Sedan Fröuppropet, ett av POM:s nio upprop, började arbeta 2002 har 250 personer hört av sig och sänt in frö av lite olika slag. 150 av dessa har visat sig vara levande material som är värdefullt att bevara. Frö till ärt, böna, bondböna, rova, kålrot, syra och trädgårdsmålla samt frö till ett- eller tvååriga  prydnadsväxter som trädgårdsklätt, tagetes, lejongap och ringblomma uppförökas nu som bäst i växtbanken på NordGen där sorterna ska bevaras.

En av POM:s målsättningar är att de kulturväxter som samlas in också ska fortsätta att odlas. Fröuppropets sorter kommer så småningom att bli tillgängliga genom NordGen, förhoppningsvis redan nästa år. Då kommer du som är nyfiken på att odla Mors stora ärt, Gulböna från Östergarn eller Japansk spenat att kunna beställa frö. Det kommer att vara små mängder frö som sänds ut, sedan får du själv odla, uppföröka och ta frö till eget utsäde.

Föreningen Sesam erbjuder redan nu en del av Fröuppropets sorter. Föreningen håller också kurser i fröodling, en mer eller mindre bortglömd kunskap.

Signe odlade bönan som fått hennes namn på sitt torp i Åby, Ramdala socken.

Vem var Signe?

Ett enda lite oskarpt fotografi på Signe finns kvar på väggen hemma hos Signes barnbarn Åke. Signe som i början på 1900-talet bodde på ett torp i Åby i Ramdala socken. I köksträdgården växte bönor bland många andra grönsaker som odlades till hushållet. När Signes dotter Johanna gifte sig på 30-talet och flyttade följde sättbönor med i packningen och sattes i den nya jorden i Mommelycke. I föräldragårdens jord har bönan fortsatt att växa, nu är det Signes barnbarn Åke som vårdar arvebönan tillsammans med minnet av sin mormor. Berättelsen om Signe lyfter fram köksväxtodlingen till husbehov som vanligtvis har varit en kvinnosyssla som är dåligt dokumenterad.

”Vacker, mild och god i smaken med en fin balans mellan det salta och syrliga…”

Så beskriver kockarna Björn Frantzén och Daniel Lindeberg smaken på bönan ’Signe’. Efter provsmakning, enligt konstens alla regler med munsköljning med vichyvatten valdes bönan ’Signe’ ut bland 20 olika bönor. I sommar kommer Nils Börje Nilsson på gården Hjelmsa i Bräkne Hoby att fortsätta uppförökningen av bönan. Redan i höst kan bönan finnas till försäljning i Nils Börjes egen gårdsbutik och på restauranger i Blekinge samt hos Saltåkvarn i Järna.

Pelusker, puggor och gråärtor

Gråärten, en av våra äldsta kulturväxter, har odlats runt om i Sverige som foderärt och som matärt. Pelusker eller sandärtor kallas de småfröiga gråprickiga till svarta gråärtor som odlats längre norrut i Sverige. Puggorna, som är större hittar man i Skåne. I Bohuslän, där användningen av gråärtor i matlagningen levt kvar i en större utsträckning, kallas den gråärt rätt och slätt.

I Solberga i Kode reser sig fortfarande den gamla kragemärren hög. Varje höst kragas eller hässjas bön- och ärthalmen på traditionellt vis och avslutas lika traditionellt med ett kragekalas där brynost och äggkaka serveras. Lars Eliasson är den siste av gråärtsodlarna i Bohuslän. Han odlar en gråärt som är uppkallad efter platsen där den odlas och odlats av tidigare generationer tillsammans med bondbönor. Samodlingen var nödvändig för att den vekare gråärten skulle få stöd av bondbönans kraftigare stjälk. I Dalarna samodlade man ärtan med havre. I Bohuslän äter man den kokta ärtan med kall mjölk. En rätt som undertecknad tvekade inför men efter att ha smakat så håller jag med om att kombinationen av ärta och mjölk, varmt och kallt är mycket lyckad.

En ärta av guld

Ett helt seminarium ägnades åt den bohuslänska gråärten i september förra året. Odlingsförsök av olika gråärtor på Dingle naturbruksgymnasium redovisades, Lennart Eliasson visade film från familjens gråärtsodling på 50-talet, Barbro Östlund – den bohuslänska traditionella matens förespråkare lät deltagarna smaka olika bön- och ärträtter. Och inte minst delade landshövding Lars Bäckström ut utmärkelsen Guldärtan till Lars Eliasson samt till Jenny och Göran Olsson, även de gråärtsodlare i Bohuslän.

Odla och smaka gråärt heter heter en nyutkommen skrift av Agneta Börjesson, Föreningen Sesams ålderman inom ärtskrået. Skriften berättar om gråärten, dess historia och om hur man odlar den tillsammans med recept på olika maträtter där gråärten ingår. Här finns också recept på olika bröd med ärtmjöl som en av ingredienserna.

Gråärten är rik på protein och därmed en viktig ersättning för kött. Ärtmjöl har traditionellt används i bröd. I dag vet vi att ärtväxter och säd innehåller olika slags aminosyror och att de kompletterar varandra, när mjöl från säd och ärtor blandas ökar proteinets biologiska värde.

Den bohuslänska gråärten börjar uppförökas i år för att så småningom kunna odlas i större skala för försäljning.

I väntan på att gråärtor ska kunna köpas kan man själv börja odla dem. Frö i mindre mängd finns på NordGen och Föreningen Sesam.

Kärt barn har många namn

Potatislök, piplök, krasslök, schalottenlök, klyftlök … kärt barn har många namn!

Benämningen på dessa lökar är olika från plats till plats men alla är de varianter av gul lök, allium cepa. Det är dessa lökar som har odlats från norr till söder innan det blev möjligt att köpa sättlök till stor gul lök. Potatislöken bildar sidolökar, man sätter en och får ett knippe lökar på sensommaren som man sedan tar undan sättlök av. Löken är tålig att lagra, den kan förvaras upp till två år varmt och torrt utan den gror, torkar eller ruttnar. Smaken varierar i smak från mild till stark.  Råneälvdalen, Malvina, Faster Hulda och Leksandslök är några av alla de potatislökar som gått i arv mellan de olika generationernas odlarkvinnor.

Sverige – det nya matlandet

Jordbruksverket har i vår gått ut med ett projektstöd för att Sverige ska bli Europas nya matland. Visionen vilar i vårt rika svenska matarv, våra värdefulla natur- och kulturmiljöer, unika svenska råvaror och internationellt framgångsrika kockar.

POM har sökt pengar för att kunna delta i detta inspirerande arbete. Om medel beviljas kommer Signebönan, Solbergaärten och potatislöken, tre svenska traditionella råvaror, att introduceras på nytt på den svenska råvarumarknaden.

För att lära känna dessa delvis bortglömda råvaror kommer blivande kockar som utbildas på Grythyttans restaurangskola att få bekanta sig med dem.

Förhoppningsvis tar dessa unga med sig sina erfarenheter ut i restauranglivet och låter oss sätta oss till bords och välja ur en rik meny som baserar sig på fina svenska råvaror som ärt, böna och potatislök!