzen att odling av biobränslen för att ersätta fossila bränslen kan öka global uppvärmning, snarare än minska den. Paul Crutzen räknade med att de globala utsläppen av lustgaskväve från odlingsmark motsvarar 3–5 procent av den totala mängd kväve som tillförs marken. Detta värde skiljer sig väsentligt från IPCC:s motsvarande uppskattning på bara en procent. Eftersom en molekyl lustgas bidrar 300 gånger så mycket till växthusefffekten som en molekyl koldioxid, visar Crutzens beräkningar att nettoeffekten av att ersätta fossilbränsle med biobränsle skulle bli en uppvärmning av klimatet.

Crutzen får stöd av en ny studie från Stockholms universitet på kväveflöden i ett 22 000 kvadratkilometer stort avrinningsområde i Mälardalen, som visar att lustgasutsläppen utgör närmare 3 procent av kvävet i odlingsmarken.

– Skillnaden mellan IPCC:s och Crutzens uppskattningar beror på att IPCC använde rimliga lokala värden, men räknade inte in alla lokaliteter och allt vatten i landskapet, som vid varje tidpunkt släpper ut lustgas med odlingsmarksursprung. Crutzens globala massbalansberäkning visade hur stora de totala lustgasutsläppen från odlingsmarken behövde vara för att stänga balansen, men kunde inte bryta ner det totala utsläppsvärdet i dess olika lokala komponenter, säger forskaren Georgia Destouni.