Det svenska parkmodet har precis som klädmodet växlat under århundradena. När parkintresset runt 1850 väcktes i Sverige anlades parkerna framför allt ur ett arkitektoniskt och estetiskt perspektiv.
Idag har pendeln svängt mot det mer naturliga och biologiska. Trenden började redan under 1980-talet. Parkförvaltare kan nu möta biologer och naturvårdare på halva vägen. Tillsammans kan de hitta lösningar som är vackra, praktiska och som gynnar den biologiska mångfalden.
Parkförnyelse i flera kommuner
Malmö är en av det växande antalet kommuner där man arbetar med att förnya och restaurera parkområden. En av de drivande personerna bakom det nya tänkandet är stadsträdgårdsmästare Gunnar Eriksson. Han arbetar på Malmös parkförvaltning med att utveckla stadens gröna delar. Det handlar både om att förädla och förändra parker som redan finns, men också att bygga helt nya parker. I detta arbete tar parkförvaltningen hjälp av t.ex. miljöorganisationer och ornitologer. Ett nära samarbete pågår med landskapsplanerare från SLU och ekologer från Lunds universitet.
– Vi har inventerat alla parkområden för att skaffa mer kunskap om det biologiska tillståndet, berättar Gunnar Eriksson. Inventeringarna är utgångspunkten för alla projekt.
Artrikare parker
Sedan 1980-talets trendbrott i parkplaneringen har de gröna stadsmiljöerna ofta blivit mycket rika naturmiljöer. De kan till och med bli artrikare än omgivande biotoper, åtminstone jämfört med Skånes uppodlade slättbygder.
Tusen nya holkar
Det finns många saker att göra för att gynna olika arter i parkerna. Ett konkret exempel i Malmö är att kommunen har satt upp ett tusental fågelholkar, utspridda över stadens 1 300 hektar parkyta.
Fågelfaunan gynnas även på andra sätt. Vissa fåglar föredrar speciella trädarter, och då planterar man sådana träd åt dem. Gunnar Eriksson berättar att han har stor nytta av samarbetet med ornitologiska föreningar. De hjälper gärna till och skådar fåglar i staden. När vatten och våtmarker ska anläggas kan ornitologerna bidra med sin kunskap om olika fåglars krav.
Död ved lämnas kvar
Död ved är inte något som är direkt vanligt i prydliga parker. Döda, ruttnande träd tas ofta bort eftersom de kan vara farliga om grenar ramlar ner. Men i Malmös parker får i alla fall döda grenar oftast ligga kvar på marken, för att gynna de småkryp som är beroende av den.
– En del människor blir rasande och undrar vad vi håller på med, berättar Gunnar Eriksson. Men många förstår vad det handlar om och tycker att det är positivt.
Natur nära människorna
Grönområdena i städerna har en stor pedagogisk betydelse.
– Det är viktigt att människor har natur nära där de bor, och att de kan se den förändras och förbättras, menar Gunnar Eriksson. När människorna får uppleva naturen påverkas deras värderingar och de börjar uppskatta och värdera naturen högre. Då vill de också bevara den. I Malmö engageras så många barn som möjligt i förändringsprojekten. Parkförvaltningen bjuder in barn, till exempel för att plantera växter. Därefter får de gärna återkomma och göra studier i området.
– Om barnen får vara med blir de intresserade av natur och biologisk mångfald. Sedan ser de mera aktivt på stadsmiljön, och inser att det går att påverka sin omgivning, menar Gunnar Eriksson. Barnen kan i sin tur påverka föräldrarnas attityder.
Olika sorters mångfald
Även om dagens parkbyggare strävar efter en naturligare park, med mindre skötsel och mera variation, vill Gunnar Eriksson inte göra om varenda park i staden. En traditionellt välskött och välansad park har också en mångfald av arter. Ibland kan nya skötselmetoder vara lämpliga i vissa delar av en park. Vissa delar av gräsmattan kan t.ex. bli ängsmark, och slås istället för att klippas.
Samarbete mellan biologer och parkförvaltare är något som ökar i omfattning runt om i kommunerna. Genom att arbeta tillsammans skapar man förutsättningar för att hitta lösningar som gynnar alla, både människor och djur.