Den långa och tungvrickande förkortningen SBSTTA syftar på Mångfaldskonventionens vetenskapliga och tekniska underorgan. I september hölls SBSTTA:s tredje möte. Syftet var att lägga en vetenskaplig grund inför nästa partskonferens, i Bratislava i maj 1998.

De starkt politiskt influerade processerna vid partskonferensen färgar även delegaternas insatser under SBSTTA:s möten. De rent vetenskapliga aspekterna kommer då tyvärr lätt i skymundan.

Trots detta lyckades SBSTTA nu presentera innehållsrika arbetsprogram på fyra olika områden: sötvatten, hav, skog och jordbrukslandskap.

Sötvatten viktigaste punkten

Varje SBSTTA-möte ska avhandla en specifik biotop eller landskapstyp och på detta möte stod sötvattnen och deras biologiska mångfald överst på dagordningen. Sverige, tillsammans med Norge, presenterade en rapport från ett internationellt seminarium om sjöar och vattendrag. Baserat på detta dokument och förberedande dokument från konventionens sekretariat kunde mötet enas om ett arbetsprogram som partskonferensen får ta ställning till.

Sötvattensprogrammet tar bl.a. upp vikten av att arbeta med hela avrinningsområden och ekosystem, samtidigt som enskilda biotoper och arter inom dessa övervakas och sköts med hjälp av olika indikatorsystem. SBSTTA uppmanade medlemsländerna att skyndsamt undersöka bevarandestatus för hotade våta miljöer och arterna i dem. Detta förutsätter ofta en ökad satsning på den taxonomiska kunskapen vad gäller både fiskar, ryggradslösa djur och växter.

Skogsfrågor även i framtiden

Biologisk mångfald i skog är forfarande ett kontroversiellt område för konventionsarbetet. FN och andra organisationer har redan startat ett antal initiativ som ska begrunda frågan om hur skogsbruket ska bedrivas på ett hållbart sätt. Därför förordar många att konventionen kan ägna mindre tid åt just dessa frågor. Andra menar tvärtom att konventionen har större befogenhet att ta beslut än något annat mellanstatligt organ, och att dessa snarare ska ta lärdom av vad som sägs i Mångfaldskonventionen. Inom Skogspanelen (IPF) liksom i de nya International Forum on Forests (IFF) och Interagency Task Force on Forests (ITFF) är bevarandet av biologisk mångfald i brukad skog inte heller någon huvudfråga.

SBSTTA rekommenderade nu partskonferensen att fortsätta driva frågor om skogens mångfald inom konventionen, och lade fram ett förslag till nytt arbetsprogram. Detta program betonar vikten av att integrera naturvården och det hållbara nyttjandet, liksom att skogsbruksmetodernas effekter på mångfalden måste studeras bättre, och att negativa effekter snabbt ska åtgärdas.

Brandkår behövs

Trots alla förhandlingsframgångar vid SBSTTA och tidigare partsmöten kan denne observatör inte undgå att känna en viss frustration över hur långsamt vi kommer framåt. Känslan blir allt mer påtaglig av att vi alltför snabbt förlorar mångfald under ti-den vi mödosamt diskuterar den. Mångfaldskonventionen behöver en brandkår, för det brinner i mångfaldens knutar!